På bättringsvägen

Återhämtningen efter operationen fortsätter. Jag börjar vara helt återställd, anser jag i alla fall. Men jag har hittills inte fått börja med en massa träning igen. Dock börjar energin spritta lite i benen och emellanåt vill jag ju bara få leka och toka mig. Häromdagen när jag kom ut på en promenad så såg jag två av mina kompisar. De hade just lekt en stund tillsammans och jag tyckte faktiskt att vi kunde sticka ner på planen och så kunde jag också få vara med och leka. Det tyckte INTE Husse. Taskigt! Jag fick snällt sitta och titta på dem bara. Hmf. Bara för att jag har lite knasiga saker på svansen. Jag får gå i min spårsele på promenader, eftersom jag har knasiga prylar på halsen också, så jag inte kan ha halsband på mig. Det är lite roligare att gå i sele. Jag får lite mer rörelsefrihet, fast jag har inte nyttjat det så mycket än. I går på promenaden så lurade jag dock Husse ordentligt! Jag traskade av vägen ut i skogen en bra bit, precis när det kom några med en hund för att gå om oss. Men det jag egentligen gjorde var att se till att jag hade långt koppel mellan mig och Husse, sen kastade jag mig in mot stigen för jag ville ju såååå gärna få leka lite med den där hunden. Lyckades dock inte riktigt med min taktik, men nära var det!

Jag har äntligen börjat slippa tratt-eländet också. I natt fick jag för första gången sova utan den. Tänkte att det var bäst att jag skötte mig, för den vill jag inte ha tillbaka. Under dagarna brukar jag dock slippa den, för jag är DUKTIG och låter bli stygnen på svansen. 

Tycker att det börjar vara dags för en träff med en massa hoffar snart igen. Vill faktiskt få komma ut och träna lite på vanligt sätt. Träffa alla mina hoffekompisar, även om vi inte får leka med varandra så är det roligt att umgås med dem. Lite skvaller brukar vi i alla fall kunna dela med oss. 

Nåja, tass på er alla!

Vessla