I lördags fick jag en promenad i skogen. Vi traskade över bergsknallar och träsk, frusna träsk och massor av ljungbuskar. När jag började tro att promenaden led mot sitt slut, då började det roliga. Husse traskade iväg och tappade visst en sko längs med vägen. Han behövde hjälp av min eminenta nos för att hitta den igen. Jag bara gick iväg och sen kom det en doft i min nos och jag flög ut i snåret och hämtade skon åt Husse. Han blev glad!
Fast det känns ändå som om de inte är helt nöjda. Vet inte riktigt vad det är som jag gör fel, men något är det. Hmm...
Sen gick Matte iväg och på något sätt så lyckades hon tappa samma sko. De är ju riktigt klumpiga de där tvåbenta. Tappar saker och förväntar sig att vi fyrbenta ska hitta det åt dem. Återigen fick min nos tag i prylen och ut i snåret flög jag och hämtade hem skon igen. Husse sa att det här var en vindövning.
Jag tröttnade lite, var det bara en övning. Hmf. Får se om jag kan hitta något att roa mig med.
Smask smask smask. Rådjurspluttar är det bästa som finns!
Fast då såg de där tvåbenta lite sura ut igen. Suck. Får man inte göra något roligt? Känner ni andra igen det här?
Sen blev det visst promenad igen. Snöret blev mycket kortare och jag tänkte att nu var det visst kört för den här gången, men det var visst bara en förflyttning in i skogen från bergen. Väl där fick jag återigen leta rätt på föremål som Husse och Matte tappade. Sen tappade Matte bort Husse och så hörde jag en avlägsen vissling. Husse behövde räddas och jag flög iväg. Att jag skulle hitta ett föremål på vägen och att Matte skulle hänga med, det glömde jag visst bort. Oj vad jag flög fram genom skogen. Hittade Husse gjorde jag. Duktig tös trodde jag. Men det var visst inte så de hade tänkt sig. Det är väl inte lätt att veta vad de där tvåbenta tänker egentligen.
På söndagen roade sig Husse och Matte med att baka sånna här. Tror ni jag fick smaka? Inte en endaste gräddslick fick jag. Suck! Snålt som vanligt.
Igår när Husse kom hem från jobbet plockade han fram klickern och tränade lite fotposition med mig. Att han bara orkar. Han fick springa fram och tillbaka och jaga mig när jag skulle hämta min godis för att få några snabba steg ur mig. Tihi... det är ganska lätt att motionera den där tvåbentingen. Man behöver bara vara lite lat och slö och så anstränger han sig dubbelt så mycket.
Tass på er mina vänner,
Vessla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar