Söndagsträning

I söndags blev det ett litet spår utlagt till Vessla. Har inte hunnit skriva något om det tidigare, men här kommer en litet inlägg. Vi ville testa om hon gick lika bra här som hon gjorde i Örebro förra helgen. Så Matte gick ut ett spår som var ungefär 350 m med 7 apporter i. Det blev lite småkrångligt, åtminstone för Matte. Precis innan jag tänkte lägga slutet kom jag fram till ett stup. Hmm... tänkte jag. Inte sjysst att lägga slutet bara så där med en brant precis bakom, så jag bestämde mig för att snirkla mig ner. Gick i serpentiner för att ta mig ner för stupet och kände mig mycket elak mot Husse och Vessla som skulle ta sig ner efter mig. 

Efter ungefär 90 minuter fick Vessla börja spåra. Hon tog upp spåret bra och jobbade på riktigt duktigt. 

 Vid vissa tillfällen längs med spåret plockade jag upp iphonen och kollade om hon var rätt i spåret och då var hon verkligen mitt i kärnan ;o) Härligt att se. Två av apporterna var ätbara ;o) Gott! Sa Vessla.

Vessla kämpade på riktigt duktigt, och hon fixade slutet också. Hon följde snirklingarna ner och klarade av det toppenbra! Bara för Matte att inse att Vessla klarar mycket mer än Matte tror. Hihi... men det är ju bara bra. Får försöka hitta någon ny skog att testa till helgen så att vi inte fastnar i att spåra på samma ställe gång på gång.

Senare på eftermiddagen gick vi ut för att köra lite lydnadsträning. Den här lilla kompisen skuttade in i skogen precis när vi kom in på planen. Vessla fick inte syn på den, men doften bör hon ha uppfattat. Jag fick gå in mot skogen för att skrämma iväg den en bit längre in, för den ville bara sitta kvar och titta på vår träning.

Vessla fick jobba på framförgående, som gick riktigt bra. Det man kunde önska är lite bättre tempo när hon går ut och kanske ett uns slakare koppel när hon väl är längst ut.

Vessla pausar och funderar lite.

Lite fotgående tränas det ju alltid på.

Värmen tog på Vesslas energi och tungan kom fram. Hon kändes lite loj i träningen och bjöd inte alls till på samma sätt som vi faktiskt vant oss vid att hon gör nuförtiden.

Men helt plötsligt fick hon tokryck och gjorde ett av sina numera sällsynta rusningar. Vi lyckades dock stoppa henne innan hon nådde upp i skogen. Misstänker att den där haren fanns i Vesslas tankar.

Fick känslan av att spåret tog lite mer energi av Vessla idag än hur det var förra helgen. Marken häromkring är nog lite svårare med sträckor som går över berg och sen brukar hundar ha lite svårare att spåra efter Matte... hihi... kan vara så att hon är så vilse att ingen hittar något efter henne ;o)