Semestern ur mitt perspektiv

Äntligen har jag lyckats lägga tassarna på tangentbordet och datorn. Bilderna är slutligen behandlade och nu kan jag få berätta om MIN semester. Efter turen i kanadensaren i värmland så hoppade vi in i bilen och åkte flera tusen mil, tror jag åtminstone. När vi äntligen stannade stod den här stugan och väntade på oss.

Den hade världens bästa och längsta soffa. Där passade jag på att vila upp mig mellan de olika äventyren.

Vi tokade runt i skogen som fanns runt knuten. Här plockade vi blåbär till en paj, mums! Jag fick äta paj med glass till lunch. Husse och Matte firade visst bröllopsdag eller nått.

Vi gjorde en utflykt i ösregn. Gick längs med en bäck som blev större och vildare ju längre vi gick. Det gick uppför och nedför och så gick vi över bäcken två gånger. Människorna hade gjort något som de kallade broar över. Träd som man fick klättra på. Jag traskade på som ingenting, Matte var betydligt försiktigare. Tyvärr fick jag inte låna kameran och dokumentera henne. Slutligen kom vi i alla fall fram till ett vindskydd och strax bortom det var tydligen målet för vår utflykt. Ett jättefall! Häftigt! Fast jag ville mest tigga lite mat och hoppa upp på taket på vindskyddet.

Nästa dag med nästan lika bra väder, dvs regn regn och lite mera regn. Fast ska jag vara helt ärlig så regnade det inte hela tiden. Jag var lite skeptisk. Det fanns ju ingenting. Fast det ska väl vara så på kalfjället tydligen. Hmmm...

Men så hittade jag en vattenpöl! Jippy tänkte jag och flög i. Åh så skönt. Vänta nu, det är något som pillar på mina tår...

Fly fly, det är storsjöodjuret! Det har jag allt hört talas om!

Bäst att hålla koll på den vattenpölen. Puh, klarade mig med alla tår i behåll.

Vi hittade en stuga och tände en liten brasa. Husse grillade kepsar.

Jag vilade, så som hoffar gör bäst.

Här har vi gått runt 1 mil. Det märks väl på mig. Jag var nästan trött. Inte som Matte dock. Trodde inte vi skulle få henne med nedför berget. Men tillslut lyckades vi.

Så en dag när solen sken åkte vi iväg till Östersund för att hälsa på Speed och hans Husse Micke. Vi träffades på brukshundklubben och Speed visade upp sitt namn. Han var snabb.

Vi tränade bland annat platsliggning och budföring. Jag blev alldeles tokig när jag fick springa till Micke. Hoppade lite när jag skulle vända runt och sätta mig ;o)

Sen drog vi vidare till mitt rätta element. Vatten!

Fick ärligt talat kämpa lite med den här stocken, men jag tog in den till land.

Det blev även en lekstund med Speed. Tänk att människorna tror att vi hundar alltid vill leka med varandra. Pilutta dig, jag vill inte leka med dig, sa jag till Speed, som svarade på precis samma sätt.

Sen att jag råkade lägga mig ner på honom och berätta att du, det är jag som bestämmer, gjorde väl inte riktigt att Speed blev mer intresserad av att leka med mig.

Jag visade dock upp mig från min bästa sida. Sträckte ordentligt på mig.

Fast han var lite smått söt den där lilla saken. Men han var absolut inte snabbare än mig.

Sen tog han sig friheter också. Dock bara en gång. Hoppa över mig på det där viset som en cirkushund. Det kunde jag inte acceptera.

Jag blev såååå trött på honom. Var bara tvungen att lägga mig ner och protestera. Jag går inte en meter till. Då vågade han sig fram. Attans också. Han lurade upp mig igen.

Sen fick vi posera uppe på en kulle. Sitt så, titta hit.

Stå där och titta dit...

Ligg ner och spana hitåt.

Attans vad vi poserade. På alla möjliga sätt och vis.

Jaha, så här också tydligen.

Sen var det äntligen slut på poserandet för den här gången. Och sen var semestern visst slut. Eller i alla fall vårt resande. Vi skulle ha varit på Elliegårdens läger, men det blev tyvärr inställt. Vi får hoppas på nästa år istället. Och nu fick vi en rolig träning på Kungsälvs brukshundklubb, men den får jag berätta om i ett annat inlägg. Nu ropar visst pizzadegen på mig. Jag tror att jag ska kunna norpa till mig en egen pizza idag. Vi får väl se.

Tass på er alla,

Vessla