Spårgruppen

I spårgruppen var vi 3 V-systrar. Vixxie, Vessla och Vinna. För de två förstnämnda handlade mycket om att öka motivationen i spåret. Medans Vinna och Sandra tränade på lite mer avancerade spår. Vinna har mer driv i spåret än de andra systrarna och har nog tränat bra mycket mer spår än vad vi har gjort med Vessla. Men nu till spårskogen. Här ligger Vixxie och vilar överläppen lite lojt i gallret ;o)

Här kommer Vinna, Sandra och Bertil, instruktören i spår.

Vinna var som vanligt glad...

... och söt.

Dags för Vixxie och Anki.

Efter följde hela truppen.

Vixxie med slutapporten i munnen.

Sen blev det belöning med kastad kong.

Här är det söndag och nytt spår. Vixxie jobbade på.

Och i slutet av spåret stod hennes frukost. Nöjd Matte.

Vixxie ville ha en påfyllning i skålen.

Men hon fick nog bara en extra godisbit.

Vesslas tur i spåret. Hon jobbade på fokuserat och var inte alls lika störd i spåret som hon brukar vara.

Här har hon plockat upp första apporten och får belöning av en glad Husse. Hon missade dock andra apporten och gick raka vägen till...

... frukosten. Smaskens. Det verkade vara en bra motivation att ha frukosten i slutet av spåret. Fast jag tror ändå att det Vessla tyckte var bäst var att hon efter spåret blev omklappad av alla som var med.

Hon fick även leka lite med apporterna och springa och hämta dem några extra gånger.

Lilla söta busflickan.

Här är det Sandra och Vinna som traskar iväg på ett ganska långt spår.

Anki sköter en kamera.

Här är Bertil, våran instruktör. Han var duktig och kom med bra idéer samtidigt som han lyssnade på oss och vad vi hade för idéer.

Vinna och Björn kelar efter Vinnas spår.

Sista spåret för dagen och Vessla får sig en slurk vatten innan. Nu var det dags för ett ängspår.

Starten.

Hon spårade på bra.

Underbar natur att spåra i.

En ekorre satt i ett träd och kollade in Vesslas spårarbete.

Vessla har hittat slutapporten och flyger fram med den till Husse.

Nu började Vessla vara riktigt trött. Första vinkeln klarade hon väldigt bra, men sen verkade det som om spåret nästan var helt bortblåst i andra vinkeln och hon fick jobba länge innan hon tog upp spåret igen. Sen ökade farten och hon jobbade på bra för att verkligen ta apporterna. Väldigt nöjda med hur hon spårade under helgen. Mycket mer fokuserad än vanligt. Visserligen var ju marken som vi spårade i bra mycket lättare än vad vi har här hemma. Dels inte så snårigt och så väldigt orörd. Men det var skönt att se att hon faktiskt kan.