Träning för Mona Kjernholm

I går träffades vi ett gäng på eftermiddagen för en träningsstund för Mona Kjernholm. Lite kallt och regnet hängde i luften, men vi kämpade på. Lycka blev överlycklig när hon fick chansen att hälsa på Mona.

Sen var det träning som gällde. Och bollsnöret fanns med som belöning.

Inger ville testa lite på fjärrträning genom att få fram sättande och läggande. Framför allt läggande var deras mål. Lycka testar stå. Snyggt och fint, men inte det Matte var ute efter.

Funkar det med huvudet i backen, tro?

TokVessla fick komma ut. Undra om hon försöker se liten och oskyldig ut redan innan träningen börjar, eller vad hon pysslar med.

Husse och Vessla testade på lite kedjor och olika former av belöningar och tävlingsmässig belöning. Här behövs det mycket mer träning på uthållighet, samt att träna upp en tävlingsbelöning som kan användas ibland vid vissa tillfällen, men inte mellan varje moment.

 Här sitter Fia (Bergenhovs Fiona) som är en ny bekantskap för oss.

De fick börja med att träna på att Fia skulle inse att hon behöver be om att få träna. Ögonkontakt var det som gällde.

Då blev det belöning med kamp, eller godis. Matte Anna fick testa på lite olika belöningstekniker.

Fast det verkar som att det allra bästa för alla hundarna är att få gosa och busa med Mona.

Lite blandade störningsmoment i form av fåglar fanns åt alla håll.

Vi jobbade på i pass om 15 minuter per hund. Det kändes väldigt lagom.

Inger och Lycka jobbade på att gå in på planen och kunna köra ett litet pass linförighet. Med Mona som störning på planen var det inte så lätt alla gånger. Men när det såg så här fint ut...

... så kom bollsnöret fram som toppenbelöning.

Fast någon gång måste hon ju bara försöka nå fram till Mona.

Vessla på sitt andra varv. Hon fick testa ungefär samma kedja som de första gångerna, men nu hade hon i princip lagt av. Jag har ju redan gjort det här flera gånger innan, så då var det ju inte så intressant längre. Lilla fröken... inte lätt att lura henne inte.

Lilla Fia la sig så sött.

I det här passet fick hon träna på lite inkallning. Mona höll i henne och hon fick springa till Matte som sprang ifrån och kallade på henne. Vilken toppenfart! Duktig tjej!

I sista varvet fick Vessla träna på sidledsförflyttningar på en planka. Framtassarna skulle flyttas i sidled utan att rumpan skulle vikas runt. Hihi... riktigt komplicerat för lilla fröken. Se föregående inlägg med liten videosnutt...

Men att få upp framtassarna på brädan var det inga som helst problem i. Vessla fick även testa att använda plankan för att träna backning. Här kan hon gå bakåt utan att riskera att Husse trampar henne på tassarna, för det är hon allt lite rädd för.

Lycka tittar på sin Matte och ser ut att fråga vad ska vi hitta på det här passet då?

Precis som Vessla tränade de på sidledsförflyttning. Inte helt lätt för Lycka heller. Men hon fick till något bra steg!

Men ville allt bra gärna smyga in och sätta sig fot jämte Matte och funkade inte det kan man ju alltid sätta en tass i magen på Matte. Nu då???

Det blev en nyttig träningsstund och det känns som att vi fick med oss många tips och råd och tankar. Vi diskuterade även olika inlärningstankar runt vittringsapporten som vi ska testa.