Vittringsapportträning

Nosfokus. Idag testade vi en inlärningsvariant för vittringsapporten. Nosen ska komma igång och börja jobba. Efter mycket diskuterande valde vi till slut att testa med godismetoden enligt Svartberg (Med sikte på 10:an). Vi började med att strö ut godbitar på ett litet området, och sen på varsågod så fick Vessla gå dit och nosa upp godisarna och äta upp dem. Efter ett par 4-5 omgångar så märktes det att Vessla ökade intensiteten. Man riktigt hörde hur hon nosade.

Nästa steg så lägger man ut en hög med pinnar och framför dem lägger man godisbitarna. Vessla nosade upp godisarna. Första gången passade hon även på att plocka upp en pinne. Men eftersom den inte hade laddats med någon doft, valde vi att bara ignorera det. Vessla fick försöka igen och nu höll Husse koll lite bättre på godisbitarna så att han kunde kalla bort Vessla innan hon började intressera sig för pinnarna. Efter att ha lagt godis runt högen med pinnar gick vi vidare till nästa steg. Vi flyttade ut pinnarna så att det syntes att det var enskilda pinnar och inte bara en hög, och så låg det godis runt om. Detta fungerade riktigt bra så vi gick direkt till nästa steg med någon godisbit mellan pinnarna. Även detta fungerade bra, men än så länge behöver ju fröken inte bry sig om att plocka pinnar. Vi får väl se hur det går framöver. I övrigt så har helgen varit ganska lugn och stillsam. Lite småträning inomhus, och Husse och Vessla körde ett litet pass utomhus i går också.

Hann småpyssla lite i trädgården idag också. Vi bestämde oss för att försöka göra något åt rabarberstölderna som troligen snart kommer igång. Hela rabarberbusken fick flytta längre in i trädgården, så att nu är den innanför staketet. Får väl se om den först och främst överlever och om den i så fall även får vara ifred i år. Lagom irriterande att komma hem och hitta rabarber strödd över hela parkeringen. Det vore väl en sak om de faktiskt åt av den, men bara för förstörelse så känns det lite trist.

Husse hann även med att göra klart en app med lydnads och bruksreglerna för android-market. K9 Regler. Förhoppningsvis kommer den även snart att finnas för iphone-användare.

Söndagsträning

I söndags blev det ett litet spår utlagt till Vessla. Har inte hunnit skriva något om det tidigare, men här kommer en litet inlägg. Vi ville testa om hon gick lika bra här som hon gjorde i Örebro förra helgen. Så Matte gick ut ett spår som var ungefär 350 m med 7 apporter i. Det blev lite småkrångligt, åtminstone för Matte. Precis innan jag tänkte lägga slutet kom jag fram till ett stup. Hmm... tänkte jag. Inte sjysst att lägga slutet bara så där med en brant precis bakom, så jag bestämde mig för att snirkla mig ner. Gick i serpentiner för att ta mig ner för stupet och kände mig mycket elak mot Husse och Vessla som skulle ta sig ner efter mig. 

Efter ungefär 90 minuter fick Vessla börja spåra. Hon tog upp spåret bra och jobbade på riktigt duktigt. 

 Vid vissa tillfällen längs med spåret plockade jag upp iphonen och kollade om hon var rätt i spåret och då var hon verkligen mitt i kärnan ;o) Härligt att se. Två av apporterna var ätbara ;o) Gott! Sa Vessla.

Vessla kämpade på riktigt duktigt, och hon fixade slutet också. Hon följde snirklingarna ner och klarade av det toppenbra! Bara för Matte att inse att Vessla klarar mycket mer än Matte tror. Hihi... men det är ju bara bra. Får försöka hitta någon ny skog att testa till helgen så att vi inte fastnar i att spåra på samma ställe gång på gång.

Senare på eftermiddagen gick vi ut för att köra lite lydnadsträning. Den här lilla kompisen skuttade in i skogen precis när vi kom in på planen. Vessla fick inte syn på den, men doften bör hon ha uppfattat. Jag fick gå in mot skogen för att skrämma iväg den en bit längre in, för den ville bara sitta kvar och titta på vår träning.

Vessla fick jobba på framförgående, som gick riktigt bra. Det man kunde önska är lite bättre tempo när hon går ut och kanske ett uns slakare koppel när hon väl är längst ut.

Vessla pausar och funderar lite.

Lite fotgående tränas det ju alltid på.

Värmen tog på Vesslas energi och tungan kom fram. Hon kändes lite loj i träningen och bjöd inte alls till på samma sätt som vi faktiskt vant oss vid att hon gör nuförtiden.

Men helt plötsligt fick hon tokryck och gjorde ett av sina numera sällsynta rusningar. Vi lyckades dock stoppa henne innan hon nådde upp i skogen. Misstänker att den där haren fanns i Vesslas tankar.

Fick känslan av att spåret tog lite mer energi av Vessla idag än hur det var förra helgen. Marken häromkring är nog lite svårare med sträckor som går över berg och sen brukar hundar ha lite svårare att spåra efter Matte... hihi... kan vara så att hon är så vilse att ingen hittar något efter henne ;o)

Träning för Mona Kjernholm

I går träffades vi ett gäng på eftermiddagen för en träningsstund för Mona Kjernholm. Lite kallt och regnet hängde i luften, men vi kämpade på. Lycka blev överlycklig när hon fick chansen att hälsa på Mona.

Sen var det träning som gällde. Och bollsnöret fanns med som belöning.

Inger ville testa lite på fjärrträning genom att få fram sättande och läggande. Framför allt läggande var deras mål. Lycka testar stå. Snyggt och fint, men inte det Matte var ute efter.

Funkar det med huvudet i backen, tro?

TokVessla fick komma ut. Undra om hon försöker se liten och oskyldig ut redan innan träningen börjar, eller vad hon pysslar med.

Husse och Vessla testade på lite kedjor och olika former av belöningar och tävlingsmässig belöning. Här behövs det mycket mer träning på uthållighet, samt att träna upp en tävlingsbelöning som kan användas ibland vid vissa tillfällen, men inte mellan varje moment.

 Här sitter Fia (Bergenhovs Fiona) som är en ny bekantskap för oss.

De fick börja med att träna på att Fia skulle inse att hon behöver be om att få träna. Ögonkontakt var det som gällde.

Då blev det belöning med kamp, eller godis. Matte Anna fick testa på lite olika belöningstekniker.

Fast det verkar som att det allra bästa för alla hundarna är att få gosa och busa med Mona.

Lite blandade störningsmoment i form av fåglar fanns åt alla håll.

Vi jobbade på i pass om 15 minuter per hund. Det kändes väldigt lagom.

Inger och Lycka jobbade på att gå in på planen och kunna köra ett litet pass linförighet. Med Mona som störning på planen var det inte så lätt alla gånger. Men när det såg så här fint ut...

... så kom bollsnöret fram som toppenbelöning.

Fast någon gång måste hon ju bara försöka nå fram till Mona.

Vessla på sitt andra varv. Hon fick testa ungefär samma kedja som de första gångerna, men nu hade hon i princip lagt av. Jag har ju redan gjort det här flera gånger innan, så då var det ju inte så intressant längre. Lilla fröken... inte lätt att lura henne inte.

Lilla Fia la sig så sött.

I det här passet fick hon träna på lite inkallning. Mona höll i henne och hon fick springa till Matte som sprang ifrån och kallade på henne. Vilken toppenfart! Duktig tjej!

I sista varvet fick Vessla träna på sidledsförflyttningar på en planka. Framtassarna skulle flyttas i sidled utan att rumpan skulle vikas runt. Hihi... riktigt komplicerat för lilla fröken. Se föregående inlägg med liten videosnutt...

Men att få upp framtassarna på brädan var det inga som helst problem i. Vessla fick även testa att använda plankan för att träna backning. Här kan hon gå bakåt utan att riskera att Husse trampar henne på tassarna, för det är hon allt lite rädd för.

Lycka tittar på sin Matte och ser ut att fråga vad ska vi hitta på det här passet då?

Precis som Vessla tränade de på sidledsförflyttning. Inte helt lätt för Lycka heller. Men hon fick till något bra steg!

Men ville allt bra gärna smyga in och sätta sig fot jämte Matte och funkade inte det kan man ju alltid sätta en tass i magen på Matte. Nu då???

Det blev en nyttig träningsstund och det känns som att vi fick med oss många tips och råd och tankar. Vi diskuterade även olika inlärningstankar runt vittringsapporten som vi ska testa.

Liten träningsvideo

Vessla fick testa på att köra stegförflyttningar i sidled med hjälp av en planka. Det var hennes första försök och det syns att hon verkligen tänker och funderar och testar en massa saker. Det märks tydligt att det hon vill försöka är pallen-övningen och gå runt för att komma in i fotposition.

Beskrivning av spåren från helgen.

Lördags

Spår 1

Spårläggare Annelie. Längd 450m, liggtid start 16 min.

Underlag mestadels snö.

Anneli gick ut ett ”jaktspår” som Vessla fick börja gå 16 min efter och fick jaga sig närmare. Efter ca 200 meter hade A stannat ca 10 min och lite senare 5 min och några till under vägen. I slutet låg A och väntade

Vessla spårade med bra fart och med bra precision, men lite senare i spåret med lite högre nos och lyfte ibland upp och vindade lite. På slutet blev nog lukten ännu mer och hon stod en längre stund och vindade och lyssnade ca 35 meter från slutet. Hela spåret gick på strax över 10 min

Spår 2

Spårläggare Fredrik. Längd ca 400m, liggtid ca 2h, underlag snö, blöt snö, barmark.

Ett spår som legat lite längre och gick på olika underlag då en del snö smält delvis, en del helt och en del låg kvar. Det gick även lite över ett hygge i för övrigt gles tallskog.

Vessla gick mycket bra och tog alla apporter utom 1 samt godis i spåret. Hon var trött på slutet men redde ut spåret bra till slutet.

Söndag

Spår 1

Spårläggare Sofie, liggtid ca 90 min, underlag snö.

Spåret lades tvärs över ett ställe där Anneli tidigare hade gått ut ett U som förledningsspår med 100 meters ”radie”, dvs. det fanns två korsande övergångar.

Vessla kom in bra på spåret men efter 10 meter så velade hon ett tag och hade inte fått in spåret riktigt. Efter att ha väntat ut henne så fortsatte hon koncentrerat och i bra tempo. Hon tog all saker i spåret bra och dessa var 1 snusdosa (med hjorthjärta i), 1 tävlingsapport och slutet som var hennes mat. Mycket bra i övergångarna som hon inte markerade så att jag såg det. Man kunde se stegen i korsningarna så därför var det lätt att läsa vad som hände där.

Spår 2

Spårläggare Fredrik (Vessla) och Anneli (Usca). Liggtid ca 60 min. Underlag snö och barmark, mest snö.

Spåret var ett konkurrensspår där två spår låg ca 7 meter från varandra, parallellt. Efter ca 50 meter korsade spåren varandra och fortsatte parallellt.

Vessla tog upp spåret ok och fick det ännu bättre efter ett litet tag. Men efter ca 40 meter stannade hon upp och tittade runt, detsamma gjorde Usca. Båda kan ha snappat upp något i riktning framåt vänster. De spårade dock vidare ganska snart och gick bra. Vid korsningen markerade Vessla det andra spåret men valde direkt att fortsätta på ”sitt eget” spår för att 40 meter senare komma fram till slutet. Vessla spårade mycket bra och stördes in nämnvärt av att ha en annan hund med, kanske tvärtom.

Spår 3

Spårläggare Fredrik, liggtid 80 min, underlag snö och barmark.

Detta var ett ”traditionellt” spår på ca 650 meter. Det hade 4 vanliga apporter, en påse med gott samt stora kampen som slut. Vessla började bra och efter ca 200 meter (och 1 hittad apport) gick spåret uppe på en liten ås. Här verkade ”spåret ”ligga ca 5 meter från själva spårkärnan och jag såg att Vessla gick på ett ganska exakt avstånd från det. Hon kan ha missat en apport här dock. Spåret bröt sedan av ganska tvärt bort från vinden och Vessla tog detta direkt. När spåret kom ut på en liten väg blev Vessla lite rådvill och hittade inget spår, men hon tog snabbt om och hittade det på hitsidan om vägen. Efter 30 meter hittade hon också sin nästa belöning som var godis. Spåret gick vidare över ytterligare en stig och ett antal lite svårare räta vinklar, någon med en apport direkt efter. Vessla gick i bra tempo och bra i spåret även om hon nog var rätt så trött här. Till slut hittade hon slutet och fick en bra kampbelöning som hon gillade. Slutresultatet var 4 av 6 föremål på ca 15 minuter, mycket bra jobbat! 

En påskhelg i träningens tecken

I fredags satte vi oss i bilen på morgonen och åkte till Annelie, Fredrik, Usca och Calle i Örebro. Vi hade planerat att träffas för en spårhelg. Vessla och Calle fick bekanta sig ute i snön. Lite bus blev det, men för det mesta ville Calle gömma sig bakom Fredrik.

Calle och Vessla är nästan lika stora. Calle har lite större huvud som tur är och börjar bli lite bredare än Vessla.

Efter att ha tagit det lite lugnt på fredagen, snön bara vräkte ner, så kom då lördagen och vi packade ihop oss i bilarna och åkte ut mot skogen. Spår las åt alla hundarna i olika vinklar och med olika planer. Medan vi väntade passade Fredrik och Calle på att kampa lite.

En av Annelie och Fredriks vänner var med med sin schäfertik. En riktigt duktig tjej. Här har hon varit ute och spårat.

Efter några timmar i skogen återvände vi till lägenheten. Alla var riktigt trötta. Åt god mat och så såg vi på en film (nästan hela) innan vi slocknade allihopa.

Söndagen kom och vi åkte iväg ner till Kassmyra för ytterligare en spårdag. Här är en planritning för att spår som tyvärr inte blev av. Men det ser riktigt roligt ut. Det måste vi testa någon gång.

Nya spår blev lagda och efter att ha låtit dem vila var det dags. Här Calle i spårartagen. Han hade lite svårt att få tag på mitt spår, men hittade apporter och slut (frukost).

Det var tätt mellan spåren. Här går 3 spår parallellt och på andra sidan vägen gick ytterligare ett spår ut. De 3 parallella spåren gick över ett förledningsspår som var utlagt ungefär 30 minuter tidigare.

Usca fick spåret som låg på andra sidan vägen, rätt ut på kalhygget. Det var en liten utmaning att spåra på kalhygget, men hon redde ut det.

Lilla fröken Vessla ser lite yrvaken ut. Men nu var det hennes tur att spåra.

Hon irrade lite i början av spåret innan hon kom igång. Här hade Sofie (som var helt ny för Vessla) lagt ut spåret. Det gick över förledningsspåret 2 gånger med ungefär 100 meter mellan övergångarna. Vessla klarade övergångarna utan problem.

Här är Sofie (kapad) med sina två små och Ludwig. En riktigt duktig spårkille. Härligt att få träffas.

Usca igång och spårar. Hon fick köra det svåraste av spåren som gick över förledningsspåret. Det var många som hade varit och trampat runt i början av det spåret, men hon tog sig bra över svårigheterna i början. Däremot ville hon gärna gå över på Mattes spår (dvs förledningsspåret) när hon nådde dit. Bra att det var snö i marken så att det lätt gick att se hur spåren gick.

Här kommer ett riktigt roligt spår. Fredrik och Annelie gick ut varsitt spår med ungefär 7 meter mellan varandra. Ett konkurrensspår till Usca och Vessla. De startade samtidigt, bägge tog upp spåret bra.

Nosarna i backen. Härligt att se.

På ett ställe blev bägge hundarna störda av något och vindade efter kanske något vilt, men sen kom de igång och spårade igen.

Vessla tog täten och kom först fram till korsningen där spåren gick över varandra och bytte sida. Sen var det en kort sträcka kvar bara.

Innan de nådde slutet, varsin snusdosa med hjorthjärta i. Toppen! Så duktiga vovvar! Härligt att se dem! Vilken taggning det blev att spåra jämte varandra.

Usca sitter och njuter lite i snön efter att spåret är klart.

Calle hade fått nog med spår och fick köra lite sök istället. Här har Björn gömt sig i skogen och Fredrik visar i vilken riktning Calle ska springa.

En nöjd Calle kommer tillbaka med leksaken i munnen.

Lite extra kamp med Björn som bjöd till.

Vessla hann avsluta dagen med ett spår på ungefär 650 meter som även det gick bra. Hon missade ett par av apporterna i detta spåret, men jobbade sig igenom hela spåret. Det har varit en riktig toppenhelg! Helt underbart roligt att se att Vessla faktiskt har utvecklats rejält i spårarbetet och att vårt arbete med att få igång henne i spåret faktiskt har gett resultat. Nu är det "bara" att fortsätta i rätt riktning. Jag är säker på att vi har fått massor med nya idéer att testa och förnyad energi. Ett enormt tack till Annelie och Fredrik för en riktig toppenhelg! Hoppas att vi kan göra det till en årligt återkommande grej och att ni snart kan komma till Göteborg och köra en lydnadshelg ;o) TACK!!!