Lite bilder från hoffeträffen

Vi började dagen med spår. Här lägger Patricia ut ett spår till Zimla. Hon går noggrant och sakta framåt. Full fokus, precis som hon vill att Zimla ska göra sen.

Här är en av de nya bekantingarna som var med. Emma med fodertiken Siri (från HaMoStis C-kull). Mycket duktig hund och väldigt kompetent förare! Väldigt trevligt att träffas!

Här är det Anna-Stina med kullbrodern Ikaika och efter går Mona-Stina. Det var första spåret för Ikaika och han verkar förstå vad han ska göra.

Här är Ålivia, som är halvsyster till Zimla.

Ingela med Aramis efter spåret.

Zimla jobbar på i lugnt och skönt tempo. Hon var väldigt noggrann i spåret.

Zigurd har hittat en apport som han ger till Matte Jessica.

Vessla har avslutat sitt spår och kommer nöjd springande.

Medan vi åt lunch så passade valparna på att roa sig. Om jag inte har fel så är det Tyskungen (Signe, Mona-Stinas import) som leker med Ikaika.

Här har även Siri gett sig in i leken.

Söta Tyskungen. Jättehärlig hoffe.

Aramis med sin lilla strumpa. Han hade skadat tassen och fick ha den ombunden för att inte få smuts i såret.

Anna-Stina med Ikaika. Härligt att få träffa er också. Hoppas att vi kan ses snart igen!

Och Annelie med Ville. Ytterligare en ny bekantskap, som var väldigt trevlig. Hoppas att vi får till någon träff snart här i göteborg tillsammans.

Vessla tränade på fokus med andra hundar och människor runt henne.

Elisabet med Ayla som tränar rallylydnad.

Sanna och Kax tränar lite apport. Ett av Kax favoritmoment.

Emma och Siri tränar på bakdelskontroll.

Kax fick också träna lite bakdel.

Jessica klappar om Zigurd. Vad stor han har blivit sen vi såg honom senast!

Plastliggning för alla. Tyskungen ligger bra och Mona-Stina är på väg att belöna henne.

Träning på budföring, eller kanske inkallning. Tyskungen springer som ett skott.

Ikaika som tycker att människor är lite farliga fick en träningsstund med Björn. Han jobbade på länge och lyckades med hjälpa av godis och lite övertygning få Ikaika att slappna av lite.

Tokiga hoffar som inte kan hålla sig lugna när de ska hälsa. Här är det Arraspojken som blir överlycklig över att Anna-Stina ville hälsa på honom. Fast han lugnade ner sig snabbt. Härlig kille är han.

Ikaika jagar efter Matte! Nu ska jag allt ta dig. Lite dålig skärpa på bilden, men den är så härlig att jag bara var tvungen att ta med den.

Kax ligger på rygg och tigger mera kli av Matte Sanna.

Ikaika har slappnat av mer och lärde sig snabbt att om man pussar Mona-Stina så kan man få korv.

Vessla fick träna lite apport. Men hon ville inte lägga sig ner med apporten i munnen. Tror att det berodde på att Zigurd satt ganska nära. Något att träna mera på.

Många nya och gamla bekanta var med på träffen. Vi hade det verkligen trevligt. Hoppas att det snart blir dags igen. Fast under hösten blir det nog inte några fler längre resor för våran del. Om Vessla kommer in på hunddagis blir det snålt här hemma med andra hundaktiviteter... Ett stort tack till Mona-Stina som anordnade den här träffen. Vi ser fram emot nästa år ;o)

Hoffeträff hos Mona-Stina

Igår var vi på den "årliga" hoffeträffen hos Mona-Stina nere i Halland. Som vanligt var det blåsigt men annars väldigt perfekt väder som troligen uppskattades av framför allt hundarna.

Vi sysslade väl med det som man gör mest på träffarna. Grillade och åt lunch, fikade, pratade och en massa fotande. På något hörn blev det lite träning också :-)

Alla som ville kunde gå ut spår på de härliga fälten precis runt Mona-Stinas knut. Det blev väldigt många och bra spår som vi tackar Mona-Stina och bonden för. Vessla fick ett spår på stubbåker för första gången men klarade det ganska bra. Dessutom var det i motvind och över lite olika terränger så vi får nog godkänt iaf. På slutet när Vessla gick bra i spårkärnan blev hon störd av hundskall en bit bort i skogen och gick inte så bra efter det. Innan hade hon tagit apporterna klockrent och tagit belöning med kamp mycket bra (jippie). Slutet blev sådär med en missad sista apport och missad sista vinkel (i medvind) men sen kom vi iaf fram till frukosten i slutet av spåret. Efter spåret kampade och lekte vi oss trötta, eller iaf Husse.

Så till lydnadsträningen där vi egentligen bara har ett problem. Att kunna träna (lös)... ja, just det lilla momentet som är viktigast av allt, från valpklass till VM. Vi har ventilerat problemet med de flesta vi träffat och provat massor med saker, men har inte kommit så värst nära målet. Bara att jobba vidare. Emma (med Siri) gav oss dock massor med bra tips och uppmuntran för hur vi kan gå vidare med träningen klicker. Vi ska jobba på det.

Själva träningen är väl inte så mycket att säga något om, vi "fjantade" mest runt lite och övade på kontakt i olika situationer. Vi körde ett helt moment, linförighet, och det gick faktiskt väldigt bra. Men å andra sidan är det ett moment som Vessla (och Husse) tycker bra om och viktigast av allt, det utförs i koppel... Vi har en del att jobba på med bakdelskontroll, men det är rätt så tråkigt och meningslöst att träna på tävlingsdetaljer om man inte ens kan träna tävlingsmässigt.

Nu snart när Pia börjar på sin praktikplats och är borta heltid så hoppas vi få in Vessla på dagis. Då kommer vi få mindre tid med Vessla och kanske är det bra, då kanske hon värdesätter när vi tränar och gör saker tillsammans och att det kan vara ett litet steg som leder till att samarbetet blir bättre. Man kan ju alltid hoppas.

Uppgivet

Förutom att ha fortsatt sim- och rehabträna med Vessla har vi också tränat en del på att vara lös och på att sätta gränser. Det har gått både bra och dåligt, men det är ju alltid lättare att ta med sig det dåliga. Hon har haft en till två rusningar per pass men oftast vänt tillbaka snabbt och då har vi haft ett "samtal" som hon verkar lyssna på för att sedan träna vidare och belöna positivt när det går bra.

Idag stack hon tyvärr till en hundkompis som hon rök ihop lite med (inte så allvarligt) men både Husse och den andra hundens ägare blev bitna i varsin hand med blodvite som resultat. Och då är det inte bara ett misslyckande utan känns mycket värre - typ så att man vill lämna kopplet på och låta det vara på. För alltid.

Simträning

I går var det dags för simträning igen. På väg dit möts vi av en ovanlig syn. Jag säger bara tur att vi hann stanna. För ut framför oss på vägen (Söderleden) klampar den här stora tösen. Tur att man sitter med kameran i knät, för det var knappt att jag ens hann knäppa en bild innan hon skuttade iväg igen. Snacka om att pulsen gick igång. Puh. Vessla talade förresten om för den att hon minsann var större och bättre och gud vet vad hon mer sa... fast hon var nog nöjd att hon satt säkert i sin bur i bilen och inte stod jämte den ;o)

Men vi kom fram till Kungsbacka utan några missöden. Vessla åkte in i duschen och sen var det dags för simning. Efter senaste gången beslutades att hon inte skulle ha flytväst idag, utan bara en liten flytring på rumpan. In i vattnet med henne och en hel del vatten plaskade hon ut, innan hon lugnade ner sig och simmade på bra.

Vet inte riktigt hur länge hon fick simma den här gången, men det var nog någon minut mer än förra gången. Och hon höll igång bra.

En liten pipleksak fick hon jaga och det var ganska poppis, även om hon såg ut som att hon mest ville mörda alla när hon inte fick nå fram till den. Oj vad hon tog i och kämpade. Duktig tjej.

Efteråt blev det lite laserbehandling. Det är fortfarande ett litet område som är inflamerat, men det minskar stadigt och hon har börjat bygga muskler. Den här gången njöt hon bara av laserbehandligen och det var skönt att se. Hon var nog lite trött också. Men idag är hon sitt vanliga pigga jag, så det var nog inte för hård träning igår heller. Vi slapp stöta på älgar på hemvägen och det var riktigt skönt. De är stora bjässar när man ser dem så nära.

Lite svamp och ett lyckat spår

Idag tog vi en tur med bilen till en bra skog. Det är en öppen skog med framför allt barrträd. Mycket kullar. Vi gick en bit uppåt och sen stannade Husse och Vessla, medan Matte gick ut ett spår. 2 apporter + slut och två vinklar, fast det snirklade sig fram lite istället för att vara rakt. Första vinkeln var lite lurig, då jag sneddade ut mot en stig, för att sen vika av in i skogen igen uppför en kort backe. Sen var det lite småsnårigt och kantareller mitt i spåret. Andra vinkeln var mer en standard 90 graders vinkeln. Sen kom jag fram till ett smalt vattendrag som jag gick över. Jag stannade till på andra sidan för att lägga lite extra doft där. Sen gick det rakt fram till slutet. Första och andra sträckan var ca 100 steg var och sista sträckan blev nog ungefär 75 steg. Därefter började det bli alldeles för brant uppför, för att vara snällt att fortsätta. När jag kom tillbaka blev det fika. Mmmm... gott. Vessla roade sig med att gräva en liten grop och käka något.

Efter ca 30 minter var det dags för spåret. Vessla var taggad och spårade noggrant. Hon följde vindlingarna väldigt bra och plockade upp alla apporterna. Hon jobbade verkligen för att hitta alla apporter. Första vinkeln tog hon helt klockrent. Inga problem att jag hade avvikit från stigen. Sen tuffade hon på. Hon gick över sista vinkeln med ca 2 meter innan hon vinklade tillbaka och gick rakt på spåret. Vattendraget orsakade inga problem, och sen gick hon fram till platsen för slutapporten. Där vädrade hon lite i luften innan hon plockade upp den. Det var ett par gånger som hon höjde upp nosen, men det kändes inte som att hon gick framåt med hög nos, utan att så fort hon gick framåt så var nosen i backen. Husse sa efteråt att det nog var hennes bästa spår. Så vi är mycket nöjda med dagens spårbedrifter!

Efteråt blev det fys-träning. Uppför backar som knappt gick att ta sig uppför. Det kändes åtminstone som om de var lodräta. Vessla fick gå med långlinan släpande efter sig och trasslade in sig emellanåt. Vi drattade alla omkull ett par gånger, men inga skador i alla fall. Nästa gång vi är där får vi välja någon bättre väg. Men en del kantareller hittade vi gömda i mossan. En del av dem gick åt till kvällspizzan. Gott! Kameran stannade hemma och tränade platsliggning, som Patricia brukar säga ;o)

Mardrömsdag...

Oj oj oj, vilken dag det var igår. Det började på morgonen när Matte rotade igenom hela förrådet. Nöjd kom hon in efter ett par omgångar med letande. Hon hittade slutligen det hon letade efter. Hmm... något skeptisk var jag redan från början. Men hade jag vetat då vad jag vet nu skulle jag varit såååå mycket mer skeptisk. Matte hade fått tag på en snoksele. Inte för att jag förstår varför jag skulle behöva ha en sån. Vi tränade en stund och jag fick massor med godis bara för att ha den där på nosen. Men oj vad den kliade. Men sen fick jag nästan nog. Hon tog på den och så skulle vi gå ut. Jag ville inte visa mig ute i den där saken.

Inte nog med det. Hon fotade mig med den också. Morr! Tydligen skulle vi iväg och åka med den där spårvagnen. Men det ville inte jag. Jag tvärnitade och spände alla muskler jag har i kroppen för den där tar med sig folk bort och det är väldigt sällan som den faktiskt kommer tillbaka med folk. Vart tänkte den föra oss? Matte var så nöjd att hon hade snokselen på mig för hon tog bara tag och så vips så var jag på spårvagnen. Attans! Försökte smita av på varje hållplats, men till slut insåg jag att det inte var möjligt. Matte hade koll på mig. Sen kom det in en grabb som pratade med mig och kelade med mig. Jag passade på att klia mig om nosen mellan hans ben ;o) Men han verkade tycka om mig ändå. Men han steg av på nästa hållplats och jag fick inte följa med.

Sen steg det på en barnvagn och då fick vi flytta på oss. Vi hamnade på en smal plats där min rumpa alls inte fick plats. Dock var det en annan kille där som ville kela med mig. Så det kanske är ok att åka spårvagn i alla fall. Då tyckte Matte att nu var det dags att stiga av. INTE, sa jag. Och försökte stanna kvar på spårvagnen. Men Matte hade nått knep nu igen för av kom jag ju. Vi var på något konstigt ställe. Det var folk precis överallt och bilar och spårvagnar och bilar som lät konstigt (Matte sa att det var en polisbil), människor som kom rullande fram på en bräda. Oj oj oj, det var jobbigt. Bäst att följa Matte. Vi gick en bra bit och sen satte vi oss ner i skuggan. Efter ett tag kom Husse! Jippy. Nu fick jag äntligen möjlighet att gnugga den där selen mot någon igen, och Husse var snäll. Han tog bort den! Nu var jag fri. Men jag undrade fortfarande varför Matte och jag åkt för att möta Husse.

Hamnade i bilen och så åkte vi iväg. Söderut. Hmm... anade vart vi skulle. Det blev ett simpass igen. Jag kämpade på och simmade i 3 + 3 minuter, eller om det var 4 minuter andra passet. Men jag fick höra att jag inte ska få ha flytväst nästa gång.... vadå... det är ju bra med flytväst, då kan jag ju vila lite när jag själv vill ;o)

Och sen fick jag lite laserbehandling. En hel del godis delades ut, så det var en bra dag. Men uj vad trött jag var. Nästa gång hoppas jag att jag slipper åka spårvagn innan träningen. Måste ju ha mycket energi om jag ska tvingas simma utan flytväst. Nu ska jag ta och dra med mig Matte ut på en promenad och försöker hon ta fram den där snokselen igen så rymmer jag!

Tass på er alla,

Vessla

Spårträning

Igår hörde Stefan, Satu och Simba av sig och undrade om vi ville träna spår tillsammans med dem. Det ville vi gärna och vi bestämde att vi skulle träffas på GMBK på morgonen. Vi började med att lägga ut 2 spår var till hundarna. För att sen åka upp på klubben. Det blev en kort träning för Simba, medan Vessla fick ligga i bilen och ladda inför spåren. Simba fick träna budföring. Först mellan Husse och Matte.

Han sprang på ordentligt.

Och sen blev det kampbelöning hos Husse Stefan.

Sen fick vi se ett av Simbas spel. Han sprang runt och skällde och tokade sig. Ska man vara helt ärlig så är det ju skönt att se att även andra hoffar visar upp sina tokigheter ;o)

Sen blev det ytterligare en budföring.

Fast nu fick Björn agera mottagare. Det gick precis lika bra det. Duktig kille!

Lite fot-träning hann de med också.

När träningen var slut passade Simba på att gosa ner sig i gräset.

Bidde jag inte snygg nu?

Efter en frukost/fika med jättegoda nybakade kanelbullar (tack Satu!) så var det dags för första spåret. Stefan hade gått ut det åt oss i skogen. Och som avslutning låg Vesslas frukost. Hon tog sats ordentligt i början och jobbade för det mesta bra. Det var ett ganska krångligt spår som snirklade sig fram. Hon missade 1 apport, men hittade sin kamptrasa och bjöd in till god kamp.

Sen var det Simbas tur. Hans första spår var på en klippt åker som sen gick över i ängsmark. En klar markering på snitseln gjorde han. Men därefter gick spåret mindre bra. Han var nog inte tillräckligt fokuserad. Sen hade det också traskat förbi 2 hästar, men vi tror inte att han spårade efter dem heller.

Simba spanar runt lite.

En av de utlagda leksakerna hittade han i alla fall.

Efter spåret fick Simba sätta sig i bilen och vila en stund.

För nu var det återigen Vesslas tur att spåra. Nu på fält. Hennes spår startade precis där hästarna gått in, men det löste sig väldigt bra ändå. Hon snurrade lite i början, men sen gick hon in på spåret och gick i väg bra. Med låg nos.

Hon flaxade en del och gick tydligen jämte spåret eller nått på ena benet, för där missade hon 2 apporter. Men här har hon hittat en apport och kommer springande med den till Husse.

Som avslut låg kamptrasan och den plockade hon också upp och kom med till Husse.

Tjihoo, nu blir det lek!

Simba fick göra sitt avslutande spår och nu hade Matte försvunnit in i skogen. Det gick bättre nu, men han flaxar runt en del och går gärna med ganska hög nos. Men han tog sig hela vägen fram till Matte.

En trött Simba efter sitt andra spår.

Han är lite kortpälsig på rumpan efter operationen, men pälsen börjar växa ut igen.

En slurk vatten behöver man efter att ha spårat.

Efter spåren åkte Simba, Stefan och Satu vidare åt ett anant håll, medan vi återvände till klubben för ett kort lydnadspass. Det var fortfarande lite kräm i fröken.

Jämte planen fanns en presenning som hon var tvungen att smita iväg och kolla vad det var. Den brukar ju inte ligga där i vanliga fall. Men hon vände faktiskt snabbt och kom tillbaka till Husse. Sen gjorde hon en snäv sväng för att kunna komma in i fotposition.

Lite mera inkallningar tränades det på.

Framförgående med hjälp av tasstarget jobbar vi vidare på.

En slurk vatten är viktigt. Speciellt när det är så varmt ute som det var idag. Riktigt härligt soligt och skönt.

Som avslutning blev det ett pass med fotgång och hon var fortfarande pigg och med på noterna. Gick riktigt bra, snygga svängar, och halter efter svängar också.

Sen blev det belöning med koppelkamp! Tjihooo!

Det var härligt att se att hon orkade med lydnadsträningen efter spåren. Vi borde nog haft längre väntan mellan spår 1 och 2, för hon var duktigt trött i slutet av andra spåret. Då hittar hon även på lite annat i spåret och det är ju onödigt. Men hon var ändå inte så disträ som hon varit tidigare i spårarbetet. Vi tackar Simba med familj för att de föreslog att vi skulle träna tillsammans. Det var jättehärligt och vi hoppas att vi snart kan göra om det! Nästa gång får Simba vara lite mer på i spåret ;o)