Min bästa Nemo

Min Nemo var ute och mötte mig idag på morgonen. Han stod och bara väntade på att jag skulle dyka upp, tror jag. Vi fick leka! Det tycker jag är toppen. Vi springer runt en stund, sen äter vi lite snö (ja, tro det eller ej, men det ligger faktiskt ett par cm snö!), står och tittar lite på varann och sen springer vi en stund till. Sen ska han bara lägga sig på rygg och rulla runt. Då måste jag skälla på honom, för så får man ju inte göra. Sen la jag mig ner och vilade lite, lyfte på svansen och kissade (fortfarande liggande ner). Sen måste Nemo kissa där jag kissade och sen står vi och är gulliga en stund. 

För att därefter återigen jaga runt ett varv genom skogen. Ta en pinne och tugga lite på. Idag tog vi samma pinne, och eftersom den var nästan 1 meter lång så kunde vi ha lite dragkamp i den. Annars brukar han släppa pinnarna när jag morrar åt honom. Han är snäll. Kramgo liksom. Jag såg en annan hund en bit bort, men Matte morrade till med ett rejält nej, och jag vet inte vad som hände, men jag måste ha lyssnat på det. Hmmm.... något är fel. Jag brukar ju inte lyssna på Matte alls när jag är lös. Sen lekte jag och Nemo vidare. Lite senare var det en annan hund som jag fick span på en bit bort. Var precis på väg att ta ett par steg i den riktningen när Matte återigen morrade Nej. Och jag fattar inte, det brukar ju aldrig betyda något i vanliga fall, men även denna gången så stannade jag kvar och lekte vidare med Nemo. Hmm... börjar fetvadden försvinna ur mina öron. Nu börjar jag nästan bli lite orolig.

Fast sen när det var dags att sluta leka och gå hem igen. Då funkade fetvadden helt perfekt igen. Puh. Tur det. Det slutade med att Nemos Matte lurade mig med en godis. Hennes godis var mycket godare än Mattes. Hon sa sitt och jag lydde och då slängde Matte ett halsband om halsen på mig. Attans! Lurad! Dåågh!

När jag kom in och legat och väntat på att Matte skulle äta frukost. Tog massor med tid, för hon tittade mest på TV hela tiden. Något vitt och människor på skidor med gevär på ryggen som hon bara måste titta på. Hmmm... jag då. Men sen slutligen så fick jag frukost. Serverad i en aktveringsboll. Matte är nog lat idag igen (läs sjuk) så hon försöker roa mig så mycket som möjligt med minsta lilla insats från hennes sida.

Har hört det ryktas att jag ska få åka på besök hos Usca snart. Det ska bli spännande. Den lilla skiten ska jag bara spöa ner i backen, eller? Hmm... vi får väl se hur det går.

Tass på er alla kompisar,

Vessla