Lite svamp och ett lyckat spår

Idag tog vi en tur med bilen till en bra skog. Det är en öppen skog med framför allt barrträd. Mycket kullar. Vi gick en bit uppåt och sen stannade Husse och Vessla, medan Matte gick ut ett spår. 2 apporter + slut och två vinklar, fast det snirklade sig fram lite istället för att vara rakt. Första vinkeln var lite lurig, då jag sneddade ut mot en stig, för att sen vika av in i skogen igen uppför en kort backe. Sen var det lite småsnårigt och kantareller mitt i spåret. Andra vinkeln var mer en standard 90 graders vinkeln. Sen kom jag fram till ett smalt vattendrag som jag gick över. Jag stannade till på andra sidan för att lägga lite extra doft där. Sen gick det rakt fram till slutet. Första och andra sträckan var ca 100 steg var och sista sträckan blev nog ungefär 75 steg. Därefter började det bli alldeles för brant uppför, för att vara snällt att fortsätta. När jag kom tillbaka blev det fika. Mmmm... gott. Vessla roade sig med att gräva en liten grop och käka något.

Efter ca 30 minter var det dags för spåret. Vessla var taggad och spårade noggrant. Hon följde vindlingarna väldigt bra och plockade upp alla apporterna. Hon jobbade verkligen för att hitta alla apporter. Första vinkeln tog hon helt klockrent. Inga problem att jag hade avvikit från stigen. Sen tuffade hon på. Hon gick över sista vinkeln med ca 2 meter innan hon vinklade tillbaka och gick rakt på spåret. Vattendraget orsakade inga problem, och sen gick hon fram till platsen för slutapporten. Där vädrade hon lite i luften innan hon plockade upp den. Det var ett par gånger som hon höjde upp nosen, men det kändes inte som att hon gick framåt med hög nos, utan att så fort hon gick framåt så var nosen i backen. Husse sa efteråt att det nog var hennes bästa spår. Så vi är mycket nöjda med dagens spårbedrifter!

Efteråt blev det fys-träning. Uppför backar som knappt gick att ta sig uppför. Det kändes åtminstone som om de var lodräta. Vessla fick gå med långlinan släpande efter sig och trasslade in sig emellanåt. Vi drattade alla omkull ett par gånger, men inga skador i alla fall. Nästa gång vi är där får vi välja någon bättre väg. Men en del kantareller hittade vi gömda i mossan. En del av dem gick åt till kvällspizzan. Gott! Kameran stannade hemma och tränade platsliggning, som Patricia brukar säga ;o)