Tävlingsträning med hoffeklubben

Som en del i Västras aktiviteter anordnade vi idag en träningstävling i lydnad. Inte så många deltagare i varje klass, men vi hade iaf deltagare i appell, kl 1, 2 och 3. Tyvärr fick vi ett sent återbud p.g.a. sjukdom annars hade även eliten varit representerad. Vi samlades kl. 10 på Örebro bhk för lottning. Påskgodiset fanns såklart på plats och även nummerlapparna.

Vi startade med lydnadsklass 3. Husse och Diesel var enda deltagare. 

Poängen ramlade in från domare Fredrik. Anette var skrivare.

Rutan såg riktigt fin ut idag!

Vittring, sniff sniff. Gick över rätt pinne en gång innan han tog den.

Sen var det dags att ta den till Husse.

I klass 2 deltog Fredrik och Calle.

Rutan!

Anette och Fender tävlade i ettan. Här syns även Gunilla som skrivare, Björn som domare och jag själv som tävlingsledare.

Linförighet.

Konfererande mellan domare och skrivare.

Tandvisning.

Annelie och Usca tävlade också ettan. Fin kontakt i linförigheten!

Apport. Tittar man noga ser man att Usca lipar mot Annelie ;o)

Hopp över hinder.

Slutligen körde Gunilla och Elda appellen.

Framförgående.

Elda bjöd på dagens kortaste hopp ;o)

Men söt som en kanin!

Tävlingen avslutades med en träningsmässig platsliggning. Duktiga hundar!

Dagen avslutades inne i stugan med lite mat/fika och utlottning av lite priser. Hoppas att alla tyckte att det var en trevlig och lärorik dag! Vi tackar alla som deltog!

Följarskap

Styrning. Kontroll. Ledarskap. Jätteviktiga saker om man frågar många. Dock ser jag de två första som relativt negativa och det sista är jag ganska tvetydig till, både vad gäller hundträning och vanligt jobb.
Vad kan vara fel med styrning och kontroll kanske du frågar dig? För mig symboliserar det att alldeles för tidigt utesluta en stor mängd alternativ innan man utforskat dessa. Dessutom tar det bort en stor del av den kreativitet som jag tycker är en viktig faktor både i rolig hundträning och i kreativt kunskapsarbete (i komplexa system) som jag jobbar med. Och ledarskap är ofta sammankopplat med just styrning och kontroll, så delvis därför min inställning till det. Sen att jag inte tycker att människor behöver ledas är en annan sak. Däremot ska man kunna välja att följa det man tror på, så följarskap över ledarskap. Albert Camus uttryckte det ganska bra i "

“Don't walk behind me; I may not lead. Don't walk in front of me; I may not follow. Just walk beside me and be my friend.”

Därför jobbar jag hårt med andra verktyg än just dessa, även om de så klart spelar en roll i mycket man gör. Men istället för att ha en övertro på styrande så har jag en (över)tro på att släppa lös självstyrande mot gemensamma mål. Det blir inte alltid rätt. Fallet är att det faktiskt ganska ofta går fel. Ja, jag t o m låter mina team köra i diket då och då. Det kan låta konstigt, men många små fel är bra mycket bättre än få stora. Leder dikeskörningarna till straff eller tråkiga konsekvenser? Nej, tvärtom - vi "firar" att vi lärt oss något nytt och går vidare som ett starkare team. Kontinuerligt lärande. Precis samma koncept som klickermetoden bygger på där vi istället för att använda positivt straff använder oss av negativt straff (dvs ingen belöning). Skillnaden här är att det är framför allt jag som tränare som lär mig mest av misstagen och hur jag ska gå vidare för att få det att bli rätt. 

För hundens del bygger vi på "keep swimming" när vi vill att hunden fortsätter ett beteende eller försöker hårdare för att få belöningen. Men jag tycker att det även finns en ömsesidig aspekt av detta inbyggt i metoden. Säg t ex att vi vill ha vår hund att sitta kvar oavsett vad som händer runt omkring. Då är det inte bara hundens uppgift och ansvar att lyckas med detta. Om hunden inte klarar det så innebär "keep swimming" att vi behöver försöka bättre att coacha hunden att lyckas. Försökte vi "leda" hunden ett helt steg framför när vi istället behövde vara bara ett halvt steg framför? Eller hade vi demotiverat hunden innan och gett oss själva fel förutsättningar? Det är ju här det blir svårt, när halva pressen hamnar på en själv och inte bara på hunden. Ska vi straffa hunden eller oss själv när det blir fel? Eller ingen, utan istället lära oss av det och gå vidare för att så småningom klara av det. 

Nu har jag ju valt att välja ett visst sätt att träna hund och man kan kalla det mjukt. Eller mycket mjukt. Samma sätt gäller min "ledarstil" om det nu är en sådan jag har i mitt jobb. Men det betyder inte att man inte kan vara hård eller fast i principer, regler och förhållningssätt. Och framför allt konsekvent. I en bok (som jag älskar och läst flera gånger) läste jag nyligen någon som jag tog till mig direkt i min roll. Att bygga sitt förhållningssätt på tre saker : "loving, compassionate and uncompromising". De här väldigt bra ihop men tar man bort en faller de andra ganska platt. Passar mig bra både inom hunderiet och jobbet.
Sen om det inte räcker till att vinna VM, SM eller ens pallen i KM spelar inte så stor roll. Vi har inte materialet att komma så långt heller. Varken på hund- eller förarnivå. Men det betyder inte att man inte kan satsa och ha roligt på vägen dit, för någon definition på dit. Och framför allt att man gör det på ett sätt där man inte behöver kompromissa med sig själv. Så det är den fortsatta planen just nu :-)

"Happiness is when what you think, what you say, and what you do are in harmony." - Mahatma Gandhi

Några mål kanske?

Förra året hade vi inga direkt mål till att börja, de kom efter hand istället.

I år så satsar vi på några uppgiftsmål för Diesel och några testa-på-saker med Vesslan.

Tre saker känns lagom för Diesel i år, även om det kommer att bli svårt att klara av dem som läget ser ut. Det är

1. Kunna träna med andra hundar runt omkring
2. Platsliggning med andra hundar
3. Gå i koppel

Sen om det blir någon tävling under året, ja det får vi se. Kanske kör någon för skojs skull även om platsen inte är på plats, det är ju ändå bra träning.

För Vesslans skull blir det att jobba på elit-momenten för lydnaden och att klara sig igenom ett högre spår med godkänt resultat. Det vore kul att få ett godkänt resultat i Elit-lydnad och även G i högre spår, båda sakerna ska hon klara om vi tävlar på rätt dag för henne. 

Så det blir att träna på Z, vittring, kryp och spårkondition/motivation.

En annan Godis-sammanfattning...

Under året har vi gått från att träna enkla LK1-moment till att klara av flertalet av moment i samtliga klasser inklusive Elit-lydnaden.

Under året har vi gått från att var bra på att spåra men med svagare apport-plock, till att vara spåruthållig, spårsäker och med bra intresse att hitta och plocka apporter. Fortfarande fullt drag i linan och en riktig utmaning att hänga på bakom.

Under året har vi har gått från lite slö kamp till bra intresse och drag i kampen

Under året har vi har gått från dålig att komma med föremål till ett bra intresse att komma in med leksaker för nya kast. Speciellt favoritbollen!

Under året har vi gått från att kunna gå fot några steg till att kunna gå med uthållighet under flera minuter (om man inte har 100% krav på ögonkontakt).

Under året har vi gått från att inte kunna apportera riktigt till att kunna apportera alla apporter, inklusive tung, elit-metall och mini-metall.

Under året som kommer så får vi väl konsolidera allt detta och förfina där det behövs. Samt lägga till resten av "delarna" som krävs för att träna effektivt och roligt samt kanske t o m för att tävla.

Äntligen lite vinter

Julen är över för den här gången. Vi var i Växjö över julen. Hann med en rejäl promenad på Hissö, men tyvärr var kameran hemma och vilade. Inte så fint väder heller då. Men skönt för hundarna att få traska av sig lite. Övriga promenader försökte vi träna hundarna att inte vara heltokiga för alla jäkla kaniner som finns överallt. Jag har aldrig sett så mycket kaniner på något annat ställe än vad det finns i Växjö. Efter någon dag åkte vi hem igen, en natt hemma innan vi åkte vidare till Värmland. Husses lillebror var också där och han fick testa att åka skidor efter Diesel. Var lite för snålt med snö, men efter en första skräck för skidorna så kämpade Diesel på och drog. 

Efter ett litet varv blev det lek och bus i snön istället.

En gasell

Fröken Vessla hade annat fokus än Diesel.

Kolla in Diesels blick.

Fin pojke i fint väder.

Vesslas fokus lite tydligare här. Den där slyngeln ska bara ha...

Tjihooo, nu drar vi!

Kom hem i går och som vanligt är det riktigt skönt att komma hem. Kyligt väder är det nu. Idag har vi fixat lite mer med inhägnaden som vi byggt på tomten. Efter att vi värmt oss inne en liten stund drog vi iväg ut i skogen för lite spår och uppletande. Vessla fick ett spår på ungefär 800 meter och Diesel ett på 1 km. Bägge hundarna löste sina spår. Vessla var lite kall innan start och hade lite tasskramp, men kämpade på duktigt i spåret. Efter 3 apporter stod hon inte längre på 3 ben när vi stannade. - 12 grader var kanske lite i kallaste laget för henne. Men hon kämpade på och emellanåt fick Matte springa i spåret för att hänga med. Diesels spår innehöll lite lurigheter bland annat ett nystan, ett blommönster mellan en massa stora stenar, en krypsträcka och en rullsträcka med sväng. Precis innan spårstart var det även en hund som korsade Diesels spår. Bägge hundarna fick med sig samtliga apporter. Duktiga vovvar. Sen körde vi även lite uppletande. Diesel jobbade ganska bra, medan Vessla var lite för loj. Behöver förbättra Diesels ta upp föremål och springa tillbaka med det. Dagen avslutades med en fika hos Annelie och Fredrik och sen lite matinköp.

Hundåret 2014

Man får väl sammanfatta 2014 innan man börjar med det nya året. Även om jag personligen egentligen inte bryr mig så mycket om års-symbolik så är det skönt att lämna bakom och planera nytt. Huvudsaken är att man hela tiden lär sig. Och det gör vi verkligen. Vi både lär och avlär oss hela tiden.

Vesslas år har gått ganska mycket i moll men med någon bra period. Hon har tyvärr varit sjuk och skadad ganska mycket, vilket också veterinärräkningarna skvallrar om. Det har mest varit öron som krånglat massor samt kennelhosta flera gånger, inte roligt någon av sakerna. Hon har ju inte så mycket "go" i grunden och detta har tagit bort en massa mer känns det som, så det har inte blivit så mycket träning för hennes del. Men hon har iaf varit med hela tiden och kört en hel del spår- samt lydnadsträning iaf. Ibland har hon taggat till och varit riktigt bra så som hon kan vara ibland när hon "vill".
Höjdpunkten var när vi anmälde henne till RM (trots att hon var i en dålig period innan) på både lydnad och högre spår, utan några förhoppningar på något egentligt resultat där. Men väl inne på lydnadsplan i LK3 gjorde hon det riktigt bra och det räckte till till det efterlängtade elit-uppflyttet. Det har varit nära två gånger innan både 2012 och 2013, men äntligen räckte det alltså. Helt oväntat också.
Spåret gick hon med Annelie och var nära att komma igenom på efter en bra upptagsruta. Någonstans runt sista apporten eller så gick hon bet på spåret och hittade sedan inte rätt igen. Lite surt för det hade varit kul att se Annelie och Vessan på appellplanen också :-)
Nu tränar vi vidare lite lugnt på de elitmoment som hon inte har så att vi kanske kan göra en start under året som kommer... eller kanske året efter med hennes lugna takt. Vårt mål har ju varit att kunna starta i Eliten och göra ett godkänt resultat, så om vi kör alla moment utom FF så kanske hon kan genomföra det med glädje och energi.

Osså var det den där andra hunden. Jag hade ju inga planer på att träna honom när året började och vi flyttade till Örebro, men efter hand så blev det ju så trots allt . Någon gång i feb/mars eller så så var det också ett faktum och jag hade då erkänt det för mig själv också. Det kom väl också i samband med att jag opererade axeln så vi började vår träning nästan helt utan kamp och lekbelöningar, något som vi nog fick sota för lite senare.

Det mesta som hänt innan RM sammanfattade jag egentligen i inlägget http://elliegardensvessla.blogspot.se/2014_09_01_archive.html. Efter detta har vi dels varit på SvHKs lydnadsläger och dels tränat massor hemma. Innan lägret jobbade jag massor på kontakt, men det landande i bra kontakt och sämre position / dålig tassisättning (hoppar framtill). Efter lägret har jag försökt träna om och få tillbaka mer fokus, men jag känner att hans stress har ökat mer och mer under tiden och att jag har svårt att jobba bort denna. Vi jobbar dock mycket på att ha lugna belöningar när det är för mycket stress och mer fartiga belöningar när det går / krävs. För tillfället är han ju på allergiutredning 8 veckor så att belöna med gott godis går ju inte riktigt vilket försvårar saken ganska mycket. För att trötta ut honom utan att traggla de moment vi ska tävla närmast (om det nu blir av) så har vi dels lekt en massa med plojmoment men framför allt jobbat på lite roligare moment i de högre klasserna. Det haltar lite utan att grunderna sitter riktigt bra så vi borde ju gå tillbaka till att jobba mer på dem (runda, stadga, stimulikontrol, bakdelskontroll, fotposition, osv)... men kul har vi iaf och han visar upp att det finns potential där.

Jag har under många år haft problem med ont i händer/handleder och detta förvärras av en hund som drar i koppel. Eftersom han är extremt tråkig att gå promenader med (drar, stressar, jobbig i möten) så blir det en hel del slentrianträning bara för att trötta ut honom. Typiskt inte bra för att göra momenten riktigt bra, men vi försöker att hålla oss borta från ren momentträning vid dessa tillfällen. Det har blivit en hel del belöningsträning och runda-övningar vilket är väldigt positivt ha med sig.
Han är riktigt stressad (tror jag) när vi går från huset till träningsplanen hemma (eller på klubben) och jag vet inte riktigt hur jag ska jobba med detta. Om jag bråkar med honom och inte låter honom gå innan har lugnar sig eller om jag bara ska gå ändå är frågan. Har jobbat mycket på det första alternativet men det går verkligen inte framåt. Borde säkert gå in istället för att ta oss till planen, men det är inte roligt att inte göra någonting. Även om jag tycker att jag har bra tålamod så tryter det ganska ofta och jag blir irriterad, vilket säkert också gör att han blir mer stressad. Kanske dags för experthjälp här tänker jag...

Nu har jag skaffat midjebälte för att låta honom dra och trötta ut sig ibland utan att jag ska få så ont. Kanske i samband med löpning eller skidor i vinter kan göra att han tröttas ut och får mindre stress-beteenden på träningsplanen. De gånger som han går som bäst fot har faktiskt varit efter 15-20 minuters boll-lek eller andra springövningar. När han är trött kan vi dessutom försöka träna mer på just koppelträning vilket vi skulle behöva för att få ihop vår helhet. Det duger ju inte att vara ett ekipage med kontakt bara på lydnadsplanen.

Inför nästa år så vet jag inte om vi ska ha några (resultat)mål. Kanske att över huvud taget känna att vi kan komma ut och tävla igen och att det ska kännas bra med platsliggning igen. Når vi dit så kanske resultaten kommer och annars får det väl vänta ytterligare något/några år. Vi har i regel en bra känsla när vi tränar och tävlar och den vill jag behålla. Kanske att vi tappat lite på träning ibland när han rinner iväg och gör annat mellan momenten. Troligen ett tecken på för mycket krav eller dåliga belöningar i samband med dålig planering. Ska försöka jobba på att hamna på rätt stressnivå så att vi kan utföra momenten på ett fokuserat sätt. Stressen visar sig ofta som rejäl plogning i fotgåendet eller alldeles för mycket eget testande när vi kör t ex shejping eller något nytt moment som han tycker är svårt.

Men framför allt skulle jag vilja komma till en punkt där jag känner att jag klarar av honom både i vardagen och i träning. Inte som nu när jag blir frustrerad och ledsen var eller varannan promenad eller uppgiven på hans stress i träningen. Och om man kunde köpa en god portion tålamod så skulle jag ge ganska mycket för det... Önskar dessutom ibland att man kunde snabbspola bandet något år framåt och se om det gör någon skillnad eller om det bara är hårt och exakt arbete som hjälper...

Ska i alla fall försöka lita på processen, fortsätta arbeta mjukt utan bestraffningar eller obehag och bygga på de bra delar som trots allt finns. Får också en hel del bra tips (och påminnelser) från Maria Brandel i boken som jag läser (Från valp till Stjärna) och ska försöka jobba vidare med dessa delar.

Hur som helst så sliter vi vidare och ska försöka visa upp oss från vår bästa sida. Och när det inte blir den bästa så får vi alla ha stort tålamod :-)

God Jul