3:e dagen

Så har Vessla bott hos oss i tre dagar. Hon har lugnat ner sig och kommit mer till ro idag. Det är roligt att se hur hon förändras på så kort tid. Det är mycket sömn mellan små pass av full aktivitet. Många kisspauser och någon enstaka miniprommis. Idag fick hon även följa med när vi skulle åka till Maxi och handla mat. Fast Vessla och Husse fick stanna utanför affären och roa sig bäst de kunde. Husse berättade att det kom lite människor som ville hälsa på henne. Vessla satt i husses famn och hade hälsat snällt och glatt. Det känns verkligen härligt att hon är så öppen för att hälsa på andra människor.

Vessla och Panda lär känna varandra bättre och bättre. Idag tog vi en prommenad till närmaste fotbollsplan, där vi tänkte låta Vessla springa och busa lite, samt att vi tränade lite inkallning med henne. Vessla är så snabb att bilderna på henne blir suddiga, hon satsar nog redan på att bli en hofferacemästare ;o) Panda tyckte det var trevligt att vi var ute och kom för att hälsa på. Då passade de på att hälsa på varandra nos mot nos (bildbevis se nedan).

Vi var även en kort sväng till appelplanen som ligger i närheten av Maxi. Passade på att bara kika in en sväng och låta Vessla nosa runt lite och känna sig för lite. Det var tyvärr inga andra hundar där idag, men det kanske var lugnast så första gången. Även här tränade vi lite inkallningar. Det känns som en av de viktigaste sakerna som en hund behöver kunna, att komma på inkallning.

Hemkomsten

Efter en övernattning i Lars lillstuga, så var det äntligen dags att hämta våran Vessla. Vi steg upp och rensade bilen från snö, det hade fortsatt att snöa under natten och cirka 10 cm snö låg över bilen. Men nu var i alla fall vägarna plogade och vi kunde ta oss fram till Bodil och valparna igen. Det blev frukost och lite snack och sen var det dags att ta med oss Vessla och resa hemåt.

Vi började direkt med lite lock och pock för att få Vessla att följa efter oss. Med hjälp av lite uppmuntran och godisar så följde hon ganska villigt. Innan vi åkte hann hon träffa Mendi och Yzma en sväng och busade lite med dem. Vi hade tänkt oss att hon skulle passa på att kissa innan vi skulle sätta oss i bilen, men Vessla var inte med på de noterna. Så slutligen satte vi oss i bilen. Det blev lite pipigt den första biten, men det var ju bara väntat. Efter några mil så stannade vi igen för en andra möjlighet till rastning. Även efter denna rastningen var det lite pipigt, men hon lugnade ner sig efter en liten stund. Det där med koppel gick ganska bra. Det var inte något som hon brydde sig särskilt mycket om.



Efter många stopp längs med den 35 mil långa resan så var vi slutligen framme hos Husses föräldrar. Här väntade Husses bror med fru och tvillingar på 1 år, samt Husses föräldrar. De första minutrarna tyckte Vessla att det var lite jobbigt och hon gömde sig lite bakom Husse eller Matte, men sen tuffade hon till sig och hälsade på dem alla. Vissa fick sig ett slick i ansiktet och andra fick ett litet tugg på en hand eller fot.

Här väntade även katten och vid första mötet så fräste han lite, men därefter så gick det bättre. De fick väl inte umgås så mycket på golvet ensamma, men sittande i famnen hos Husse och Matte så höll de sig lugna.


Efter kvällskiss så tänkte vi gå och lägga oss och sova. Vi har tänkt att Vessla inte ska få vara i sängen, alltså hade vi inrett en liten hörna till henne i rummet som vi avgränsade. Tyvärr kände hon sig inte så trygg i sin hörna och saknade väl både syskon och mamma Ida, så det blev ganska pipigt under natten. Efter ett par turer ut för att kissa och mera gnäll, så gav vi upp och Husse gick och la sig på golvet i hörnan och därefter sov Vessla lugnt och snällt resten av natten.

Efter frukost och inpackning i bilen så for vi äntligen hem till Götet. Väl hemma så inredde vi en valphage, för att skapa ett område av trygghet med mys och busmöjligheter. Här verkar Vessla känna sig ganska hemma. Ligger gott och sover på rygg. Men det är ju trevligare när man får sällskap i hagen.




Nu har det uppdaterats en del och nu är det dags för kvällsmat och en kissrunda igen.

Lite bilder med några kommentarer från Matte

Då var vi hemma efter en lång helg. Det var snöstorm på väg upp till Bodil och valparna i Lillhärdal. De sista 8 milen, mellan Älvdalen och valparna var riktigt jobbiga. Det var tur att vi hade en lånad gps med oss, för emellanåt var vägen helt igensnöad och vi fick chansa på var vägen gick. Den första bilden här nedan tog vi ut genom fönstret. Det snöar rätt rejält och ligger redan mängder med snö på backen. Färgerna försvann visst i det här vädret.

Men slutligen nådde vi fram och fick komma in och träffa hela bunten med valpar. Oj vilken fart det var på dem nu då. Helvilda. Vessla var söt och go och kröp gärna upp i min famn redan från början, medan Vega gjorde monsterattacker. Hon tog sats och kastade sig upp för att bita mig i håret, eller glasögonen, eller vad hon än kunde komma åt.

Det var även mera gruff mellan valparna och de kastade sig efter varandra, morrade och fightades.

Men valparna tog även nu små vilopauser och var söta och gulliga och keliga. Nedan följer en samling bilder av söta valpar!

8 veckors bilder

Vessla


Vega


Viggo


Vilse

Vinna

Viska

Vixxie

Vicko hade redan hunnit flytta hem när vi kom, därav ingen bild på honom, men Bodil lovar att hon har bild på honom.

Hemma i huvudstaden

Idag på eftermiddagen var vi framme i huvudstaden Göteborg, Vesslas nya jaktmarker. Vi är rätt så trötta hela gänget efter flera dagars resande och massor med social träning för oss alla. Med andra ord så får nog appellträningen vänta till imorgon när vi har lite mer krafter. Vessla ligger och sover i sin lilla hage (av kompostgaller). Snart ska vi ut en sväng och sen är det matdax för den lilla diamanten. Hon kanske är smått oslipad men en ren diamant är det iaf :-)
Matlusten är det inget fel på heller, det går ner med god aptit. Inga som helst problem att äta 10m från E6 med långtradare som blåste förbi i högst fart. Skålen måste ju göras rent och det är hoffen som gör jobbet bäst, allt enligt Vessla själv.

Snöstorm och Vessla

Lördag förmiddag startade vi vår resa upp till Bodil. Vi hade hört att det skulle vara rätt så dåliga vägar och så, men det visade sig vara snöstorm och biten mellan Älvdalen och valplådan var en ren plåga. Ändå kunde man inte ta bort leendet från läpparna, utan trotsade kung Bore och körde vidare. Det var knappt att bilen ville men vi kom iaf fram och fick träffa de flesta av valparna igen (Vicko hade redan åkt). Det var härligt att träffa dem igen och speciellt kul att få se vår lilla Vessla. Hon var tillgiven och framåt - perfekt!

Efter en natt i Lars jaktstuga och frukost med Bodil och gänget var det dax att fara hemåt, eller iaf halva vägen (till Kil). Vi busade lite med Vessla och vandrade henne för att hon skulle få kissa av sig lite, men det blev inte så mycket av det. När vi for iväg var hon rätt så pipig, men det blev bättre efter vägen och andra hälften var hon hur go som helst. Lugnare och snällare än vi hade förväntat oss iaf. När det körde förbi bilar nära henne (ute alltså) blev hon inte alls rädd, inge ljud var farliga eller så. Vi körde en hel del inkallning i koppel längs vägen, på de många stoppen (ca 35 mils resa). Det var kul att hon var så bra på att komma på "kommando".

Väl i Kil var det en hel del familj att träffa, bland annat ett tvillingpar på 1 år. I början var det lite jobbigt men efter ett tag var Vessla inte den som var den, hon var framme hos alla och slickade och tuggade på både tassar och tår på folk. Dessutom väntade även katten Panda här och det var kanske lite mer utmaning, iaf för Panda. I början fräste han en del på Vessla, men efter ett par timmar verkade de ha vant sig så att de kunde sitta / ligga nära varandra utan skärmytslingar. Vi har en del att jobba på men det lovar ju gott än så länge, skönt att de får träffas på neutral mark till att börja med.

Bland dagens prestationer kan nämnas rumsrenhet (hittills), apportera petflaska mellan matte och husse (flera varv) samt hur snygg, söt och goooosig som helst! Men som vi säger, hon är ju en hoffe och inget mindre var ju att vänta sig :-)

Vi är sååå glada för att vi fått vår lilla Vessla. Sen får vi se hur det är när smekmånaden går över.

Imorgon ska vi förhoppningsvis få in lite mer bilder (om nu någon väntar sig några :-)