Under året har vi gått från att träna enkla LK1-moment till att klara av flertalet av moment i samtliga klasser inklusive Elit-lydnaden.
Under året har vi gått från att var bra på att spåra men med svagare apport-plock, till att vara spåruthållig, spårsäker och med bra intresse att hitta och plocka apporter. Fortfarande fullt drag i linan och en riktig utmaning att hänga på bakom.
Under året har vi har gått från lite slö kamp till bra intresse och drag i kampen
Under året har vi har gått från dålig att komma med föremål till ett bra intresse att komma in med leksaker för nya kast. Speciellt favoritbollen!
Under året har vi gått från att kunna gå fot några steg till att kunna gå med uthållighet under flera minuter (om man inte har 100% krav på ögonkontakt).
Under året har vi gått från att inte kunna apportera riktigt till att kunna apportera alla apporter, inklusive tung, elit-metall och mini-metall.
Under året som kommer så får vi väl konsolidera allt detta och förfina där det behövs. Samt lägga till resten av "delarna" som krävs för att träna effektivt och roligt samt kanske t o m för att tävla.
onsdag 31 december 2014
söndag 28 december 2014
Äntligen lite vinter
Julen är över för den här gången. Vi var i Växjö över julen. Hann med en rejäl promenad på Hissö, men tyvärr var kameran hemma och vilade. Inte så fint väder heller då. Men skönt för hundarna att få traska av sig lite. Övriga promenader försökte vi träna hundarna att inte vara heltokiga för alla jäkla kaniner som finns överallt. Jag har aldrig sett så mycket kaniner på något annat ställe än vad det finns i Växjö. Efter någon dag åkte vi hem igen, en natt hemma innan vi åkte vidare till Värmland. Husses lillebror var också där och han fick testa att åka skidor efter Diesel. Var lite för snålt med snö, men efter en första skräck för skidorna så kämpade Diesel på och drog.
Efter ett litet varv blev det lek och bus i snön istället.
En gasell
Fröken Vessla hade annat fokus än Diesel.
Kolla in Diesels blick.
Fin pojke i fint väder.
Vesslas fokus lite tydligare här. Den där slyngeln ska bara ha...
Tjihooo, nu drar vi!
Kom hem i går och som vanligt är det riktigt skönt att komma hem. Kyligt väder är det nu. Idag har vi fixat lite mer med inhägnaden som vi byggt på tomten. Efter att vi värmt oss inne en liten stund drog vi iväg ut i skogen för lite spår och uppletande. Vessla fick ett spår på ungefär 800 meter och Diesel ett på 1 km. Bägge hundarna löste sina spår. Vessla var lite kall innan start och hade lite tasskramp, men kämpade på duktigt i spåret. Efter 3 apporter stod hon inte längre på 3 ben när vi stannade. - 12 grader var kanske lite i kallaste laget för henne. Men hon kämpade på och emellanåt fick Matte springa i spåret för att hänga med. Diesels spår innehöll lite lurigheter bland annat ett nystan, ett blommönster mellan en massa stora stenar, en krypsträcka och en rullsträcka med sväng. Precis innan spårstart var det även en hund som korsade Diesels spår. Bägge hundarna fick med sig samtliga apporter. Duktiga vovvar. Sen körde vi även lite uppletande. Diesel jobbade ganska bra, medan Vessla var lite för loj. Behöver förbättra Diesels ta upp föremål och springa tillbaka med det. Dagen avslutades med en fika hos Annelie och Fredrik och sen lite matinköp.
lördag 27 december 2014
Hundåret 2014
Man får väl sammanfatta 2014 innan man börjar med det nya året. Även om jag personligen egentligen inte bryr mig så mycket om års-symbolik så är det skönt att lämna bakom och planera nytt. Huvudsaken är att man hela tiden lär sig. Och det gör vi verkligen. Vi både lär och avlär oss hela tiden.
Vesslas år har gått ganska mycket i moll men med någon bra period. Hon har tyvärr varit sjuk och skadad ganska mycket, vilket också veterinärräkningarna skvallrar om. Det har mest varit öron som krånglat massor samt kennelhosta flera gånger, inte roligt någon av sakerna. Hon har ju inte så mycket "go" i grunden och detta har tagit bort en massa mer känns det som, så det har inte blivit så mycket träning för hennes del. Men hon har iaf varit med hela tiden och kört en hel del spår- samt lydnadsträning iaf. Ibland har hon taggat till och varit riktigt bra så som hon kan vara ibland när hon "vill".
Höjdpunkten var när vi anmälde henne till RM (trots att hon var i en dålig period innan) på både lydnad och högre spår, utan några förhoppningar på något egentligt resultat där. Men väl inne på lydnadsplan i LK3 gjorde hon det riktigt bra och det räckte till till det efterlängtade elit-uppflyttet. Det har varit nära två gånger innan både 2012 och 2013, men äntligen räckte det alltså. Helt oväntat också.
Spåret gick hon med Annelie och var nära att komma igenom på efter en bra upptagsruta. Någonstans runt sista apporten eller så gick hon bet på spåret och hittade sedan inte rätt igen. Lite surt för det hade varit kul att se Annelie och Vessan på appellplanen också :-)
Nu tränar vi vidare lite lugnt på de elitmoment som hon inte har så att vi kanske kan göra en start under året som kommer... eller kanske året efter med hennes lugna takt. Vårt mål har ju varit att kunna starta i Eliten och göra ett godkänt resultat, så om vi kör alla moment utom FF så kanske hon kan genomföra det med glädje och energi.
Osså var det den där andra hunden. Jag hade ju inga planer på att träna honom när året började och vi flyttade till Örebro, men efter hand så blev det ju så trots allt . Någon gång i feb/mars eller så så var det också ett faktum och jag hade då erkänt det för mig själv också. Det kom väl också i samband med att jag opererade axeln så vi började vår träning nästan helt utan kamp och lekbelöningar, något som vi nog fick sota för lite senare.
Det mesta som hänt innan RM sammanfattade jag egentligen i inlägget http://elliegardensvessla.blogspot.se/2014_09_01_archive.html. Efter detta har vi dels varit på SvHKs lydnadsläger och dels tränat massor hemma. Innan lägret jobbade jag massor på kontakt, men det landande i bra kontakt och sämre position / dålig tassisättning (hoppar framtill). Efter lägret har jag försökt träna om och få tillbaka mer fokus, men jag känner att hans stress har ökat mer och mer under tiden och att jag har svårt att jobba bort denna. Vi jobbar dock mycket på att ha lugna belöningar när det är för mycket stress och mer fartiga belöningar när det går / krävs. För tillfället är han ju på allergiutredning 8 veckor så att belöna med gott godis går ju inte riktigt vilket försvårar saken ganska mycket. För att trötta ut honom utan att traggla de moment vi ska tävla närmast (om det nu blir av) så har vi dels lekt en massa med plojmoment men framför allt jobbat på lite roligare moment i de högre klasserna. Det haltar lite utan att grunderna sitter riktigt bra så vi borde ju gå tillbaka till att jobba mer på dem (runda, stadga, stimulikontrol, bakdelskontroll, fotposition, osv)... men kul har vi iaf och han visar upp att det finns potential där.
Jag har under många år haft problem med ont i händer/handleder och detta förvärras av en hund som drar i koppel. Eftersom han är extremt tråkig att gå promenader med (drar, stressar, jobbig i möten) så blir det en hel del slentrianträning bara för att trötta ut honom. Typiskt inte bra för att göra momenten riktigt bra, men vi försöker att hålla oss borta från ren momentträning vid dessa tillfällen. Det har blivit en hel del belöningsträning och runda-övningar vilket är väldigt positivt ha med sig.
Han är riktigt stressad (tror jag) när vi går från huset till träningsplanen hemma (eller på klubben) och jag vet inte riktigt hur jag ska jobba med detta. Om jag bråkar med honom och inte låter honom gå innan har lugnar sig eller om jag bara ska gå ändå är frågan. Har jobbat mycket på det första alternativet men det går verkligen inte framåt. Borde säkert gå in istället för att ta oss till planen, men det är inte roligt att inte göra någonting. Även om jag tycker att jag har bra tålamod så tryter det ganska ofta och jag blir irriterad, vilket säkert också gör att han blir mer stressad. Kanske dags för experthjälp här tänker jag...
Nu har jag skaffat midjebälte för att låta honom dra och trötta ut sig ibland utan att jag ska få så ont. Kanske i samband med löpning eller skidor i vinter kan göra att han tröttas ut och får mindre stress-beteenden på träningsplanen. De gånger som han går som bäst fot har faktiskt varit efter 15-20 minuters boll-lek eller andra springövningar. När han är trött kan vi dessutom försöka träna mer på just koppelträning vilket vi skulle behöva för att få ihop vår helhet. Det duger ju inte att vara ett ekipage med kontakt bara på lydnadsplanen.
Inför nästa år så vet jag inte om vi ska ha några (resultat)mål. Kanske att över huvud taget känna att vi kan komma ut och tävla igen och att det ska kännas bra med platsliggning igen. Når vi dit så kanske resultaten kommer och annars får det väl vänta ytterligare något/några år. Vi har i regel en bra känsla när vi tränar och tävlar och den vill jag behålla. Kanske att vi tappat lite på träning ibland när han rinner iväg och gör annat mellan momenten. Troligen ett tecken på för mycket krav eller dåliga belöningar i samband med dålig planering. Ska försöka jobba på att hamna på rätt stressnivå så att vi kan utföra momenten på ett fokuserat sätt. Stressen visar sig ofta som rejäl plogning i fotgåendet eller alldeles för mycket eget testande när vi kör t ex shejping eller något nytt moment som han tycker är svårt.
Men framför allt skulle jag vilja komma till en punkt där jag känner att jag klarar av honom både i vardagen och i träning. Inte som nu när jag blir frustrerad och ledsen var eller varannan promenad eller uppgiven på hans stress i träningen. Och om man kunde köpa en god portion tålamod så skulle jag ge ganska mycket för det... Önskar dessutom ibland att man kunde snabbspola bandet något år framåt och se om det gör någon skillnad eller om det bara är hårt och exakt arbete som hjälper...
Ska i alla fall försöka lita på processen, fortsätta arbeta mjukt utan bestraffningar eller obehag och bygga på de bra delar som trots allt finns. Får också en hel del bra tips (och påminnelser) från Maria Brandel i boken som jag läser (Från valp till Stjärna) och ska försöka jobba vidare med dessa delar.
Hur som helst så sliter vi vidare och ska försöka visa upp oss från vår bästa sida. Och när det inte blir den bästa så får vi alla ha stort tålamod :-)
Vesslas år har gått ganska mycket i moll men med någon bra period. Hon har tyvärr varit sjuk och skadad ganska mycket, vilket också veterinärräkningarna skvallrar om. Det har mest varit öron som krånglat massor samt kennelhosta flera gånger, inte roligt någon av sakerna. Hon har ju inte så mycket "go" i grunden och detta har tagit bort en massa mer känns det som, så det har inte blivit så mycket träning för hennes del. Men hon har iaf varit med hela tiden och kört en hel del spår- samt lydnadsträning iaf. Ibland har hon taggat till och varit riktigt bra så som hon kan vara ibland när hon "vill".
Höjdpunkten var när vi anmälde henne till RM (trots att hon var i en dålig period innan) på både lydnad och högre spår, utan några förhoppningar på något egentligt resultat där. Men väl inne på lydnadsplan i LK3 gjorde hon det riktigt bra och det räckte till till det efterlängtade elit-uppflyttet. Det har varit nära två gånger innan både 2012 och 2013, men äntligen räckte det alltså. Helt oväntat också.
Spåret gick hon med Annelie och var nära att komma igenom på efter en bra upptagsruta. Någonstans runt sista apporten eller så gick hon bet på spåret och hittade sedan inte rätt igen. Lite surt för det hade varit kul att se Annelie och Vessan på appellplanen också :-)
Nu tränar vi vidare lite lugnt på de elitmoment som hon inte har så att vi kanske kan göra en start under året som kommer... eller kanske året efter med hennes lugna takt. Vårt mål har ju varit att kunna starta i Eliten och göra ett godkänt resultat, så om vi kör alla moment utom FF så kanske hon kan genomföra det med glädje och energi.
Osså var det den där andra hunden. Jag hade ju inga planer på att träna honom när året började och vi flyttade till Örebro, men efter hand så blev det ju så trots allt . Någon gång i feb/mars eller så så var det också ett faktum och jag hade då erkänt det för mig själv också. Det kom väl också i samband med att jag opererade axeln så vi började vår träning nästan helt utan kamp och lekbelöningar, något som vi nog fick sota för lite senare.
Det mesta som hänt innan RM sammanfattade jag egentligen i inlägget http://elliegardensvessla.blogspot.se/2014_09_01_archive.html. Efter detta har vi dels varit på SvHKs lydnadsläger och dels tränat massor hemma. Innan lägret jobbade jag massor på kontakt, men det landande i bra kontakt och sämre position / dålig tassisättning (hoppar framtill). Efter lägret har jag försökt träna om och få tillbaka mer fokus, men jag känner att hans stress har ökat mer och mer under tiden och att jag har svårt att jobba bort denna. Vi jobbar dock mycket på att ha lugna belöningar när det är för mycket stress och mer fartiga belöningar när det går / krävs. För tillfället är han ju på allergiutredning 8 veckor så att belöna med gott godis går ju inte riktigt vilket försvårar saken ganska mycket. För att trötta ut honom utan att traggla de moment vi ska tävla närmast (om det nu blir av) så har vi dels lekt en massa med plojmoment men framför allt jobbat på lite roligare moment i de högre klasserna. Det haltar lite utan att grunderna sitter riktigt bra så vi borde ju gå tillbaka till att jobba mer på dem (runda, stadga, stimulikontrol, bakdelskontroll, fotposition, osv)... men kul har vi iaf och han visar upp att det finns potential där.
Jag har under många år haft problem med ont i händer/handleder och detta förvärras av en hund som drar i koppel. Eftersom han är extremt tråkig att gå promenader med (drar, stressar, jobbig i möten) så blir det en hel del slentrianträning bara för att trötta ut honom. Typiskt inte bra för att göra momenten riktigt bra, men vi försöker att hålla oss borta från ren momentträning vid dessa tillfällen. Det har blivit en hel del belöningsträning och runda-övningar vilket är väldigt positivt ha med sig.
Han är riktigt stressad (tror jag) när vi går från huset till träningsplanen hemma (eller på klubben) och jag vet inte riktigt hur jag ska jobba med detta. Om jag bråkar med honom och inte låter honom gå innan har lugnar sig eller om jag bara ska gå ändå är frågan. Har jobbat mycket på det första alternativet men det går verkligen inte framåt. Borde säkert gå in istället för att ta oss till planen, men det är inte roligt att inte göra någonting. Även om jag tycker att jag har bra tålamod så tryter det ganska ofta och jag blir irriterad, vilket säkert också gör att han blir mer stressad. Kanske dags för experthjälp här tänker jag...
Nu har jag skaffat midjebälte för att låta honom dra och trötta ut sig ibland utan att jag ska få så ont. Kanske i samband med löpning eller skidor i vinter kan göra att han tröttas ut och får mindre stress-beteenden på träningsplanen. De gånger som han går som bäst fot har faktiskt varit efter 15-20 minuters boll-lek eller andra springövningar. När han är trött kan vi dessutom försöka träna mer på just koppelträning vilket vi skulle behöva för att få ihop vår helhet. Det duger ju inte att vara ett ekipage med kontakt bara på lydnadsplanen.
Inför nästa år så vet jag inte om vi ska ha några (resultat)mål. Kanske att över huvud taget känna att vi kan komma ut och tävla igen och att det ska kännas bra med platsliggning igen. Når vi dit så kanske resultaten kommer och annars får det väl vänta ytterligare något/några år. Vi har i regel en bra känsla när vi tränar och tävlar och den vill jag behålla. Kanske att vi tappat lite på träning ibland när han rinner iväg och gör annat mellan momenten. Troligen ett tecken på för mycket krav eller dåliga belöningar i samband med dålig planering. Ska försöka jobba på att hamna på rätt stressnivå så att vi kan utföra momenten på ett fokuserat sätt. Stressen visar sig ofta som rejäl plogning i fotgåendet eller alldeles för mycket eget testande när vi kör t ex shejping eller något nytt moment som han tycker är svårt.
Men framför allt skulle jag vilja komma till en punkt där jag känner att jag klarar av honom både i vardagen och i träning. Inte som nu när jag blir frustrerad och ledsen var eller varannan promenad eller uppgiven på hans stress i träningen. Och om man kunde köpa en god portion tålamod så skulle jag ge ganska mycket för det... Önskar dessutom ibland att man kunde snabbspola bandet något år framåt och se om det gör någon skillnad eller om det bara är hårt och exakt arbete som hjälper...
Ska i alla fall försöka lita på processen, fortsätta arbeta mjukt utan bestraffningar eller obehag och bygga på de bra delar som trots allt finns. Får också en hel del bra tips (och påminnelser) från Maria Brandel i boken som jag läser (Från valp till Stjärna) och ska försöka jobba vidare med dessa delar.
Hur som helst så sliter vi vidare och ska försöka visa upp oss från vår bästa sida. Och när det inte blir den bästa så får vi alla ha stort tålamod :-)
tisdag 23 december 2014
söndag 23 november 2014
Diesel 2 år
I morgon fyller Diesel 2 år. Tänka sig. Kanske grabben tänker börja bli vuxen. Näh, han är ju hoffe... Kameran fick komma ut en sväng för lite fotografering. En stå-bild.
Sitt.
Ansikte
Sidobild
Liggbild.
Lite träning
I går blev det ett träningspass hemma på planen. Kameran fick följa med ut. Det var ju nästan väder för det... Diesel fick posera med metallen.
Sen blev det ett pass med tungen.
Så klart ville han springa in i rutan!
Lite saktagående.
Kasta min boll då!
Husses kelhoffe
Och så lite bloopers.
Galen hoffe.
Ännu galnare hoffe.
Bollgalen.
Har listat ut hur Diesel lyckas fånga bollarna så lätt... ser ju ut som att han kan dislokera käkarna som en orm.
Matte, nu är jag rejält trött på din kamera!
söndag 19 oktober 2014
Hoffelydnadsläger i vårgårda
Förra helgen samlades vi ett gäng entusiaster för en lydnadsträningshelg på Tånga hed i Vårgårda. Förväntansfulla och förhoppningsfulla, mötte vi upp på fredagskvällen för lite genomgång och teori. På lördagen drog träningen igång. Vi var uppdelade i två grupper med Towa Lind och Karin Höglund som tränare i respektive grupp. Jag (Matte) valde att följa Towa, medan Husse och Diesel var i Karins grupp. Fotona nedan kommer framför allt från Towas grupp, men jag passade på att byta grupp när Husse och Diesel var aktiva i den andra gruppen. Jag har valt att samla ihop bilderna på varje hund för sig, så håll tillgodo. Först ut Lena Jungvig med Bergenhovs Cata.
Tina Johnsson med Lintrollets Lilla C (Cobra).
Ulla Ericsson med Lintrollets Goza
Pia Nilsson med Lintrollets Grappa
Carina Jonsson
Mona-Lena Beckman med Scanderna's Daga, Dixie.
Anette Engdahl med Terahof's Doriz Day, Diwa.
Husse med Lintrollets Godis, Diesel.
En härlig helg med massor med träning, tips och nya idéer. Nu är det bara att fortsätta med träningen och försöka fortsätta utvecklas.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)