Stadshoffen rapporterar

Igår var vi på stadsbesök. Jag trodde aldrig att vi skulle komma hem igen. Först gick vi längs ett vattendrag. Där simmade det lite fåglar, men jag fick inte hoppa i och bada tillsammans med dem. Husse sa att det var för kallt. Så vi traskade vidare. Snart gick vi förbi en stoooor byggnad med torn och grejer. Matte berättade att här springer det runt en massa vuxna gubbar och jagar en boll. Det låter som en rolig sport. Får jag vara med tror ni, när jag blir lite äldre? Husse sa att jag var lite för liten än så länge. Han sa att jag behövde träna på att gå först, för att sen springa och därefter så skulle jag även träna upp något som hette bollkontroll, tror jag. Hmm... det låter spännande. När blir jag gammal nog för att jaga bollar?


Inne i stan fanns det massor med människor, några få enstaka hundar, som dock höll sig på avstånd. Förstår inte, ser jag så skrämmande ut? Jag hörde en massa människor säga, ååååh, så söt. Är det en schäfer? Eller är det en hoffe? Tihi, några kände igen att jag faktiskt var en hoffe, då blev jag glad! Jag fick hälsa på en del glada människor som tyckte att jag var helt bedårande. ;o) och det får man ju bjuda på. På Avenyn fanns det hästar. De hade söta mössor på huvudena, de hade de inte hos Bodil. Det här var nog tomtens hästar, eller var de kanske renar? Viktiga var de i alla fall, för polisen vaktade dem.


Efter flera år, eller vad som kändes som jättelänge, var vi slutligen på väg hem mot bilen. Nu var jag både trött och frusen. Skönt att man fick åka i Husses famn, fast vad gör Matte bakom ryggen på oss?


Puss Husse och tack för att du bär på mig.

Dusch och kloklippning

Idag har vi testat att duscha och det gick helt ok. Först skulle Vessla bita vattnet lite, men sen lugnade hon sig och stod faktiskt stilla och blev duschad. Efter torkning så passade vi på att klippa klorna. Husse satte sig på en stol med Vessla i famnen och klippte lugnt klorna. Vessla höll sig relativt lugn, fast vi kom fram till att man inte ska sitta för nära köksbordet, för det kan man ju tugga på tyckte tjejen. ;o)

Nu ligger hon och återhämtar sig i sin bädd. Lugn och fin. Hon har dock börjat få perioder då hon går upp i energi och blir ett litet bit och tuggmonster. Vi kan inte riktigt bestämma oss för hur vi ska reagera. Ska man vänta ut beteendet eller ska man korrigera? Väntar man ut så hittar hon på så mycket bus som hon bara kan och om man korrigerar så gruffar hon tillbaka, eller ökar ännu mer i energi.

2 månader!

Hipp hipp hurra! Idag fyller Vessla 2 månader! Tihi... man måste fira de små stegen när de är så här unga ;o) Vi firade med att träna lite sitt och kontakt med korv. Mumma för korv. Jag passade på att fota lite under tiden vi tränade, så här kommer 2-månaders foton på sötnosen.

På bilden nedan tränar Husse kontakt med Vessla. Hon börjar bli ganska duktig, trots att vi inte tränat specielt mycket. Det är roligt att ha kommit igång lite med träningen.

För övrigt så går det rätt bra. Det är bus och lek varvat med sömn. Hon tycker väldigt mycket om sin filt, så mycket att hon vill bita den i små stycken. Hon har hittat att det är fetvadd inne i filten och det ska ju plockas ut. Hmmm... Matte är inte fullt lika glad över det här som Vessla är.

I natt blev det lite färre kisspauser. Vi kom inte i säng riktigt förrän framåt halv tolv, Vessla hade somnat lite tidigare, men Husse kom hem sent från träningen och då vaknade hon igen. Sen blev det en kisspaus strax innan två och sen höll hon sig till halv sex. Vid tvåtiden vräkte regnet ner nått helt otroligt, så Vessla ville gå in igen på en gång. Hon påstod att hon kunde hålla sig, men det gick inte jag med på. Nu när vi väl är ute i regnet så får du faktiskt ta och kissa, så att jag slipper gå ut igen inom en kvart i ösregnet. Alltså tog det några minuter innan Vessla kissade och jag var helt dyblöt när vi kom in igen.

I morse lekte Vessla med en Frollicboll. Det var en boll som följde med ett frollicpaket nån gång för nått år sen. Bollen har utstående bokstäver, vilket var skoj att bita i tyckte Vessla. Bollen piper om man lyckas trycka ihop den tillräckligt, men sån kraft har hon inte i käkarna än. Dock tycker jag att hon börjar få mer kraft när hon biter tag i ett finger eller så. Aj!

Totalt

Husse vid tangentbordet den här gången. Lilla hoffen är nog totalt. Totalt busig, bitig, tröttig, sömnig, goosig, mysig, snuttig, underbar, vild, springig och självklart hoffig. Som tur är varvar hon totalerna så att det blir en underbar mix. Nog längtar man att hon ska växa till sig lite så att det går att arbete "ordentligt", men det gäller också att njuta av valptiden och ta tillvara på den chans man har att göra henne trygg och arbetsvillig.


Just nu är det sovstund, men sen blir det nog några minuters träning, lite bus och sen lägger jag mig nog och sover i valphagen :-)

Mitt första inlägg...

Hej alla läsare! Nu bloggar jag för första gången. Nån gång måste man börja, säger Matte. Jag flyttade hem till den här familjen för några dagar sen. Det är Matte, Husse och Katten och så lilla jag förståss. Katten är jätterolig och spännande. Vi brukar hälsa snällt på varandra nos mot nos, fast ibland jagar jag honom lite. Igår lyckades jag få tag i hans öra när han satt i Mattes knä. Fast det fick jag visst inte, enligt Matte. När vi är ute samtidigt så springer Katten förbi och lockar på mig, kom igen, jaga mig, säger han.

Matte är en snäll tjej, som det är trevligt att krypa upp i famnen hos. Hon brukar sitta hos mig ibland och kela med mig, vilket jag tycker är väldigt trevligt. Ibland busar vi och kampar. Det är det roligaste som finns. När vi är ute i trädgården, går jag på upptäcksfärd. Det finns så många saker som jag bara måste tugga lite på, och testa. Gräs och mossa för all del, men buskar och blommor är nog det jag tycker smakar godast, och som Matte tycker att jag inte får tugga på ;o)

Husse är snäll han också. Han busar och leker med mig. Även hos Husse kryper jag upp i famnen, men bara om Mattes famn inte är ledig. Med Husse så får jag nästan alltid gå utan koppel. Då kan jag busa som mest. Husse försöker lära mig att jag inte ska äta upp saker utomhus, fast det är ju så gott och spännande att det kan jag inte låta bli. ;o)

Idag träffade jag en annan hund på min förmiddagsprommenad. Den var jättestor. Till och med större än Harco! Jag trodde knappt att det fanns så stora hundar. Jag blev lite rädd först, men efter bara några sekunder tuffade jag till mig och sa, nu leker vi. Vi nosade på varandra och jag skuttade runt som bara den. Oj vad roligt jag hade det. Sen fanns det sånna där okända människor också. De är roliga. Man kan gå fram och hälsa på dem och då får den där svansen ett eget liv, för den bara går och går och går.

Nu ska jag sova en lur, för gäääsp, jag är lite trött.
Hälsningar
Vessla

Klicker

Idag har jag även introducerat klickern. Jag vill börja lära in att kunna klicka för att belöna vid rätt tillfällen. Jag känner redan att det finns situationer då klickern skulle vara bra för att kunna belöna vissa beteenden, snabbare och effektivare. Samt att jag även vill kunna börja träna mer aktivt kontakt och för det tycker jag att klickern är väldigt effektiv. Men hittills är det bara ostbit och klick samtidigt som gäller för att lära henne associera ljudet med belöningen. Det blev ett pass på kanske en eller två minuter, med klick och ost. Ost var gott i alla fall, tycker hon. Det är lite svårt att veta vad man kan använda för gottebelöningar. Är ju inte så van vid att ha en valp som tycker att vanligt hundgodis är i hårdaste laget. Det tar sån tid att tugga. Sen vill jag heller inte introducera allt för mycket nya godsaker på en gång för jag vill ju inte att hon ska råka bli dålig i magen. Alltså, tips på "snälla" enkeltuggade godsaker tas gärna emot! (korv har jag redan tänkt på, men inte testat än)

För övrigt så tar vi det ganska lugnt. Det är mycket sovtid, då man själv passar på att vila sig, eller sitta vid datorn. Däremellan blir det kisspauser, lite små lekstunder och en massa kel. Ibland känns det svårt att hinna med allt som man vill göra med valpen, för alla sovstunder och kisspauser, men det misstänker jag ändrar på sig med tiden. Hon verkar ganska trygg i valphagen, sover lugnt och tryggt. Vissa minipass med ensamhetsträning blir det ibland, oftast försöker jag smita ifrån en stund när hon sover, men även om hon leker själv, så att hon ska lära sig att hon kan klara sig lite på egen hand. Till en början ville hon gärna att någon skulle sitta i hagen tillsammans med henne, sen gick det bra att man satt utanför hagen, men ändå höll henne sällskap. Nu går det oftast bra att man bara befinner sig i samma "rum". Vi har ju ett avlångt rum som börjar med kök i ena änden, en matplats i mitten och vardagsrum i andra änden och hagen placerar vi antingen i köket eller i matsalsdelen. Nu kan man sitta i vardagsrummet och hon är oftast lugn i hagen borta i köket.

Några få olyckor har hänt inne. Hon har väl kissat inne 5 gånger eller nått, sen vi hämtade henne. Men samtidigt så känns det som att man ibland tar ut henne för ofta. Om man tex varit ute, kommer in, hon sover en kvart, ska man då ta ut henne igen eller inte. Oftast blir det lite funderingar när det är matdags och man vet att hon ändå ska ut efter det. När vi tagit ut henne försöker vi vara ute tills dess att hon har kissat, men ibland vill hon bara gå in igen.

Det är mycket att vänja sig vid, när man har valp. Från att ha varit hemma ensam med katten i lugn och ro, till att passa på valpen är en rejäl skillnad. Det märks att det tar ordentligt på krafterna, med nattvak och passning. Ska nog passa på och lägga huvudet på en kudde nu när Vessla sover så sött.

Lunchdags

Så var det dags för lunch igen. Idag fick jag väcka henne för att ge henne lunch. Vi var ute för en kvart sen och efter det hann hon somna igen. Idag var hon riktigt duktig och träningen börjar ge lite resultat. Hon satte sig fint på ett sitt och sen vände hon upp blicken, tittade på mig och fick ett varsågod. Nu gluffsar hon friskt i sig maten, och sen blir det ut igen på en kisspaus.