fredag 30 januari 2009
Ny vikt
Räkan är vägd. Hon väger nu bara 32.5 kg. Lilla pluttan. Hon som legat konstant på 34 kilo i flera månader. Det är nog pälsen som ramlat bort, och så har det ju varit en ganska passiv vecka.
torsdag 29 januari 2009
Vessla då...
Vad händer med Vessla då? Inte mycket för att vara helt ärlig. Husse har varit sjuk och mer eller mindre sängliggande sen hoffeträffen i helgen, och Matte har heller inte varit helt pigg. Det har blivit lite promenader, miniklickerpass inne och massor med ligga och hålla Husse sällskap i sängen. Men Vessla har inte protesterat speciellt mycket. Hon tar visserligen tillfället i akt och vaktar huset lite extra, men men.
Det känns som om Vessla har blivit mindre på senaste tiden. Ja inte på höjden då, tvärtom. Men dels att hon har blivit smalare och så har hon fällt en hel del päls. Det har blivit lite mer frekventa borstningar, inte helt uppskattat. Men sånt får hon bara stå ut med ;o) Så nu är hon nog nästan lika liten som hennes systrar Vinna och Vixxie, så även hon har fått smeknamnet räkan. Men det är nog en övergående fas.
Vi avmaskade henne i veckan bara för att säkra upp att det är inte därför som hon blivit smalare. Måste ta och väga henne snart igen. Kan även avslöja att hon gjort sin första riktiga stöld. Jag höll på och fixade lite lunch och hade dukat fram på soffbordet. Jag stod i köket och fixade med det sista och Husse stod nog vid köksbordet, och när vi vänder oss om, så står fröken och smaskar på en macka. Då hade hon redan hunnit slänga i sig den första mackan. Morr!
Brorsan Vilse har fått somna in.
Det var med sorg i hjärtat som vi idag läste att Vesslas bror Vilse hade fått somna in. Han har under 1 års tid haft problem med hälta och när det slutligen konstaterades att han hade artros i bägge bakre knälederna fanns inget annat alternativ. Vi tänker på Vilses Matte och sänder henne en mängd kramar!
söndag 25 januari 2009
1-års kalas (hoffeträff)
Så har vi då haft våra hoffeträffar i 1 års tid. Eller egentligen så är det lite mer än 1 år, men vi firade i alla fall. Dagen till ära så hade vi bjudit in en instruktör vid namn Ann. Trots det dåliga vädret, snöblandat regn nästan hela dagen, så hade vi det bra. Vi jobbade i pass om 10 minuter per ekipage, och resten av gänget skulle väl egentligen varit med och lyssnat, men det blev mest en massa skvallersnack istället. Vi skyller det på vädret. Först ut att träna var Simba med Matte Satu.
Akrobatik av Anna för att belöna lilla Bell. Jämte sitter Baxi och hoppas på att hon också ska få en godbit.
Vessla fick sig ett pass i att lyssna på Husse och inte smita fram till alla andra. Då blev det så här mycket folk på planen.
Och så här gick det om hon smet fram till någon. Husse sa ifrån på skarpen och samtidigt kom det ett rejält ryck i linan. Det var allt lite obehagligt sa Vessla och så höll hon lite bättre koll på den där Hussen.
Sen passade vi även på att fixa i ordning planen. Det står ett träd precis jämte planen vars grenar vi retat på oss riktigt länge. Nu tog Stefan tag i det och sågade bort ett par grenar under övervakning av Sanna.
Mitt på dagen tog vi oss en skön paus i Sannas kök. Efter att ha ätit mat så blev det även 1-års tårta och kakor. Mycket gott och riktigt skönt att komma in och värma sig. Vi hade en riktigt trevlig dag, men vädret drog ner intrycket en del. Hoppas på lite varmare dagar framöver.
Idag har det blivit en slappardag. Husse blev ännu mer förkyld efter gårdagen och Matte sitter mest i soffan och hänger. Stackars Vessla, har knappt fått en ordentlig promenad ens idag. Men just nu ligger hon i sängen jämte Husse och verkar ganska nöjd ändå.
tisdag 20 januari 2009
Vesslas gladaste min
På kvällen idag så började Husse packa en väska med grejjer, Vesslas väska, fast med hockey-utrustning. Vessla började vanka fram och tillbaka och undra om Husse tänkte åka iväg ensam, eller om hon skulle få följa med. När det visade sig att Husse tänkte åka ensam såg man hur besviken hon blev. Men han glömde något och kom tillbaka igen inom en minut. Vessla blev tokglad. Hon riktigt studsade av glädje. Var det mig han glömde? tänkte hon nog. Men det var ju inte det. När Husse gick igen stod hon länge kvar i fönstret och tittad efter honom. Skulle han komma tillbaka igen.
Slask, regn och tre korta spår
Det är så tråkigt väder så att man knappt vill gå ut. Inget man blir piggare eller på bättre humör direkt, så nu får vädret pigga upp sig snabbt.
Idag gick vi iaf ut i skogen och Matte gick ut 3 korta (ca 30-50) meter ganska raka spår utan apporter men med en gotteburk i slutet. Efter att ha lagt spåren och gått runt lite för att vänta ut liggtiden var det dags att gå spåret. Husse längst bak i spårlinan och idag fick Vessla gå på nästan hela linans längd. Jag (Husse) hade bestämt mig att inte styra henne med reservation om hon hittade på några hyss. Första spåret skötte hon fint fast med en liten sväng rakt åt sidan någonstans mitt på, men hon hittade tillbaka direkt och fram till slutet. Gud va gott det var med en blandning av mat, kattmat, godis och annat gott!
Det andra spåret påbörjade vi lite tidigare, ca 50 meter innan spårstart, där Matte hade klivit av stigen och Vessla fick ta upp spåret spontant i 90 graders vinkel. Klockren upptagning och klockrent spårarbete fram tills där spåravstamp egentligen låg. Där "spårade" hon ur och började bara hitta på hyss. Först rakt ut i en mosse och åt någonting för att efter en tillsägelse (inhalning...) fortsätta en bit. Efter det vara det bara fokus på rådjursskit och vi avslutade spåret innan hon hittade godisburken.
Efter en lite längre paus sa vi att vi tar det sista spåret iaf, trots att det gick sämre på det andra. Men nu gick det finfint, trots att hon gick över en gammal äcklig glasburk som hon alltid annars stannar och slickar på. Hon gjorde någon liten lov någonstans längs vägen men var snabbt på spåret, även Husse skötte sig fint utan att förstöra något. När jag sedan skulle belöna så lekte vi lite med burken och det slutade med att hon drog upp huvudet så snabbt att hon knockade mig med skallen rakt framtänderna som nätt och jämnt sitter kvar. Ont i käken och tänderna dock, undrar om Vessla har ett tandavtryck i skallen nu :-)
Vi måste hitta den där rätta motivationen för Vessla att verkligen spåra och inte göra massa annat på vägen. Att hon inte fick avsluta andra spåret var nog bra och hon kanske tänker efter lite då... eller inte. Ibland känns det rätt så hopplöst i träningen när absolut ingenting kommer gratis utan allt, precis allt, måste dras fram.
Idag gick vi iaf ut i skogen och Matte gick ut 3 korta (ca 30-50) meter ganska raka spår utan apporter men med en gotteburk i slutet. Efter att ha lagt spåren och gått runt lite för att vänta ut liggtiden var det dags att gå spåret. Husse längst bak i spårlinan och idag fick Vessla gå på nästan hela linans längd. Jag (Husse) hade bestämt mig att inte styra henne med reservation om hon hittade på några hyss. Första spåret skötte hon fint fast med en liten sväng rakt åt sidan någonstans mitt på, men hon hittade tillbaka direkt och fram till slutet. Gud va gott det var med en blandning av mat, kattmat, godis och annat gott!
Det andra spåret påbörjade vi lite tidigare, ca 50 meter innan spårstart, där Matte hade klivit av stigen och Vessla fick ta upp spåret spontant i 90 graders vinkel. Klockren upptagning och klockrent spårarbete fram tills där spåravstamp egentligen låg. Där "spårade" hon ur och började bara hitta på hyss. Först rakt ut i en mosse och åt någonting för att efter en tillsägelse (inhalning...) fortsätta en bit. Efter det vara det bara fokus på rådjursskit och vi avslutade spåret innan hon hittade godisburken.
Efter en lite längre paus sa vi att vi tar det sista spåret iaf, trots att det gick sämre på det andra. Men nu gick det finfint, trots att hon gick över en gammal äcklig glasburk som hon alltid annars stannar och slickar på. Hon gjorde någon liten lov någonstans längs vägen men var snabbt på spåret, även Husse skötte sig fint utan att förstöra något. När jag sedan skulle belöna så lekte vi lite med burken och det slutade med att hon drog upp huvudet så snabbt att hon knockade mig med skallen rakt framtänderna som nätt och jämnt sitter kvar. Ont i käken och tänderna dock, undrar om Vessla har ett tandavtryck i skallen nu :-)
Vi måste hitta den där rätta motivationen för Vessla att verkligen spåra och inte göra massa annat på vägen. Att hon inte fick avsluta andra spåret var nog bra och hon kanske tänker efter lite då... eller inte. Ibland känns det rätt så hopplöst i träningen när absolut ingenting kommer gratis utan allt, precis allt, måste dras fram.
söndag 18 januari 2009
Ingen träning = 2 timmars träning
Eftersom Vessla varit rätt så slö, omotiverad och ofokuserad när vi tränat på sistone så har vi tagit det lugnt på den fronten några dagar. Eller iaf annan träning än ren lydnad om man ska vara korrekt.
Igår blev det som sagt mest passivitetsträning och sen lite lek med Silver. Dagen innan blev det ett spår i skogen, uppletanderuta och inkallning utan lina i skogen med Husse. Spåret gick inte värst bra och det var väl ganska typiskt för hennes humör just nu. För att vara ärlig så gjorde även jag ett par fel i början som säkert inte förbättrade det hela. Det som är bra med spårningen är att hon är jättebra på att ta upp apporterna, mellan dem är det rätt så flamsigt och ibland går det bra att stanna och äta pinnar, skit eller barkbitar. Men vi har inte spårat så mycket så det är ingen idé att ligga sömnlös av detta utan istället jobba vidare med grunderna i spåret.
Idag tänkte vi lite samma sak, ingen lydnadsträning utan istället en långpromenad. Fast när vi är ute och går är det bara träning som gäller för annars är det bara hyss på gång. Eftersom inkallning inte går fram till henne så kör vi massor på detta moment när vi är ute och går och har lina på henne, kanske 50-75st bara idag. Hon kommer glatt och sätter sig fot och det gäller att befästa det rejält och sedan öka belastningen/störningen. Folk tittar lite konstigt på oss när vi kommer med hoffen i 30 meters lina, men vad ska man göra? Under promenadens gång hinner man ju med en hel del kontaktövningar och mindre sökgrejer, en gång när jag gömde mig och Vessla sprang som en tok varv efter varv utan att hitta mig i min håla. Hon kan behöva gå bet ibland så kanske hon tänker sig lite för innan hon sticker...
Efter en fikapaus med mackor och varm choklad för oss med två ben och pinnar och löv för Vessla körde vi en uppletanderuta. Vi trampade upp en ruta på 10 * 30 meter och körde först 3 gånger med 1 leksak åt gången. Det gick rätt så bra även om Vessla stannade och åt rådjursspillning första gången innan hon tog sig an uppgiften. Efter en paus lade vi ut 2 föremål längst ut och Vessla hämtade det första riktigt bra och snabbt, men förstod inte riktigt att det kanske låg något mer där ute utan vände tillbaka på det andra skicket. Vi fick skicka om henne och efter ett tag kom arbetet igen. När hon kom in med föremålet blev det tokig lek med läderlappen och Husse som stod på alla fyra och kampade och lekte. Till slut blev det byte mot dagens godisbelöning = blodpudding.
På hemvägen blev det mer inkallning och kontaktövningar med Matte som hade klickern för dagen, mycket mycket nyttigt. Nu ligger Vessla och sover så gott, hon är nog lite trött.
Igår blev det som sagt mest passivitetsträning och sen lite lek med Silver. Dagen innan blev det ett spår i skogen, uppletanderuta och inkallning utan lina i skogen med Husse. Spåret gick inte värst bra och det var väl ganska typiskt för hennes humör just nu. För att vara ärlig så gjorde även jag ett par fel i början som säkert inte förbättrade det hela. Det som är bra med spårningen är att hon är jättebra på att ta upp apporterna, mellan dem är det rätt så flamsigt och ibland går det bra att stanna och äta pinnar, skit eller barkbitar. Men vi har inte spårat så mycket så det är ingen idé att ligga sömnlös av detta utan istället jobba vidare med grunderna i spåret.
Idag tänkte vi lite samma sak, ingen lydnadsträning utan istället en långpromenad. Fast när vi är ute och går är det bara träning som gäller för annars är det bara hyss på gång. Eftersom inkallning inte går fram till henne så kör vi massor på detta moment när vi är ute och går och har lina på henne, kanske 50-75st bara idag. Hon kommer glatt och sätter sig fot och det gäller att befästa det rejält och sedan öka belastningen/störningen. Folk tittar lite konstigt på oss när vi kommer med hoffen i 30 meters lina, men vad ska man göra? Under promenadens gång hinner man ju med en hel del kontaktövningar och mindre sökgrejer, en gång när jag gömde mig och Vessla sprang som en tok varv efter varv utan att hitta mig i min håla. Hon kan behöva gå bet ibland så kanske hon tänker sig lite för innan hon sticker...
Efter en fikapaus med mackor och varm choklad för oss med två ben och pinnar och löv för Vessla körde vi en uppletanderuta. Vi trampade upp en ruta på 10 * 30 meter och körde först 3 gånger med 1 leksak åt gången. Det gick rätt så bra även om Vessla stannade och åt rådjursspillning första gången innan hon tog sig an uppgiften. Efter en paus lade vi ut 2 föremål längst ut och Vessla hämtade det första riktigt bra och snabbt, men förstod inte riktigt att det kanske låg något mer där ute utan vände tillbaka på det andra skicket. Vi fick skicka om henne och efter ett tag kom arbetet igen. När hon kom in med föremålet blev det tokig lek med läderlappen och Husse som stod på alla fyra och kampade och lekte. Till slut blev det byte mot dagens godisbelöning = blodpudding.
På hemvägen blev det mer inkallning och kontaktövningar med Matte som hade klickern för dagen, mycket mycket nyttigt. Nu ligger Vessla och sover så gott, hon är nog lite trött.
lördag 17 januari 2009
Besök och rolig promenad.
Igårkväll fick vi besök av 3 st schackspelare. Det var Husses lillebror och två av hans kompisar som kom till Göteborg för att spela schack. De skulle bo hos oss över natten. Vessla var väldigt nyfiken och glad att få besök. Nu har hon för första gången träffat någon som var lite hundrädd. Vessla förstod ingenting. Hon ville ju hälsa som vanligt och hoppa och skutta, men så fick hon inte det. Killen stod med händerna i bakfickorna och dansade iväg när Vessla kom i närheten. Tror att det triggade henne att försöka ännu hårdare för att komma fram och få hälsa. Men efter ett tag så lugnade hon ner sig och accepterade att hon inte fick komma fram. På morgonen idag gick Husse och Vessla med och lämnade av dem vid spårvagnen. Vessla ylade en avskedsserenad, för hon var alls inte nöjd med att de skulle åka.
Efter att vi handlat mat och slängt i oss lite lunch blev det en kort promenad för att sen träna lite. Idag var isen hel igen. Vessla skulle bara ut på den och leka lite. Pinnar som sticker upp genom isen måste man bara attackera och bita i!
Sen gick vi vidare på våran korta promenad. Då möter vi några kändisar. Det var Silver med både Husse och Matte. Vi gick in i skogen för att släppa loss dem att rusa av sig lite. Det tog nog 10-15 minuter innan dess att Husse och Vessla kommit in i skogen. Hon drog och ynkade och ylade så, att vi fick vänta så länge innan hon dels kunde förflyttas in i skogen och dels innan hon lugnade ner sig så att hon kunde få leka. Men sen så. Tror Vessla sa till Silver, häng med här.
Han är sån fin kille den där Silver. Han har rätt färg också för att fotografera i vinterns halvljus.
Innan de var helt slut hann de vända håll och springa några rundor till. Sen var nog både Vessla och Silver trötta, för bägge två lyssnade faktiskt på inkallningen. Kolla tungan förresten ;o)
Därefter kunde vi fortsätta ut på stigen igen. Eller nja, efter några minuter tog vi oss ut på stigen igen. Vessla började återigen att gnälla och försöka dra i kopplet, men med hjälp av klicker och en massa tålamod så kom vi ut till stigen och gick till träningsplan. Det blev ett litet pass med en första träning inför framförgående. Vi började jobba med en targetsticka som vi efter ett par duttar satte ner i backen och sen fick Vessla gå fram och dutta på den. Det gick bra, men det är låååångt kvar än. En platsliggning på knappt 1½ minut blev det också som avslutning.
torsdag 15 januari 2009
En promenad
Idag möttes vi av det fina vädret som vi trodde att vi skulle få igår. Vi fick erbjudande om att träffas hemma hos Sanna och Kax idag, men valde att stanna hemma. Det blev en skön promenad i det försvinnande solskenet.
Vi tränade lite i skogen också. Stå fint med tassarna på en stolpe. Vessla lyckades inte bara en utan två gånger med att halka av stolpen och slå skallen i den...
Sen blev det mera lek med pinnar. Det här är en favoritställning för Vessla. En tass måste vara med i leken och hålla fast pinnen.
Innan vi kom hem så mötte vi en gubbe med en stor riesen eller nått. Vessla fick leka av sig en stund tillsammans med den. Efter en stund blev nog Vessla törstig för hon drog rakt ut på isen. Tack och lov så höll den och hon vände när vi ropade på henne. Puh. Efter att ett gäng joggare hade sprungit förbi tyckte vi att det började vara dags att fånga in Vessla. Det var en skön promenad och det var skönt att ta det lite lugnt idag.
onsdag 14 januari 2009
Kompisar
Idag hade vi besök, inte bara av lützendimman, utan även av Sanna, Kax, lilla Eliot...
Vi började med en promenad. Husse tyckte nog att jag var riktigt dryg i skogen. Jag blev nästan pälslös på halsen. Sen kom vi slutligen fram till planen och då blev jag uppbunden i skogen. HMF! Medan de andra fick träna. Zimla fick jobba på target, det är ju min favoritövning. Så jag ylade i högan sky.
Nästa inkallning smet jag till Kax och Sanna. Matte blev inte alls glad. Och det blev inte Sanna heller. Hon skällde på mig och lät mig inte komma fram till Kax. Taskigt! Sen fick jag en ny vilopaus. Därefter fick Husse hålla i linan och så fick jag en chans till att klara inkallningen och då tänkte jag att det var bäst att springa rätt, och det gjorde jag.
Matte blev nog trött på mig, för sen fick Husse ta över träningen. Vi jobbade på ställande under gång baklänges. Det var mitt paradmoment för dagen.
Avslutningsvis tränade Eliot lite med Kax. Han klickade och gav godis. Vad han klickade åt, ja det undrar nog både jag och Kax. Men Kax var nöjd ändå. Så länge han fick godis så.
Efter träningen gick vi in. På vägen in försvann både Zimla och Kax. Hörde något ryckte om att de fick vakta bilen. Ja, nån måste ju göra det också. Jag, jag fick ligga och titta på medans de där tvåbenta åt och åt och åt. Knappt ens en slurk vatten fick jag ta. Ligga ligga ligga. Det var väl sådär roligt. Men strax innan de åkte hem så fick jag komma upp och hälsa lite och pussas. Trevligt med besök. Hoppas att de kommer tillbaka snart igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)