Hoffeträff hos Mona-Stina

Igår var vi på den "årliga" hoffeträffen hos Mona-Stina nere i Halland. Som vanligt var det blåsigt men annars väldigt perfekt väder som troligen uppskattades av framför allt hundarna.

Vi sysslade väl med det som man gör mest på träffarna. Grillade och åt lunch, fikade, pratade och en massa fotande. På något hörn blev det lite träning också :-)

Alla som ville kunde gå ut spår på de härliga fälten precis runt Mona-Stinas knut. Det blev väldigt många och bra spår som vi tackar Mona-Stina och bonden för. Vessla fick ett spår på stubbåker för första gången men klarade det ganska bra. Dessutom var det i motvind och över lite olika terränger så vi får nog godkänt iaf. På slutet när Vessla gick bra i spårkärnan blev hon störd av hundskall en bit bort i skogen och gick inte så bra efter det. Innan hade hon tagit apporterna klockrent och tagit belöning med kamp mycket bra (jippie). Slutet blev sådär med en missad sista apport och missad sista vinkel (i medvind) men sen kom vi iaf fram till frukosten i slutet av spåret. Efter spåret kampade och lekte vi oss trötta, eller iaf Husse.

Så till lydnadsträningen där vi egentligen bara har ett problem. Att kunna träna (lös)... ja, just det lilla momentet som är viktigast av allt, från valpklass till VM. Vi har ventilerat problemet med de flesta vi träffat och provat massor med saker, men har inte kommit så värst nära målet. Bara att jobba vidare. Emma (med Siri) gav oss dock massor med bra tips och uppmuntran för hur vi kan gå vidare med träningen klicker. Vi ska jobba på det.

Själva träningen är väl inte så mycket att säga något om, vi "fjantade" mest runt lite och övade på kontakt i olika situationer. Vi körde ett helt moment, linförighet, och det gick faktiskt väldigt bra. Men å andra sidan är det ett moment som Vessla (och Husse) tycker bra om och viktigast av allt, det utförs i koppel... Vi har en del att jobba på med bakdelskontroll, men det är rätt så tråkigt och meningslöst att träna på tävlingsdetaljer om man inte ens kan träna tävlingsmässigt.

Nu snart när Pia börjar på sin praktikplats och är borta heltid så hoppas vi få in Vessla på dagis. Då kommer vi få mindre tid med Vessla och kanske är det bra, då kanske hon värdesätter när vi tränar och gör saker tillsammans och att det kan vara ett litet steg som leder till att samarbetet blir bättre. Man kan ju alltid hoppas.