Pandas utflykt

Jag har inte tidigare lånat bloggen, men idag hände det något som jag bara måste berätta om. Matte kom tillbaka från skogen med Vessla och plockade med sig kameran och jag tänkte att jag följer väl med henne. Vi traskade i värmen längs med volvovägen, eller ormvägen som jag brukar kalla den. Men idag var det ingen orm jag fick syn på...

I gräset stod den här och spanade på mig.

Jag smög mig närmare... titta i nedre delen av fotot, för där är jag.

Men rådjuret blev visst lite skraj för mig. Ok, jag erkänner. Själv flög jag som en kanonkula över vägen och ungefär 20 meter längre bort kände jag mig säker nog att stanna.

Rådjuret orkade inte ta sig upp över stenbumlingarna, utan stannade i buskarna och tittade efter mig. Hon tänkte nog: vart tog den där farliga katten vägen?

Jag stod på andra sidan och undrade vart den där farliga stooora varelsen tog vägen.

Dåggh, den kom undan idag... men nästa gång...

Sen gick Matte och jag hemåt. Jag jagade ett grässtrå.

Smög omkring lite.

Var lite söt ;o)

Och poserade lite för kameran.

Så, då tackar jag för utrymmet i bloggen och säger:

Mjau på er alla,

Panda