Promenad med vilddjuret och vildkatten

Gick ut för att njuta av att solen sken och tänkte att jag tar med mig Vessla på en promenad. Panda passade självklart på att följa med. Vi traskade iväg i trupp uppför en cykelväg som leder in i skogen. Men efter en bit så började jag tycka att Panda borde inte gå så långt hemifrån, utan jag fångade in honom och började gå hemåt med honom i famnen. Då kommer en skock småungar, så där ett halvt tjog längst ner i backen. Vessla blir överlycklig och börjar studsa, medan Panda blev lite rädd och lyckas fly från min famn, rakt ut i skogen. Jag försöker locka på honom och få med mig honom hemåt, men icke att han kommer. Jag och Vessla traskar vidare och går bort mot sjön istället, och därifrån så gick vi in i skogen för att gå tillbaka mot cykelvägen (där Panda försvann). Vessla börjar få lite hofferyck på skogsstigen. Hon gick i flexikopplet och eftersom det var så mycket folk och hundar i rörelse så kunde jag inte släppa henne lös och låta henne röjja runt. Istället så får hon gå kopplad, men då börjar hon tokspringa fram och tillbaka. Rusar ut i full-längd på flexit tills det rycker till, då vänder hon och tokrusar åt andra hållet tills kopplet återigen tar slut. (Man blir ju lite orolig att hon ska skada sig själv när hon rycker på det här sättet.) Hon lyssnar inte och jobbar bara upp sig i energi. Tills slut lyckas jag få henne att sätta sig ner och lugna ner sig. Så går vi vidare och efter kanske 50 meter kommer nästa tokryck, samma sak igen. Ibland är det lite tålamodskrävande att ha hoffevalp.

Efter en ganska rejäl promenad med Vessla så kommer vi tillbaka till platsen där Panda försvann, och helt plötsligt kommer det en katt gående bakom oss, Panda! Vessla blir glad att ha flocken samlad igen och vill självklart börja jaga katten. Jag sätter henne ner och låter Panda komma fram till oss och hälsa. Sen skuttar han iväg någon meter och då kommer det 3 tanter förbi. De verkade bli lite förvånade av att se en katt i skogen, som var närmare än 3 meter från en hund. Och en av dem kände sig tvungen att fråga om det var min katt. Han är då för söt, Panda. Vi börjar gå hemåt och då börjar Vessla få tokryck igen. Nu går vi på en ganska traffikerad cykelväg, så det hela slutar med att jag får plocka upp henne i famnen, och Panda tassar snällt efter mig. Bära, släpa, tungt! Det märks tydligt att Vessla blir vildare när hon börjar bli trött. Då ska hon bara leta efter saker att tugga på eller tokrycka i kopplet. Man kunde ju hoppats på att hon skulle gå ner i varv istället för upp när hon blir trött.

Till en helt annan sak. Nu har jag i alla fall anmält oss till en första utställning. Det är en inofficiell utställning här i närheten. Det ska bli väldigt spännande. Dags att börja träna lite mer fokuserat på att kunna stå och gå.