God Jul och Gott Nytt År!

Hoffeträff på åskväders och julmys

Igår hade vi en jättemysig hoffeträff med goda vänner. Vi började med 3 timmar i lokalen på Åskvädersgatan. Matte var lite sen och kom först efter 1och 1/2 timme. Då kom kameran i gång också. Så några bilder blev det, visserligen inte så bra kvalitet, men ändå. 5 hoffar och en whippet var med. Lycka och Inger tränade på framförgående på lite olika sätt. Lycka jagade godisar...

Här sitter Lycka och tittar på när Inger plockar äpplen, eller hängde hon upp dem i luften?

Vessla ligger och tittar på.

Lycka fick bra fart framåt på jakt efter de osynliga äpplena.

Vessla har däckat i väntan på hennes tur. Hon hade tydligen varit lite ofokuserad under träningen innan Matte kommit, så det var nog time-out.

Peppe har vuxit ännu mer sen vi såg honom senast. Eller berodde det framför allt på att det var inomhus nu? Stor, fin och snäll är han i alla fall.

Så var det Dixis tur. Ina ville testa om det gick att få fart i henne och körde inkallning.

Det var full fart, och belöning med strumpa såklart! Nöjd Dixi använde strumpan som huvudbonad. Vessla försökte förklara att man ska hänga strumpan vid spisen istället för att få julklappar av tomten.

Nu tyckte Vessla att det var hennes tur att vara med.

Även Vessla fick testa på inkallning, och hon skuttade fram som en känguru. Nu var det bra fart i fröken.

Husse passade på att träna framåtsändande genom grupp, när både farten och folket fanns tillgängligt.

Ett flertal bra repetitioner blev det, både med och utan tasstarget.

Även test på gående från gruppen, och det gick ganska bra.

Det är en bra lokal, med speglar på nästan en hel vägg.

Zimla har kommit ut på planen och fick köra igenom en kedja med fritt följ, apportering, hopp och rutan.

Duktig tjej!

Har du godis på fingret, Matte?

Nähä, men kan jag få en godis om jag ser söt ut då?

Gemensam platsliggning utom synhåll för Vessla och Dixi. Alla skötte sig toppenbra!

Hann med någon minut med utställningsträning. I alla fall träna lite stå.

Patricia och Peppe, samt Inger och Lycka passade på att springa några varv tillsammans. Nyttig träning inför MyDog.

Efter träningen åkte vi i karavan hem till oss för julmys. Vi hade knytkalas och njöt av god mat, dryck och härligt sällskap. Med lite burar till hundarna så kunde allihopa komma in. Tack för toppentrevligt sällskap! Och tack till Patricia för julklappen.

Var är den där nyckeln nu igen?

Ok, dags för årets sista hund-nörd-inlägg från Husse. Ja, utan bilder och med konstiga länkar till t ex Wikipedia och krossreferenser till jobbsaker.

Som sammanfattning kan väl säga att året har varit rätt så mycket upp och ned och att vi slutar ungefär där vi började. Jo, vi har iofs nått en del resultat som vi är riktigt nöjda med (LPII och uppflytt till Högre spår) men rent träningsmässigt känns det ungefär lika superbra och superdåligt blandat vartom.

Ja, vi går och letar och letar efter den där nyckeln till att bli ett bättre team på planen, men den verkar vara svår att finna (om den ens finns).  Vilka saker är det som inte fungerar då? Ska försöka lista upp här. Vessla gör/har/är/uppträder :

• För hög fokus på andra hundar (sämre på sistone efter att Vessla slutat på hunddagis(?))
• Riktigt ojämn energi från dag till dag (samt även i perioder)
• Tappar all energi mitt i (moment, belöning, etc) ibland
• Sänker sig istället för att försöka mer när vi misslyckas
• Vänder sig ”utåt” så fort det blir lite press, tittar efter annat att hitta på eller springa till (och gör det ibland)
• Känner av situationen extremt bra, tex när det är kommandoträning eller tävling. 

Men i ärlighetens namn ska man ju inte skylla allt det här på Vessla, utan även titta på vad jag själv gör fel:

• Tränar slentrianmässigt och belönar för det (och blir belönad för det funkar kortsiktigt)
• Slarvar med detaljerna och släpper igenom mindre bra saker
• Curlar Vessla när hon inte är riktigt på (för att försöka ”hjälpa upp” henne)
• Uppträder annorlunda när det är ”frivilligt” vs kommendering
• Tränar när Vessla är i fel energinivå / fokusnivå
• Lägger inte av på topp de gånger det går bra
• Tränar moment för min säkerhets-känslas skull
• Tänker inte klickermässigt i vår egen träning

Så, ganska snabbt ser man att nästan alla punkter i den första (Vessla-listan) kan härledas från punkterna på min egen lista. Dvs, många av sakerna som Vessla inte gör bra är mest symptom på saker som jag själv inte lyckas med.

Vi ska trots allt vara ett team som ska fungera tillsammans. Men (eftersom jag ofta pratar i termer av grupp vs team på jobbet) min definition av team stämmer egentligen inte in på oss. Varför? Jo, ”ett team är mer än delarna tillsammans”, dvs man lägger inte samman kunskaperna av de enskilda individerna i ett team för att få fram dess storhet, utan man lägger ihop delarna plus den stora potential som ligger i samarbete,  mångfald, olika synvinklar och en konstruktivt kritisk och ibland ”oenig” dialog. Ibland tänker jag på detta i formen av ”distribuerat tänkande” (distributed cognition http://en.wikipedia.org/wiki/Socially_distributed_cognition) när hund och förare tänker för sig (för den ena kan inte veta vad den andra tänker) men man agerar samstämmigt ihop. Precis så har bra team som jag jobbat med funkat och det är en ”enorm” skillnad att se när det fungerar bra resp mindre bra.  En grupp å andra sidan har inte denna plusmodell men kan fungera ok ihop bara genom att dra åt samma håll men utan något mervärde pga att man jobbar ihop. Just nu känns det som om vi saknar mervärdet, den dynamik av att ge och ta och utmana varandra till att ständigt bli bättre. Jag läste en artikel för ett tag sedan som rör detta på ett bra sätt : http://denisefenzi.com/2012/05/02/play-give-and-take/

Det är väldigt lätt att tänka rätt och att även uttrycka det i ord. Men det är RIKTIGT svårt att agera efter det när man själv är en del i systemet och känslomässigt involverad. Vi får väl tillskriva evolutionen en del av skulden (äran) för detta då det förmodligen varit en fördel att kunna koppla bort denna del av hjärnan när det bränner till (t ex när man blir jagad av en björn eller någon ska kommendera en på planen). Men som jag säger om att vara en bra (agil) konsult, det gäller i många fall att uppträda lite omänskligt. Oj, det där lät konstigt. Jo, det är väldigt mänskligt att lyda direkta order (och nöja sig med det), tänka kortsiktigt, avgränsa sitt tänkande till närmaste system och till varje pris undvika att sitta overksam (slöa). Men med nya sätt att angripa arbete (som jag pushar för) tänker vi ganska tvärtom (kontraintuitivt) genom att flytta bort beslut från ”chefer/managers” till de som utför arbetet, det spelar inget roll om det jag gör är bra om nästa system inte kan ta vara på det (direkt) och att göra färre saker klart istället för att påbörja fler (vilket ibland gör att man kanske sitter overksam). Speciellt när man pratar om den sista så skriker ( http://www.dn.se/Images/2012/02/21/Skriet-medium.jpg ) många managers. Det kan vara svårt att förstå att det ibland är bättre ”att göra ingenting” istället för att påbörja något nytt. Det är stora förändringar att genomföra, men eftersom mitt mål är att ”rädda en massa chefer och managers” samt att släppa lös den stora potentialen i fler människor så ser jag det som en fortsatt stor utmaning att jobba vidare med.

Jag menar inte att man måste vara omänsklig för att träna hund på bästa sätt, men det hade kanske varit en bra egenskap när man istället kanske låter känslorna ta överhanden när man själv är ”centrum” i systemet. Önskar att lära mig antingen kunna använda känslorna för att skapa mervärde eller helt enkelt koppla bort dem.

Nu är det snart nytt år och vi kommer att göra nya försöka att hitta rätt i denna djungel. Till att börja med har vi en ”hemskt” spännande kurs, ”Sikta mot Stjärnorna” med Mona Kjernholm. Det kommer att bli roligt, spännande och riktigt jobbigt. Mona ställer en massa krav på en som förare, så det gäller att snäppa upp sig lite. Det är en bra sak, men precis som när Vessla påverkas av att jag ställer krav på henne så påverkas även jag när krav ställs på mig (så fort man mäter något så påverkar man det också http://en.wikipedia.org/wiki/Observer_effect_(physics)), så det får bli en gradvis anpassning till detta. En rolig utmaning helt enkelt.

Sen ska vi även träna fortsatt för Mona utomhus under ”sommarhalvåret” och det känns som om vi kan få en bra kontinuitet i det hela. Det betyder att vi (påminn mig om detta snälla snälla när jag frångår det) kan satsa långsiktigt på att jobba mer på våra grundproblem (samarbete, energi, fokus, uthållighet) istället för att satsa på göra moment under halvtaskiga förhållanden (dvs enligt min och Vesslas listor ovan). Sen är det klart, ”vi” (som i jag) vill ju kunna starta i både lydnad och bruks på elitnivå i år, så även om vi har stora stora utmaningar att ta oss över så har vi även höga mål.

Ja, och om man inte förstår det minsta av det jag skriver här men ändå är lite intresserad så kan man ju alltid läsa "min kommande bok" :-)

Så, nu kööööööööööööööör vi! 

Utställningsträning

Just hemkommen från lite utställningsträning. Kungliga hundar hade träningstillfälle inför MyDog, och Matte passade på att träna lite med Vessla. Hon lyckades få med sig Linda och Pontiac också. Vi hade det riktigt trevligt. 

Tyvärr blev det inga nya foton tagna, så ett gammalt foto fick komma fram igen. Det är i alla fall taget i rätt träningshall ;o) Vessla skötte sig jättebra! Lugn och duktig, men sprang ändå på bra när vi skulle springa. Hon står ganska still så länge man inte håller på för mycket med godis. Hanteringen gick toppenbra! Så Matte är himla nöjd efter dagen. Även Vessla verkade tycka att det var riktigt roligt! Svansen viftade lugnt. När vi inte var aktiva kopplade hon av riktigt bra. La sig på sidan och skulle ha Matte-kel. Att tänka på är: Ta långa steg när man springer, håll ryggen rak och titta framåt! Stå med rak rygg, och ställ ihop fötterna. Matte vågade till och med lita på fröken och släppte kopplet emellanåt för att kunna kika på hur hon stod, och hon stod så fint så. Omdömet för dagen var att hon var en jättegullig hoffe ;o)

Fjärde försöket

Och nej det gick inte denna gången heller. Poängmässigt var det den sämsta trean so far, men Vessla var i alla fall pigg och glad och bjöd på lite show. Satt bra på sittande i grupp. Sen dags för platsliggning. Vessla la sig ner bra, men såg ganska orolig ut. Efter en kort stund ligger hon och spanar åt alla håll, men framför allt fäster hon blicken in i den lilla skogen som är mellan planen och parkeringen. Efter ungefär 2 minuter reser hon sig upp, går ett par steg framåt och stannar. Står en stund där och funderar på vad hon ska göra. Sen går hon sakta framåt. Kommer in bakom tävlingsledare och domare, passar på att smyga fram och nosa på dem och vifta på svansen, sen spanade hon runt ett tag till. Så kom hon gående mot Matte, men ville inte komma hela vägen fram. Så Matte skickade henne vidare till Husse. Attans, men skönt att det är Husse hon vill till och att hon inte går mot de andra hundarna.

Det blev lite fördröjning precis innan de skulle gå in på planen för lydnaden. Vessla passade på att koppelkampa med Husse. Syntes på henne att hon var pigg och lite tokig. Lite glad svans kom under fria följet, och lite distraktioner av andra hundar som fanns runtomkring på alla sidor. Några sega sättanden, och en gång låste hon sig på något utanför planen.

Sättande under gång, så kunde inte svansen vara still och då blir sättandet lite för långsamt. För långsam var dock inte inkallningen, utan tvärt om. Full fart, men då gick det inte att stanna på första kommandot utan först på andra.

Rutan var återigen full fart ut. Så Husse klämde i med stå, lite tidigt. Vessla tvärnitade på främre linjen, och hamnade därmed lite väl långt fram i rutan.

Låg bra i rutan, kom snabbt på inkallningen, men kunde inte riktigt hålla ihop när hon kom fram till Husse utan dansade ett varv runt honom.

Även hopp över hinder/apport var det bra fart ut. Ett litet tramp med tassarna vid apporten och sen full fart tillbaka, vid sidan om hindret.

Men Vessla sänkte sig inte för det, utan fortsatte i bra tempo ut efter metallapporten.

Och bra tempo hela vägen in.

Dock lite seg i sättandet.

Blev en nia i betyg för det.

Vittringspinnen. Vessla kollar noga vad tävlingsledaren och Husse gör.

Bäst att hålla koll på den där pinnen. Även nosen var igång när hon satt och väntade.

Vessla jobbade bra, plockade rätt pinne. Hmm... vad står du där för?

Bäst att springa tillbaka till Husse.

Bra ingång och överlämning. Något tugg på inväg.

När det kom till fjärren var Vessla lite seg på att lägga sig, och flyttade något litet framåt, men i övrigt var det så bra som hon kan göra. Vessla var fortfarande glad och passade på att hälsa lite extra på domare, tävlingsledare och skrivare efter tävlingen. En skön 8 på helheten.

Även om det poängmässigt inte var en bra tävling, så kändes det positivt att Vessla var glad och hade energi genom hela programmet. Att hon sen inte orkade hålla ihop helt, ja inte så konstigt när vi knappt tränat något sen förra tävlingen. Bara något enstaka pass. Så nu var det kanske lite väl mycket vila innan tävling. Svårt att hitta rätt balans. Nu blir det i alla fall tävlingsuppehåll i några månader. Ska gå kurs för Mona Kjernholm under våren och sen gör vi nog ett nytt försök. Ska bli riktigt spännande att se vad Mona kan komma med för tips och idéer.

Ett monster i skogen...

Solsken, kallt och snö. Passade på att gå en promenad innan solen hunnit trilla ner under horisonten idag. Vessla fick chansen att gå lite lös i snön, men först fick hon posera lite.

Åh, spännande att vara lös. Tänk om man skulle ...

Slutade med att fröken åkte ner i en snödriva, efter att hon lyckats rejsa runt ett varv. Morr... så var det med den trevliga stunden i skogen, kopplet åkte på och det blev trask på asfaltsväg istället ;o(

Lite gott och blandat

När vi gick promenad idag hade isen lagt sig. Vessla var bara tvungen att testa om den höll...

... och det gjorde den som tur var. 

Medan Matte bakade lussebullar var det någon som var ute och hade slagsmål. Fick syn på lillgrabben ute i trädgården i full fight med en annan katt. ;o( Fick in honom efter en liten stund och ett stridsmärke har han allt fått, mitt över läpparna. Troligen en liten reva bakom ena örat också, men utöver det verkar han vara ok. 

På kvällen blev det en tur till brorsan, och för en gångs skull så tyckte Wilda att vi var ganska trevliga.

Så till lite nytt. Den 24:e november blev jag faster till lilla Nova. En riktig liten sötnos. Som vi såklart även passade på att få träffa hos brorsan. 

Och samma dag som Nova föddes, föddes även Lintrollets Godis. Våran hoffevalp. Vilken julklapp! Det är den söta grisen i mitten på bilden. Fotona är från Lintrollets kennel.

Mätt och nöjd och glader ser han ut att vara. Vi längtar så tills vi får träffa honom.

På den här bilden har han hunnit bli en vecka. Tinka säger att han är söt som en karamell och det tycker vi också.