Begynnande blåsor på händerna...

...efter morgonens dragkamp med Vessla så mår mina händer inge bra. Helt slut. Så jag tänkte att jag tar ut Vessla på en liten kort promenad för att låta henne kissa i alla fall. Tog med mig klickern för att hjälpa henne att gå lugnt och snällt. Panda beslöt sig för att han skulle följa med på promenaden, men det var väl rätt ok. Vessla brukar kunna gå ganska snällt med Panda med, och det gjorde hon nu också. Men vi hinner inte ens utanför området (~30 m) innan det kommer en tant med två stora hundar, som blir så intresserad av Panda att hon bara stannar och börjar prata med sina hundar om Panda. Vessla börjar bli lite lagom tokig, för hon vill ju hälsa på hundarna. Jag försöker hålla henne lugn, men jag vill ju inte behöva använda händerna så mycket. Efter en kamp så lugnar hon sig och får sitta mellan mina ben och är ganska lugn. Slutligen går tanten iväg.

Vi hinner gå kanske 5 meter så kommer det ett äldre par. De påpekar för mig att jag har en katt bakom mig. Det var jag ju medveten om. ;o) Gubben berättar att Panda brukar komma fram och prata med honom och kela. Och det gjorde han även nu. Panda som brukar vara så blyg mot folk ute. Paret var inte alls intresserade av Vessla, så hon satt ganska snällt mellan mina ben och fick lite beröm och godis från mig. När det kommer en hund till bakom oss så går paret.

Vessla börjar gå igång med svansen och blir överlycklig. Hon börjar även dra i kopplet. Då visar det sig att det är Nemo som kommer bakom oss, med hans dagmatte, eller vad jag ska kalla det. Vi har aldrig träffats tidigare. Men Nemo reagerade ju väldigt på Vessla och ville leka med henne. Så de fick busa en liten stund. Skönt tänkte jag, då får jag vila mina händer en liten stund. Efter några minuter så går vi vidare åt varsitt håll.

Hinner gå 20-25 m, så möter vi Alfons tillsammans med hans Husse. De fick nosa lite på varandra och sen fick Vessla sätta sig ner mellan mina ben och hålla sig lugn, medan vi pratade en liten stund. Sen hinner vi bara gå några meter till så börjar det regna. Så nu tog jag och joggade hem med Vessla. Nu hade jag fått nog. Ibland önskar man att man bodde mitt ute i skogen och kunde gå med hunden lös. Nog för att hon uppförde sig ganska bra och lugnar ner sig ganska snabbt, men för varje ny händelse så hinner hon ju gå på bakbenen några steg och dra i kopplet en sväng. Utan störningar går hon faktiskt väldigt snällt i koppel. Den här promenaden som sträckte sig över ett par hundra meter knappt kändes i alla fall väldigt händelserik!