Efter en intensiv träningsperiod och även en intensiv helg är RM över och förbi. Men inte glömt än...
Det roliga var att Vessla sprattlade till och äntligen tog sitt första pris i lydnadstrean. Det var inget vi hade räknat med, speciellt inte med tanke på att hon inte varit i bra form på sistone och inte klarat av många av momenten ens på träning. Men trots att hon hittade en stor hög med "ej identifierad skit" på planen som hon skulle rulla sig i så höll vi ihop det, även om hennes favoritmoment fjärren landade på en 6:a.
Diesel skötte sig bra på lördagen och han var bäst av alla hundar i skogen med 10 / 10 samt bäst av alla hundar på lydnadsplanen (platsen borträknad) och även de 2 högsta domarbetygen och då borde man väl vara nöjd? Den som inte vill läsa negativ kritik kan sluta läsa här...
Men nej, det kändes mest som ett stort antiklimax att ha tränat så intensivt o ändå inte klara uppflyttet trots väldigt bra förhållanden. Jag visste att det bara fanns en mindre chans att vi skulle klara det, i stort sett alla moment skulle sitta på tävling trots att t ex krypet är under inlärning. Men efter att ha haft ett antal godkända kryp sista veckan så kändes det som om ändå chansen fanns där. Och vi höll ihop alla moment förutom just krypet. Kanske var det för att jag dagen innan hade behövt stoppa han i krypandet när vi skulle repa fjärren inför lydnads-tävlingen... men det var helt enkelt för dåligt tränat.
Det känns så klart väldigt surt att vi inte har platsen stabil och inte vågar chansa att det funkar. Nu låg ju uppflyttet, riksmästare bruks och superriksmästare i potten, men jag valde ganska snabbt bort det eftersom alla hundar lade tillsammans (högre + lägre). Dåligt tränat helt enkelt...
Lydnaden på fredagen körde vi bara som träning och det var mycket energi men lite för dåligt fokus. Diesel låste på rutan redan på fria följet och det drog ned poängen rejält på ett par moment. Det plus ett tjuvåterhopp och ingen platsläggning gav oss inte det 2:a pris som var målet för dagen. Inte för att det spelade något roll och inte för att vi tränat så mycket på detta på sistone, men iaf...
Tyvärr slutar ju RM med utställningsdagen och för mig är det ingen höjdare. Vi var ändå kvar för att ställa Diesel (för att delta i alla grenar) och han skötte sig bra i ringen. Trots att en fransman gjorde allt för att förstöra för alla andra med en hund som inte skötte sig alls (och som inte kunde springa heller såg det ut som) och som borde blivit utslängd direkt. Gjorde mig inte direkt på bättre humör och mer sugen på utställning, tvärt om. Tyvärr var det också bara en ring och inte två vilket gjorde att det hela tog allt för lång tid. Det var det nog den enda stora arrangörsmissen detta år för allt annat var riktigt bra. Nästa år blir det nog ingen utställning för vår del iaf... det finns så mycket annat kul att göra. Och med ögonen som de är samt tecknen så är det nog ingen hit att ställa för en tysk domare. Men alla andra som tycker att det är skoj får gärna hålla på med det.
Just nu känns det lite uppgivet och tråkigt att gå in i vintersäsongen med flera misslyckade tävlingar och att fastna i två klasser som vi borde kommit förbi. Det hade varit så skönt att komma vidare ett steg och få foka på nya saker. Jag får väl skylla mig själv för att jag i somras satte upp en ambitiös plan/dröm om att få Diesel upp i lydnadselit innan han fyllde 2 år. För mig hade det varit en stor sak att lyckas med det med tanke på hur pass jobbig och brokig han är och hur kort tid jag faktiskt tränat med honom. När han är så dryg, jobbig och tråkig mest hela tiden så hade det ju varit kul om det åtminstone gick bra på tävling där han har potentialen, men jag vet att det är ett feltänk. Diesel bryr sig så klart inte vad vi tränar eller tävlar men för mig personligen hade det efter ett på de flesta sätt knackigt år gjort ganska gott.
Nu får vi istället tänka om och börja bygga lite från grunden. Vi har inget vidare samarbete vilket märks mest i vardagen men även på och utanför träningsplanen. Det kostar så mycket energi och dränerad empati så det försvårar träningen ganska mycket. På något sätt så känns det som om vi inte riktigt passar ihop och då blir träningen lidande av detta. Har ju länge känt att hoffe kanske inte är rätt ras för mig, speciellt så som det går med Diesel just nu. Han är för mycket, för dryg, för egen, för envis, för stark, för rädd/spattig/vaktig... för mycket för mig helt enkelt. Eftersom jag vill köra med 100% positiva metoder och allt annat känns otänkbar så finns det säkert andra raser som passar mig bättre. Eller så kanske man inte ska tävla hund helt enkelt. Jag tycker att jag har bra tålamod men det räcker inte långt så fort vi ska göra något tillsammans. Sen blir det ofta ganska ok i slutet iaf, men är det värt priset?
När jag tog över Diesel så började jag heller aldrig med grunderna utan har lekt fram momenten på enklaste sätt vilket förmodligen gjort det hela ännu skörare. Där jag lade massor med energi på struktur för Vessla har jag mest spontantränat med honom. Ibland har det varit en bra sak, men kanske inte med allt?
Så nu lägger vi upp en ny plan med målet att klara av platsen samt fokus på att klara av störningar. Rent momentmässigt blir det troligen lite mer fokus på de roligare momenten från LKIII-Elit samt högre klass. Och ett bra fritt följ samt transporter!
Det som var kul under RM var att vi fick många positiva kommentarer om att det såg bra ut. Det är kul att höra, även om man känner att man inte riktigt presterar. Men tack för alla hejjarop och positiva kommentarer om både mig och Diesel. Det finns ju en bra potential där och jag tror att vi kommer att tävla elit i båda grenarna bara vi löser det där med gruppmomenten.
Så om det här nu är min sista hoffe så får jag väl göra något bra av det, eller hur? Så nu bryter vi ihop, hittar ny energi och kommer tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar