Vilken vecka...

Veckan började riktigt bra. Det var promenad med Matte i skogen. Hon hade mobilen med sig och tyckte att jag skulle posera på en sten. Jaja, jag fick väl ställa upp på det.

Det var mycket spring i benen på mig och Matte gnällde lite över att jag inte nöjde mig med de promenader jag fick. Hon påstod att jag allt skulle få nog om någon dag. Jag fattade ingenting.

Så på onsdagen blev jag väckt obehagligt tidigt. Hann knappt ens äta frukost innan jag var inslängd i bilen. Vart var vi på väg. Husse tog med mig till ett hunddagis som vi besökt i fredags. Och sen gick jag iväg med nån annan. Husse försvann visst bara. Efter några timmar kom Matte och hämtade mig. Jag blev så glad att jag ylade i högan sky när jag hörde Mattes röst. Sen blev det spårvagn hem. Jag däckade i min säng. Låt mig vara ifred. Jag måste sova! Så tlött!

Men det var inte nog med det. På kvällen när jag fortfarande bara ville få ligga i min bädd och sova fick jag återigen hoppa in i bilen. Nu var det dags för simning och massage. Fick simma i 20 minuter. Pust. Kämpade på duktigt, som ni kan se. Men sen var jag faktiskt riktigt trött.

Veckan fortsatte på ett liknande sätt, dagis på dagarna och sen åka spårvagn hem med Matte. Jag har varit så trött. Det är så mycket nya intryck på dagiset att jag blir alldeles yr i skallen. Men personalen säger att jag sköter mig! Tihi, vänta bara ;o)

Idag fick jag en ny pipis. En anka. En badAnka. Hmm...

Är det meningen att jag ska simma efter den här nu eller? Hmmm... skeptisk.

Igår fick jag sluta lite tidigare från dagiset och åka spårvagn hem med Matte, men efter bara någon timme vila hemma så var det dags att åka spårvagn igen. Matte säger att jag blivit jätteduktig på att åka spårvagn. Förstår inte vad hon menar. Det är ju bara att stiga på vagnen, hitta en plats där man kan ligga som mest i vägen och sen se snäll ut och hoppas att någon ska komma och prata med en, innan det är dags att stiga av. Nu var vi på väg till Husses jobb. Därifrån åkte vi till veterinären. Det var tydligen dags för min årliga vaccination. Jag fick komma in i ett rum och blev kelad på utav en tjej och sen var det klart. Efteråt hälsade vi på hemma hos Mattes bror. Där fanns den där katten som jag aldrig får komma fram till. Försökte trycka ut de sista krafterna för att kunna fånga honom, men jag fick inte.

Nu måste jag vila upp mig inför nästa vecka. Jag har hört att jag ska få träffa en del av dagishundarna då. Bäst att samla krafterna.

En trött tass på er alla,

Vessla