Följarskap

Styrning. Kontroll. Ledarskap. Jätteviktiga saker om man frågar många. Dock ser jag de två första som relativt negativa och det sista är jag ganska tvetydig till, både vad gäller hundträning och vanligt jobb.
Vad kan vara fel med styrning och kontroll kanske du frågar dig? För mig symboliserar det att alldeles för tidigt utesluta en stor mängd alternativ innan man utforskat dessa. Dessutom tar det bort en stor del av den kreativitet som jag tycker är en viktig faktor både i rolig hundträning och i kreativt kunskapsarbete (i komplexa system) som jag jobbar med. Och ledarskap är ofta sammankopplat med just styrning och kontroll, så delvis därför min inställning till det. Sen att jag inte tycker att människor behöver ledas är en annan sak. Däremot ska man kunna välja att följa det man tror på, så följarskap över ledarskap. Albert Camus uttryckte det ganska bra i "

“Don't walk behind me; I may not lead. Don't walk in front of me; I may not follow. Just walk beside me and be my friend.”

Därför jobbar jag hårt med andra verktyg än just dessa, även om de så klart spelar en roll i mycket man gör. Men istället för att ha en övertro på styrande så har jag en (över)tro på att släppa lös självstyrande mot gemensamma mål. Det blir inte alltid rätt. Fallet är att det faktiskt ganska ofta går fel. Ja, jag t o m låter mina team köra i diket då och då. Det kan låta konstigt, men många små fel är bra mycket bättre än få stora. Leder dikeskörningarna till straff eller tråkiga konsekvenser? Nej, tvärtom - vi "firar" att vi lärt oss något nytt och går vidare som ett starkare team. Kontinuerligt lärande. Precis samma koncept som klickermetoden bygger på där vi istället för att använda positivt straff använder oss av negativt straff (dvs ingen belöning). Skillnaden här är att det är framför allt jag som tränare som lär mig mest av misstagen och hur jag ska gå vidare för att få det att bli rätt. 

För hundens del bygger vi på "keep swimming" när vi vill att hunden fortsätter ett beteende eller försöker hårdare för att få belöningen. Men jag tycker att det även finns en ömsesidig aspekt av detta inbyggt i metoden. Säg t ex att vi vill ha vår hund att sitta kvar oavsett vad som händer runt omkring. Då är det inte bara hundens uppgift och ansvar att lyckas med detta. Om hunden inte klarar det så innebär "keep swimming" att vi behöver försöka bättre att coacha hunden att lyckas. Försökte vi "leda" hunden ett helt steg framför när vi istället behövde vara bara ett halvt steg framför? Eller hade vi demotiverat hunden innan och gett oss själva fel förutsättningar? Det är ju här det blir svårt, när halva pressen hamnar på en själv och inte bara på hunden. Ska vi straffa hunden eller oss själv när det blir fel? Eller ingen, utan istället lära oss av det och gå vidare för att så småningom klara av det. 

Nu har jag ju valt att välja ett visst sätt att träna hund och man kan kalla det mjukt. Eller mycket mjukt. Samma sätt gäller min "ledarstil" om det nu är en sådan jag har i mitt jobb. Men det betyder inte att man inte kan vara hård eller fast i principer, regler och förhållningssätt. Och framför allt konsekvent. I en bok (som jag älskar och läst flera gånger) läste jag nyligen någon som jag tog till mig direkt i min roll. Att bygga sitt förhållningssätt på tre saker : "loving, compassionate and uncompromising". De här väldigt bra ihop men tar man bort en faller de andra ganska platt. Passar mig bra både inom hunderiet och jobbet.
Sen om det inte räcker till att vinna VM, SM eller ens pallen i KM spelar inte så stor roll. Vi har inte materialet att komma så långt heller. Varken på hund- eller förarnivå. Men det betyder inte att man inte kan satsa och ha roligt på vägen dit, för någon definition på dit. Och framför allt att man gör det på ett sätt där man inte behöver kompromissa med sig själv. Så det är den fortsatta planen just nu :-)

"Happiness is when what you think, what you say, and what you do are in harmony." - Mahatma Gandhi