Björn här med lite filosoferingar. Ja, 2018 är nog ett år som jag mest vill glömma. Nu har jag väl egentligen inte så (relativt) stor anledning att klaga som priviligerad vit medelålders man med åtminstone halvbra hälsa och hjärna, tak över huvudet, ordnad ekonomi och ganska lätt att få anställning med god lön. Men 2018 var arbetsdelen av livet ingen höjdare och utan att gå in närmare på detaljer ett första halvår med ett uppdrag där jag inte trivdes och sen fem månader utan att hitta något som jag ville göra.
Hundmässigt var det inte så mycket bättre heller. Vessla blev tröttare och tröttare i kroppen och det var bara en fråga om när vi skulle låta henne somna in. Vi hade redan sörjt henne i över ett år som det känns då man redan haft det i tankarna under en längre tid. Hon visade dock upp många fina stunder under sista året och verkade inte må speciellt dåligt heller. Fina fina Vesslan och Weasly.
Med den andra hunden, Dr Jekyl och Mr Hyde, hade jag planen att ta ett steg framåt och höja oss en nivå. Med högsta mål att nå SM 2019. Det blev inte riktigt så av lite olika anledningar. Den främsta är kanske att hela årets trasats sönder av skador. Och dåligt väder. Och lite mindre bra beslut från egen del.
Efter en lång vinter med försenad träningsstart började vi våren med ett klobrott med bortoperation av en klokapsel som resultat. Lite komplikationer efter detta förlängde perioden av skada / icke fullt träningsbar till ca en och en halv månad. Vi hann med att tävla två gånger i innan sommaren men var såklart inte i bästa form på något sätt.
Trots detta blev detta årets två bästa tävlingar och den andra i Ludvika kunde ha slutat riktigt bra. Tävlingen som var delad över två dagar började riktigt bra med bra poäng både på spår och sen även på upplet totalt 372 poäng (av 380 möjliga). Natten till dag två hade Diesel magras och några tråkiga promenader utomhus och det var inte långt från att vi bestämde oss från att bryta redan då. När det ändå var lite bättre på morgonen körde vi iaf men känslan på uppvärmningen när Diesel vägrade att lägga sig eller krypa var inte den bästa. Bryta eller köra vidare? Vi körde vidare och gjorde en hyfsad men inte bra lydnad, ingen bra känsla tyvärr. I efterhand får vi väl trösta oss med att det endast var årets SM-vinnare som slog oss (och knep certet).
Under "sommaruppehållet" började vi springa lite mer och längre för träning och för att förbereda inför "Team Diesel"-utmaningen. Tyvärr missbedömde jag tass-status under ett längre pass vilket ledde till problem med trampdynorna. Klumpigt av mig, men ser man inte att det är på väg så ser man inte. Detta höll i sig ganska länge och gjorde att vi fick träna mkt mindre och ofta med tass-skydd vilket inte var någon höjdare med tanke på den värme som vår skitsommar bjöd på. Vädret drog ju dessutom ned humöret på mig från maj till augusti vilket inte direkt hjälpte.
Trots måttlig träning genomförde vi ytterligare en tävling i augusti som gick lite sämre igen. Bakspår, struligt upplet och utstörd av svampplockare på lydnaden (!). Känslan var också att det var ultrarapid i apporterna som strulat mer under sommaren.
Efter detta kändes kroppen lite bättre och vi kom igång med träningen inför RM. Och valda att försöka göra en start i lydnad också. Det skulle vi inte gjort. Bland de första passen var olyckan framme igen vid runda konen i "cirkusmomentet" vilket ledde till en sträckning (bakkroppen) som i efterhand fick större konsekvenser än bara det. Men efter bra behandlingar och bra svarat på dem tog jag ett sämre (?) beslut att ändå tävla i Göteborg helgen innan RM. Mest för att jag alltid velat tävla den tävlingen som är på vår gamla klubb. Tävlingen slutade också tyvärr med ytterligare ett bakslag med lite hälta efter avslutad tävling.
Hem och vila och fundera på om vi skulle ställa in hela RM eller inte. Då alla symptom var borta redan dagen efter så blev beslutet att ställa in spåret alldeles för svårt. Så jag valde att ändå köra men bara spåret och inte lydnaden (vilket jag redan bestämt någon vecka tillbaka) och verkligen känna efter under dagen hur han kändes och reagerade. Själva tävlingen gick sådär men det tråkiga var att Diesel blev lite halt efteråt igen när han kanske stelnat till. Med facit i hand var det återigen fel att tävla. Vi skulle ha stannat hemma från RM och legat i soffan istället.
Direkt efter RM tog jag direkt beslutet att ställa in tävligen helgen efter och göra en ordentlig undersökning. Efter besök hos fysioterapeut blev det undersökning och röntgen hos veterinär. Både undersökning och röntgen pekade tyvärr på problem med ryggen och lite ytterligare problem med bakkroppen.
Det var alltså enstaka veckor under hela säsongen som vi inte hade någon skada som störde. Inte så konstigt att nivån inte var bättre än den var under året. Kanske skulle vi inte ens ha öppnat säsongen alls och istället tränat upp grundfysen under året. Lätt att vara efterklok.
Nu har vi haft 100% fokus på att få tillbaka en frisk hund och vi kör både själva och hos fysio. Det återstår att se om vi under vintern kan komma tillbaka såpass att vi vågar hoppas på att kunna träna och tävla under 2019. Ryggproblemen som visade sig på röntgen kan ju mycket väl vara en stor orsak till att han aldrig har kunna krypa speciellt bra vilket hämmat oss massor.
Om vi tittar tillbaka på resultaten under året så genomförde vi 5 tävlingar och fick med oss en godkänd, två certpoäng och två cert och fick åtminstone med oss titlarna "Riksmästare i Bruks" och Brukschampion. Självklart glada över uppmärksamheten och gratulationer vi fått pga detta.
Men nu vill jag mest glömma det mesta från 2018 och förhoppningsvis få en ny chans att ta bättre beslut och få en frisk hund för att kunna ta det steg framåt som vi arbetat för. Eller bara en frisk hund som får bli pensionär utan en massa press att prestera. Och kanske få tillbaka lusten för något som har med hund att göra, för under hösten har det känts som att jag inte ens velat vara hundägare då varken jag eller Diesel passar speciellt bra ihop när det kommer till rehabträning.
Önskar alla en bra avslutning av året och lycka till under 2019!
