Träning på hemläxan

Vi tränar vidare på våran hemläxa. Idag har vi jobbat på bakdelskontroll. Poängen är att man ska lära hunden att det finns något som kallas bakben och att man kan använda dem till att gå in i utgångsposition (åtminstone i första steget). Man ska lära hunden att först ha framtassarna på en kloss och sen att flytta en baktass i taget för att jobba sig in i utgångsställning. Vessla lärde sig snabbt att framtassarna ska stå på en bok, men att därifrån gå vidare till att börja flytta på bakbenen kändes lite omöjligt.

Så vi bytte lite taktik. Jag tänkte att om hon blir medveten om att hon har bakben först, så kanske hon kan försöka med att flytta bakbenen i samband med klossen. Så vi tränade vid en bänk. Där har hon redan lärt sig att sätta upp bägge frambenen på bänken. Så jag satte mig på bänken och belönade henne först för att hon satte upp frambenen på bänken, sen började jag vänta ut henne lite och hon började testa lite olika saker. Vid något tillfälle så lutade hon sig lite framåt så att man såg att bakbenen sträcktes, då klickade jag. Därefter så råkade hon flytta ett bakben och så fick hon klick belöning och så bröt jag för det tillfället. Efter ett par omgångar med träning vid bänken så börjar hon oftare och oftare att flytta på bakbenen. Det börjar nog gå upp ett litet ljus. Så jag flyttade till en annan plats. Precis utanför vårat hus så är det lite stenplattor som ligger ovanpå varandra som Vessla fick sätta frambenen på och återigen så väntade jag ut henne tills hon flyttade på ett bakben. Det gick ganska snabbt för henne att försöka med det! Nu kanske poletten har trillat ner en liten bit i alla fall.

Vi har även tränat en del på apporten. Jag brukar busa med henne med kopplet så att hon verkligen blir uppspelt och sen presenterar jag apporten för henne med förhoppning att hon ska bita tag i den ordentligt, då blir det klick och belöning. Här känns det som att problemet är att ibland blir hon för intresserad av att leka med kopplet istället för att bry sig om apporten. Eller det omvända, att hon slutar vilja kampa i kopplet efter en stund. Ska försöka jobba mer på att belöna kontakt ibland och ibland bjuda henne apporten. Så att hon är mer uppmärksam på vad jag gör.

Slutligen så är det Doggie-Zen träning. Den kommer sig ganska naturligt, egentligen. Vi har tränat en hel del på det här tidigare. Innan matning så ska Vessla ligga plats på sin filt. Oftast får hon mat efter att vi har ätit och då vill vi att hon ska ligga på filten redan från att vi sätter oss och äter. Vilket fungerar förvånansvärt bra. Sen reser vi oss upp från bordet, hon ska ligga kvar. En av oss tar hennes matskål och fyller på med mat. Sen kanske vi skakar på matskålen, och hon ska ligga kvart, tills hon får antingen ett hit, eller ett varsågod. Då ska hon komma och sätta sig i utgångsposition, med kontakt. Här blir det även kel, ytterligare en Doggie-Zen. Innan hon slutligen får ett varsågod. Någon gång testar vi henne att hon lyssnar ordentligt, genom att säga till exempel Vasastan och då får hon ju inte ta maten ;o) Tufft kanske, men jag tror att det är väldigt nyttigt. Doggie-Zen träning blir det också innan utgång genom ytterdörren. Då ska hon sitta ner och ta ögonkontakt innan hon får ett varsågod, eller kom. Samma visa gäller vid utgång ur bilburen. Där ska hon också sitta ner och ta ögonkontakt inan hon får varsågod att hoppa ut.

Utöver det så blir det en del övningar när hon sitter ner, att kasta godis runt henne och hon ska sitta kvar. Ibland passar jag på att tjuvträna henne i samband med att hon leker med en annan hund. När de börjar lugna ner sig så brukar jag ge sittkommando, antingen till bägge hundarna eller bara till Vessla. Sen får de belöning och varsågod hopp och lek igen. Senast igår så satte jag Silver och Vessla jämte varandra och så fick de sitta kvar en liten stund, kanske 5 sekunder innan jag släppte iväg dem igen. Även om det är lekkompis i närheten så är det ju bra om åtminstone några kommandon fungerar.

Det här blev ett långt inlägg känner jag. Men det är skönt att kunna gå tillbaka och titta på längre fram i tiden. Vad man tränade på vid den och den tiden och hur man tänkte och gjorde. Det är roligt att se vilka framsteg som vi gör i träningen. Om man inte tittar tillbaka så känner man ibland att det står stilla, men tittar man verkligen efter så ser man att det går ju framåt.

Öppen träning och lek

Idag var vi iväg på öppen träning hos Sandens Hundskola på planen ute i Bur. Vi planerade innan vad vi skulle träna och det är framförallt att få igång leken och knäcka Vesslas kod som vi fortsätter med. Tyvärr just nu är både dofter, mossa och alla pinnar roligare än både kamptrasa, leksaker och köttbullar/ost tillsammans. Så idag jobbade jag hårt på att få igång Vessla i leken
jag knuffade henne för att reta upp henne och sprang iväg,
jag var nere på marken och brottades med henne,
jag lät henne tugga öron/slicka ansikte,
jag kampade (när hon väl ville) och morrade,
jag kampade och pep,
jag kampade och knuffade bort henne samtidigt,
jag hoppade och studsade ifrån henne med kamptrasan,
jag daskade henne med kamptrasan,
jag kamplekte med strumpan och hon fick bita lika mycket i mina händer som i strumpan,
jag knäböjde framför henne följt av ett ooooooouiiiiiii-ljud
jag snurrade från henne och mot henne
och säkert fler varianter som jag redan glömt.

Mellanåt misströstade jag och var nära att helt ge upp men det känns ändå som att det går framåt ibland. Och bakåt ibland. Det känns lite sådär när man gör sig så rolig man kan och bjuder på gott (tror jag iaf) godis och lek och hon avvisar det direkt för att tugga mossa. Det är bara att kämpa på antar jag och låta fantasin flöda. Det känns så lätt på jobbet styra över ca 10 IT-konsulter och få dem att samarbeta och bygga ett stort komplicerat datasystem - tänk att det ska vara svårare med en liten hund!

Förutom den fria träningen var det också lite organiserat. Dels platsliggning / kvarsittande och dels att halva gruppen skulle sitta vid sidan av husse/matte och den andra gruppen frigick runt omring och skulle ha kontakt. Detta gick bra för oss, eller iaf den första delen om man ska vara petig. Då satt hon fint och tog ofta kontakt, varpå hon fick belöning i form av kel eller klick + godis. När vi skulle gå omring var vi inte direkt i bubblan utan alla andra hundar var i fokus. Jag jobbade med att gå ifrån och många snurrar så vi kom runt något varv iaf. Bra träning var det iaf.

Ett par gånger under passet fick Vessla sitta uppbunden vid ett stängsel. Vi har inte tränat alls mycket på detta men det gick bra idag, hon var väldigt duktig. Som avslutning på träningen så fick hon leka en liten stund tillsammans med en annan hund.

Vesslas Egenheter

Vesslas favoritsyssla när vi inte ägnar henne uppmärksamhet och hon vill ha det är att nypas eller bitas i rumpan. Plötsligt när man minst anar det får man sig ett bett och sen skäller hon glatt och viftar på svansen - den lilla uppkäftiga ungen! Hon kör även såklart gärna in huvudet mellan benen på en, men då är det mest för att kela. Detta händer även med relativt okända människor, hon söker lite trygghet helt enkelt.

En annan egenhet hon har för sig och som känns väldigt Vessla är : bada framtassar i vattenskålen. Rätt så sött men väldigt blött... jaja, det går väl över.

Begynnande blåsor på händerna...

...efter morgonens dragkamp med Vessla så mår mina händer inge bra. Helt slut. Så jag tänkte att jag tar ut Vessla på en liten kort promenad för att låta henne kissa i alla fall. Tog med mig klickern för att hjälpa henne att gå lugnt och snällt. Panda beslöt sig för att han skulle följa med på promenaden, men det var väl rätt ok. Vessla brukar kunna gå ganska snällt med Panda med, och det gjorde hon nu också. Men vi hinner inte ens utanför området (~30 m) innan det kommer en tant med två stora hundar, som blir så intresserad av Panda att hon bara stannar och börjar prata med sina hundar om Panda. Vessla börjar bli lite lagom tokig, för hon vill ju hälsa på hundarna. Jag försöker hålla henne lugn, men jag vill ju inte behöva använda händerna så mycket. Efter en kamp så lugnar hon sig och får sitta mellan mina ben och är ganska lugn. Slutligen går tanten iväg.

Vi hinner gå kanske 5 meter så kommer det ett äldre par. De påpekar för mig att jag har en katt bakom mig. Det var jag ju medveten om. ;o) Gubben berättar att Panda brukar komma fram och prata med honom och kela. Och det gjorde han även nu. Panda som brukar vara så blyg mot folk ute. Paret var inte alls intresserade av Vessla, så hon satt ganska snällt mellan mina ben och fick lite beröm och godis från mig. När det kommer en hund till bakom oss så går paret.

Vessla börjar gå igång med svansen och blir överlycklig. Hon börjar även dra i kopplet. Då visar det sig att det är Nemo som kommer bakom oss, med hans dagmatte, eller vad jag ska kalla det. Vi har aldrig träffats tidigare. Men Nemo reagerade ju väldigt på Vessla och ville leka med henne. Så de fick busa en liten stund. Skönt tänkte jag, då får jag vila mina händer en liten stund. Efter några minuter så går vi vidare åt varsitt håll.

Hinner gå 20-25 m, så möter vi Alfons tillsammans med hans Husse. De fick nosa lite på varandra och sen fick Vessla sätta sig ner mellan mina ben och hålla sig lugn, medan vi pratade en liten stund. Sen hinner vi bara gå några meter till så börjar det regna. Så nu tog jag och joggade hem med Vessla. Nu hade jag fått nog. Ibland önskar man att man bodde mitt ute i skogen och kunde gå med hunden lös. Nog för att hon uppförde sig ganska bra och lugnar ner sig ganska snabbt, men för varje ny händelse så hinner hon ju gå på bakbenen några steg och dra i kopplet en sväng. Utan störningar går hon faktiskt väldigt snällt i koppel. Den här promenaden som sträckte sig över ett par hundra meter knappt kändes i alla fall väldigt händelserik!

Min bästa kompis

Idag när jag och Matte var ute och promenerade så mötte vi min allra bästa vän, Silver. Men vi möttes inte där vi brukar mötas, nere på planen, utan längs med en väg. Matte och Silvers Husse bestämde att vi tydligen skulle gå idag och inte leka. Det höll varken Silver eller jag med om. Både han och jag kämpa tills vi blev nästan blå för att komma åt varandra och få leka, men Matte envisades. Vi hade dragkamp i kopplet hela rundan runt sjön, innan Silver och jag slutligen fick springa och leka lite. Vi passade på att springa ner mot sjön och Silver han gick i, men jag nöjde mig med att doppa tassarna lite. Huva, vatten i den formen är ganska otrevligt. Snö, det tycker jag om. Men vatten, nja, lite obehagligt är det allt. Men är man törstig så duger det med vilken liten pöl som helst.

Silver och jag blev störda i vår lek mest hela tiden. Det kom en massa folk som skulle springa förbi oss och en massa hundar som antingen ville lägga sig i, eller bara ville hälsa, eller inte alls ville komma förbi oss utan vände åt andra hållet. Och så kom det hela skolklasser med såna där små söta ungar i självlysande västar. Hade jag inte varit så upptagen av att leka med Silver så hade jag nog sprungit dit ett varv och busat med dem. När vi kom hem från promenaden så var Matte inte så glad. Hon klagade över att hon hade ont i händerna, från kopplet. Tänk på mig då, och min nacke. Det var ju inte bara hon som höll i kopplet ;o) Nu ska jag sova vidare, för det är jobbigt att gå på dragpromenad innan frukost.

Doggie Zen med Axilur

De senaste dagarna har det varit mycket lekträning. Jag har försökt så många vinklar av lek och belöning som jag kan komma på. Idag blev det bett i nacken t o m, och då menar jag inte på hoffen utan på Husse. Lite smällar får man ta om man ska få en träningsglad hoffe :-)

Körde även ett litet pass bakdelskontroll, till att börja med att Vessla ska ställa framtassarna på en bok. Eftersom hon kan target sedan tidigare var det inte så svårt och vi är en bit på vägen (matte hade kört det tidigare också). Ska nu bara få ett stabilt stående och doggie-zenna det, började lite med det idag. Tänker TKFF, Timing, Kriterier, Förstärkningsfrekvens och Förstärkningskvalitet. Men viktigast känns nu att ha Vessla med sig, hon tycka att det är roligt och man får tänka om många gånger per pass för att gå lagom snabbt fram och vara tillräckligt intressant själv.

Efter passet delade jag upp hennes kvarvarande 5½ Axilur-tabletter (avmaskning) och tränade med :-) Dels fick hon fånga dem med munnen vid kontakt och dels körde vi lite fokus doggie zen med dem i varsin hand. Som avslutning blev det lite bättre kvalitet på godiset i form av blodpudding.

Liten tuva...

Igår kväll när vi var ute på kisspromenad så började Vessla plöstligt att halta, på alla benen såg det ut som. Vi fattade ingenting. Först gick hon helt lugnt och stilla i gräset och sen plöstligt så ville hon inte ta ett steg till. Det verkade som om hon hade fått ont i ett av bakbenen, eller något på en tass. Vi kände igenom alla tassar och tittade om vi kunde se något, men vi hittade inget som kunde orsaka att hon hade ont. Hon reagerade heller inte precis på någon tass som att det gjorde ont, men gå ville hon inte göra. Det slutade med att Husse fick plocka upp henne i famnen och bära hem henne. Väl hemma så la vi henne på en filt och började kolla alla tassar och ben igen. Men vi hittar ingenting. Utom en liten snigel på magen. Sen fick hon resa sig upp igen och då var precis som vanligt igen. Det var alltså snigeln på magen som gjorde Hoffen orörlig! Oj oj oj. Tänk att en sån liten slemmig pryl kan få en stor hoffetjej att inte ens kunna gå ;o)