måndag 28 juni 2010

Midsommar!

Vid lunchtid i torsdags hoppade vi alla in i bilen, som nog aldrig sett så mycket packning förut. Det var nästan så att jag trodde att jag inte skulle få plats, men som tur var, så var min bur ledig åt mig. Vi kom fram till en pir och där mötte vi Liana (Fredriks mamma och våran midsommarvärdinna). Jag blev hel-lycklig. Var tvungen att nästan hoppa i vattnet från piren, så glad var jag. Men Matte krävde att jag höll mig lugn. Väl ute på ön träffade jag på Calle. Min lilla polare, som växer för var gång jag ser honom. Men jag kan fortfarande visa att jag är störst, bäst och vackrast. Ett flertal gånger la jag mig bara på honom och morrade, då skrek han som en stucken gris ;o) Hihi. Jaga honom funka också riktigt bra. Även då kunde man locka fram ett skri eller två ;o)

Sen får man ta en liten paus, sträcka upp sig och visa att man är störst!

Efter en natt i tält fick vi äntligen gå och bada. Men det var lite äckligt i vattnet. Halt och slibbigt!

Panik! Jag kommer inte upp! Det är snorhalt!

Försvinn din lilla råtta!

Jaså, du vågar stanna kvar, men vänta bara, nu är jag uppe på land igen.

Sa inte jag åt dig att försvinna, va???

Sen blev jag återigen nöjd och glad och skuttade omkring. Massor med energi hade jag i kroppen som bara väntade på att få komma ut.

Måste bara visa upp hur mager jag är. Inte nått extra gott får man, snålt. Eller hur var det nu, var det inte lite köttbulleregn (det enda regnvädret som vi såg i helgen) och annat gott som smög sig ner i en liten hoffemun.

Jag var helnöjd. Så skönt att få bada och simma igen.

Och så fanns ju den där lilla fjanten att leka med. (Läs jaga bort)

Hoffeposering, så här ska man ställa upp sig, Calle.

Menar du så här Vessla?

Titta nu och lär. Så här hämtar man en brädbit ur havet.

Calle studerar noga.

Sen var det Calles tur att försöka.

Titta på mig, jag kan också!

Fast du fixar inte de stora grenarna som jag tar än så länge.

Genomblöt blev jag visst.

Bäst att skaka ur vattnet ur pälsen.

Husse, kasta pinnen igen!

Pinnen flög och Vessla tog sats!



Pinnen hämtades in, pust.

Tänker ni bara stå där, eller ska nån av er komma och hjälpa mig upp? Till slut offrade Husse sig och drog upp mig ur plurret. Jag hade annars tänkt mig att jag kunde ligga där och vila tills jag återhämtat mig.


Midsommarafton var en härlig dag. Även om människorna var lite konstiga. De vinglade lite mer än vanligt och var något mer högljudda. Tydligen hade de fått i sig lite för mycket snaps. Det blev inte ens en droppe kvar till mig ;o( Men jag fick i alla fall provsmaka vinet, köttbullarna och lite annat smått och gott. Kvällen verkade aldrig ta slut. Jag fick INTE gå och lägga mig i tältet ensam, trots att jag lovade att inte rymma därifrån. Toktrött lyckades jag dock till slut övertyga Husse om att det var dags att sova. Jag tog hela Mattes luftmadrass och sovsäck och sov såååå gott när Matte kom för att lägga sig. Hihi, tror ni att jag flyttade på mig?

Midsommardagen flöt förbi i ett töcken. Varmt var det. Bada fick jag. En gång från en brygga. Det tyckte jag inte om. Första pinnen som kastades iväg, skällde jag bara på. Inte tänkte väl jag hoppa i från bryggan. Andra pinnen stod jag och tvekade hur länge som helst innan jag tillslut snubblade i plurret. Ett rejält magplask med intrassling i rep som hängde från bryggan till följd gav mig en viss panik, men efter lite assistans från Husse och Matte som höll fast mig intill bryggan så lugnade jag ner mig och simmade runt en god stund. Till och med Matte hoppade ner i plurret med mig och vi simmade tillsammans. Sen fick hon snällt vänta på att jag skulle ta mig upp innan hon fick hjälp av Husse upp på bryggan.

Söndag morgon vaknade vi av att det var översvämning i tältet. Det var så varmt att vi höll på att flyta iväg på en flod av svett. Dags att packa ihop och åka båten hemåt. Bilresan hem trodde jag aldrig skulle ta slut. Men en lunchpaus i Eksjö med pizza som vi delade på alla tre, och ett stopp där jag fick bada tassarna i Ulricehamn så tog vi oss slutligen hem.

Ett stort tack till Annelie, Fredrik och Liana för att vi fick fira midsommar tillsammans med er. Vi längtar redan till nästa år!

Tass på er alla,
Vessla

2 kommentarer:

  1. Vilken härlig superduper helg ni har haft :-)

    Bara ler när jag ser att det är fullt liv i tjejen igen :-)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Tack Patricia, det känns härligt att få tillbaka något som man förlorat.

    SvaraRadera