Passivitetsträning med mera...

Återigen ljuvligt väder, så här på alla hjärtans dag. Precis inkomna från en skön tur utomhus. Det blev en hel del passivitetsträning. Vi började med att sitta på en parkbänk cirka 1.5 meter från en cykelväg. Vi hade tur för det kom en del folk förbi och även en bil. Det var parkgubbar som stannade snett framför oss, klev ur bilen och tömde soporna och sen gick tillbaka in i bilen och körde iväg. Vessla blev ju självklart nyfiken och ville gärna gå fram, men hon fick bara sitta snällt mellan mina ben och det gjorde hon faktiskt. Sen kom det en massa gående förbi och hon fick snällt sitta kvar mellan mina ben. När hon var lugn fick hon kel och belöning med ost. Det kom även förbi några stavgångare, så det blev bra träning.

Därefter gick vi ut mot planen lite, men vi fortsatte med liknande övningar, sitt och sitt kvar med koppelbelastning och utöver det så gick det ju fortfarande folk förbi bakom henne. Så det blev ju bra träning. Hon börjar bli riktigt duktig på att sitta kvar! Sen bytte vi lite inriktning och körde lite balansträning. Vi gick upp på en liten liten bergsknopp, kanske en meter hög. I sluttningen så fick hon träna på att sätta sig både i uppförslutning och nedförslutning. Det var svårare när rumpan var neråt, för då gled hon lite, men hon kämpade på duktigt. Sen gick vi till en annan parkbänk som hon fick klättra upp ovanpå. Börjar bli dags att lära sig ovanpå tycker jag.

Därefter blev det återigen ett pass med lite passivitet, men den här gången stående istället. Så vi körde ett litet pass med utställningsträning, fast med lite störning runt omkring. inte så mycket störningar, men det kom någon gående förbi på cykelvägen. Men det kändes som att Vessla visste vad hon skulle göra och fokuserade på sin uppgift och inte på att det kom människor förbi. Visst att hon gärna kikade dit en sväng, men hon stod ändå still.

Utöver den här träningen så blir det mycket koppelträning just nu. Att kunna passera människor och gärna även hundar utan att dra i koppel, eller studsa på bakbenen. Om hon lyckas eller inte beror väldigt mycket på hur nära personerna/hundarna kommer. Och lite på hur gott godis som man har med sig. Jag tränar också mycket på att hon ska kunna gå fint i kopplet även när man inte möter någon. För oss känns det som en av de absolut viktigaste sakerna att kunna. Jag vill verkligen kunna lita på att hon går vid min sida och viker inte en tum därifrån utan att hon får tillåtelse till det. Självklart är vi inte där än, men det går ganska bra. Sen kan hon ju självklart hitta saker som hon bara "måste" fram till, till exempel papperstussar. Det kan hon verkligen inte motstå. Men då brukar jag stanna i kopplet och så får hon inse att hon inte kommer fram till det, och när hon vänder upp mot mig så får hon beröm och belöning när hon kommer in till min sida. Det går väldigt mycket godis på promenaderna nu, men så länge hon tycker att det är ok att gå vid min sida och jobbar för godiset så är det ok. Med tiden så kommer vi att minska mängden godis.

Så blev det återigen ett ganska långt inlägg, utan en enda bild :o(