Några dagar bland Lintrollare

Husse och Vessla fick följa med på Lintrollets läger och det tackar vi för med stor glädje! Trots att vi är utbölingar så togs vi emot på ett härligt sätt av gänget.

Det finns ju massor att skriva om efter helgen men man får väl försöka få med det viktigaste iaf. För att det inte ska komma på slutet så tar jag det tråkigaste först. Det allra tråkigaste var faktiskt att åka hem, både jag och Vessla var taggade att fortsätta vid söndag lunch när vi bröt upp. Trötta men ville mer. Jag brukar ju alltid säga att de bästa resorna jag vet (oavsett var jag varit) är hemresan, men nu stang det faktiskt lite i mig att behöva åka – vi har haft det jättebra! Den andra tråkiga lilla saken var väl att jag lämnade favoritspårlinan i skogen efter sista spåret på söndagen, så det blir till att köpa en ny. Hoppas kunna få tag i samma slags lina, var såååå nöjd med den ju.

Jag och Vessla hamnade i en grupp med ekipage som kommit väldigt olika långt på många sätt, så vi fick se både grunder och avancerade övningar under helgen. Det är nyttigt att se och kunna ta till sig nya idéer oavsett om de först och främst är grundträning eller putsning på finishen av ett moment. Se och lära, öva och tänk om. Rinse and repeat.

På fredag förmiddag hade vårat grupp ett pass med Karin Haglund på lydnadsplanen. Jag och Vessla hade först ett pass där vi övade (för vilken gång i ordningen?) ingångar på plan under fokus, uppställning och någon start. Olika långt mellan belöning.

Första gången tappade jag Vessla som var tvungen att smårusa några meter innan hon tog kontakt igen. Vi körde ett antal ingångar från olika håll och det gick ganska bra, även om det blev lite tapp med störning av TL och kommendering.

Efter detta körde vi framåtsändande genom grupp, denna gång helt utan hjälp för att testa av var vi ligger. Första sprang Vessla ut bra till gruppen och slog av, men vände självmant upp för tidigt. När vi sen gjorde om var tempot för dåligt men tredje blev lite bättre. På förslag av Karin testade vi nu istället en annan variant där targetpinnen står kvar i gruppen och hunden ska stanna där, för att på ”signal” från föraren påbörja gåendet framåt. Vi testade detta ett par gånger och fick Vessla att förstå vad det handlade om och lämna pinnen.

Efter lite vila blev det platsliggning, där Vessla var lite orolig och tittade en del runt sig. Hon låg dock stabilt – men utan huvudet i backen. Sedan sitt i grupp där hon (vad jag tror pga trötthet) sjönk ned på rumpan, och lade sig efter ca 30 sek. Jag satte henne på nytt och hon sa ok 75 sek.

Sista passet några fler ingångar som nu var ännu lite bättre, men det var ju inte ny plan längre. Jag har också börjat ha en lite annan rutin innan, där vi ska vara utanför planen och koncentrera oss och släppa omgivningen innan vi går i på plan. För både mig och Vessla.

Vi körde även lite på krypet där det är rätt ok när jag backar men svårt att gå framlänges. Vi visade för Karin och nu kröp hon ganska så bra, men inte helt perfekt såklart. Tipset från Karin som vi sedan jobbade på var att fokusera på huvudet framåt, dels med klick och kryp när hon har huvudet i den riktningen samt externbelöning framåt. Vi testade detta lite och fick några bra reps.

Karin pratade också om hur viktigt det är att inte kompromissa på attityd och lek i träningen. VI VET JU DETTA, men det är så svårt att följa. Även om jag sliter massor med det ska jag kämpa att bli bättre, vet ju att jag måste lyfta Vessla för att hon ska klara av det. Eller snarare, belöna henne när hon visar energi och på så sätt ha det som en utgång för vidare träning.

På eftermiddagen åkte vi ut till en härlig skog för att testa på lite bevakning. Vessla satt jättefint i gruppen och väntade när jag var borta. Förutom när hon skällde ut Schäfern Gazzo som gick lite för nära en gång. Tillsammans med att göra en halvvolt eftersom kopplet visst satt fast i trädet, klumpiga Vessla! Vi gick en ca 200 meters lång patrullstig där Vessla var riktigt på redan från början. Det här är jobb verkade hon tycka, alla sinnen på spänn. Efter ca 150-200 meter började hon vinda min ryggsäck som låg 20-25 meter ut i terrängen. Hon hade lite svårt att hitta direkt till den utan tog först lite bakspår (kroken som jag gått för att lägga ut), men kom snart tillbaka och hittade ryggan. Kul lek och belöning.

Vi körde även lite massupptagsträning som gick i en ”solfjäder”, eller om man ska kalla det serpentiner. Meningen var att gå en tänkt stig i mitten och låta hunden ta spåret när det kommer, belöning ute i svängarna. Vessla hade lite svårt att komma igång på denna övning och tog något bakspår och låste sig lite vid det någon gång. Några gick bra också, men kanske var det för snävt mönster för hennes del och blev för svårt för dagen.