Hundåret 2014

Man får väl sammanfatta 2014 innan man börjar med det nya året. Även om jag personligen egentligen inte bryr mig så mycket om års-symbolik så är det skönt att lämna bakom och planera nytt. Huvudsaken är att man hela tiden lär sig. Och det gör vi verkligen. Vi både lär och avlär oss hela tiden.

Vesslas år har gått ganska mycket i moll men med någon bra period. Hon har tyvärr varit sjuk och skadad ganska mycket, vilket också veterinärräkningarna skvallrar om. Det har mest varit öron som krånglat massor samt kennelhosta flera gånger, inte roligt någon av sakerna. Hon har ju inte så mycket "go" i grunden och detta har tagit bort en massa mer känns det som, så det har inte blivit så mycket träning för hennes del. Men hon har iaf varit med hela tiden och kört en hel del spår- samt lydnadsträning iaf. Ibland har hon taggat till och varit riktigt bra så som hon kan vara ibland när hon "vill".
Höjdpunkten var när vi anmälde henne till RM (trots att hon var i en dålig period innan) på både lydnad och högre spår, utan några förhoppningar på något egentligt resultat där. Men väl inne på lydnadsplan i LK3 gjorde hon det riktigt bra och det räckte till till det efterlängtade elit-uppflyttet. Det har varit nära två gånger innan både 2012 och 2013, men äntligen räckte det alltså. Helt oväntat också.
Spåret gick hon med Annelie och var nära att komma igenom på efter en bra upptagsruta. Någonstans runt sista apporten eller så gick hon bet på spåret och hittade sedan inte rätt igen. Lite surt för det hade varit kul att se Annelie och Vessan på appellplanen också :-)
Nu tränar vi vidare lite lugnt på de elitmoment som hon inte har så att vi kanske kan göra en start under året som kommer... eller kanske året efter med hennes lugna takt. Vårt mål har ju varit att kunna starta i Eliten och göra ett godkänt resultat, så om vi kör alla moment utom FF så kanske hon kan genomföra det med glädje och energi.

Osså var det den där andra hunden. Jag hade ju inga planer på att träna honom när året började och vi flyttade till Örebro, men efter hand så blev det ju så trots allt . Någon gång i feb/mars eller så så var det också ett faktum och jag hade då erkänt det för mig själv också. Det kom väl också i samband med att jag opererade axeln så vi började vår träning nästan helt utan kamp och lekbelöningar, något som vi nog fick sota för lite senare.

Det mesta som hänt innan RM sammanfattade jag egentligen i inlägget http://elliegardensvessla.blogspot.se/2014_09_01_archive.html. Efter detta har vi dels varit på SvHKs lydnadsläger och dels tränat massor hemma. Innan lägret jobbade jag massor på kontakt, men det landande i bra kontakt och sämre position / dålig tassisättning (hoppar framtill). Efter lägret har jag försökt träna om och få tillbaka mer fokus, men jag känner att hans stress har ökat mer och mer under tiden och att jag har svårt att jobba bort denna. Vi jobbar dock mycket på att ha lugna belöningar när det är för mycket stress och mer fartiga belöningar när det går / krävs. För tillfället är han ju på allergiutredning 8 veckor så att belöna med gott godis går ju inte riktigt vilket försvårar saken ganska mycket. För att trötta ut honom utan att traggla de moment vi ska tävla närmast (om det nu blir av) så har vi dels lekt en massa med plojmoment men framför allt jobbat på lite roligare moment i de högre klasserna. Det haltar lite utan att grunderna sitter riktigt bra så vi borde ju gå tillbaka till att jobba mer på dem (runda, stadga, stimulikontrol, bakdelskontroll, fotposition, osv)... men kul har vi iaf och han visar upp att det finns potential där.

Jag har under många år haft problem med ont i händer/handleder och detta förvärras av en hund som drar i koppel. Eftersom han är extremt tråkig att gå promenader med (drar, stressar, jobbig i möten) så blir det en hel del slentrianträning bara för att trötta ut honom. Typiskt inte bra för att göra momenten riktigt bra, men vi försöker att hålla oss borta från ren momentträning vid dessa tillfällen. Det har blivit en hel del belöningsträning och runda-övningar vilket är väldigt positivt ha med sig.
Han är riktigt stressad (tror jag) när vi går från huset till träningsplanen hemma (eller på klubben) och jag vet inte riktigt hur jag ska jobba med detta. Om jag bråkar med honom och inte låter honom gå innan har lugnar sig eller om jag bara ska gå ändå är frågan. Har jobbat mycket på det första alternativet men det går verkligen inte framåt. Borde säkert gå in istället för att ta oss till planen, men det är inte roligt att inte göra någonting. Även om jag tycker att jag har bra tålamod så tryter det ganska ofta och jag blir irriterad, vilket säkert också gör att han blir mer stressad. Kanske dags för experthjälp här tänker jag...

Nu har jag skaffat midjebälte för att låta honom dra och trötta ut sig ibland utan att jag ska få så ont. Kanske i samband med löpning eller skidor i vinter kan göra att han tröttas ut och får mindre stress-beteenden på träningsplanen. De gånger som han går som bäst fot har faktiskt varit efter 15-20 minuters boll-lek eller andra springövningar. När han är trött kan vi dessutom försöka träna mer på just koppelträning vilket vi skulle behöva för att få ihop vår helhet. Det duger ju inte att vara ett ekipage med kontakt bara på lydnadsplanen.

Inför nästa år så vet jag inte om vi ska ha några (resultat)mål. Kanske att över huvud taget känna att vi kan komma ut och tävla igen och att det ska kännas bra med platsliggning igen. Når vi dit så kanske resultaten kommer och annars får det väl vänta ytterligare något/några år. Vi har i regel en bra känsla när vi tränar och tävlar och den vill jag behålla. Kanske att vi tappat lite på träning ibland när han rinner iväg och gör annat mellan momenten. Troligen ett tecken på för mycket krav eller dåliga belöningar i samband med dålig planering. Ska försöka jobba på att hamna på rätt stressnivå så att vi kan utföra momenten på ett fokuserat sätt. Stressen visar sig ofta som rejäl plogning i fotgåendet eller alldeles för mycket eget testande när vi kör t ex shejping eller något nytt moment som han tycker är svårt.

Men framför allt skulle jag vilja komma till en punkt där jag känner att jag klarar av honom både i vardagen och i träning. Inte som nu när jag blir frustrerad och ledsen var eller varannan promenad eller uppgiven på hans stress i träningen. Och om man kunde köpa en god portion tålamod så skulle jag ge ganska mycket för det... Önskar dessutom ibland att man kunde snabbspola bandet något år framåt och se om det gör någon skillnad eller om det bara är hårt och exakt arbete som hjälper...

Ska i alla fall försöka lita på processen, fortsätta arbeta mjukt utan bestraffningar eller obehag och bygga på de bra delar som trots allt finns. Får också en hel del bra tips (och påminnelser) från Maria Brandel i boken som jag läser (Från valp till Stjärna) och ska försöka jobba vidare med dessa delar.

Hur som helst så sliter vi vidare och ska försöka visa upp oss från vår bästa sida. Och när det inte blir den bästa så får vi alla ha stort tålamod :-)