Vi tränar vidare på våran hemläxa. Idag har vi jobbat på bakdelskontroll. Poängen är att man ska lära hunden att det finns något som kallas bakben och att man kan använda dem till att gå in i utgångsposition (åtminstone i första steget). Man ska lära hunden att först ha framtassarna på en kloss och sen att flytta en baktass i taget för att jobba sig in i utgångsställning. Vessla lärde sig snabbt att framtassarna ska stå på en bok, men att därifrån gå vidare till att börja flytta på bakbenen kändes lite omöjligt.
Så vi bytte lite taktik. Jag tänkte att om hon blir medveten om att hon har bakben först, så kanske hon kan försöka med att flytta bakbenen i samband med klossen. Så vi tränade vid en bänk. Där har hon redan lärt sig att sätta upp bägge frambenen på bänken. Så jag satte mig på bänken och belönade henne först för att hon satte upp frambenen på bänken, sen började jag vänta ut henne lite och hon började testa lite olika saker. Vid något tillfälle så lutade hon sig lite framåt så att man såg att bakbenen sträcktes, då klickade jag. Därefter så råkade hon flytta ett bakben och så fick hon klick belöning och så bröt jag för det tillfället. Efter ett par omgångar med träning vid bänken så börjar hon oftare och oftare att flytta på bakbenen. Det börjar nog gå upp ett litet ljus. Så jag flyttade till en annan plats. Precis utanför vårat hus så är det lite stenplattor som ligger ovanpå varandra som Vessla fick sätta frambenen på och återigen så väntade jag ut henne tills hon flyttade på ett bakben. Det gick ganska snabbt för henne att försöka med det! Nu kanske poletten har trillat ner en liten bit i alla fall.
Vi har även tränat en del på apporten. Jag brukar busa med henne med kopplet så att hon verkligen blir uppspelt och sen presenterar jag apporten för henne med förhoppning att hon ska bita tag i den ordentligt, då blir det klick och belöning. Här känns det som att problemet är att ibland blir hon för intresserad av att leka med kopplet istället för att bry sig om apporten. Eller det omvända, att hon slutar vilja kampa i kopplet efter en stund. Ska försöka jobba mer på att belöna kontakt ibland och ibland bjuda henne apporten. Så att hon är mer uppmärksam på vad jag gör.
Slutligen så är det Doggie-Zen träning. Den kommer sig ganska naturligt, egentligen. Vi har tränat en hel del på det här tidigare. Innan matning så ska Vessla ligga plats på sin filt. Oftast får hon mat efter att vi har ätit och då vill vi att hon ska ligga på filten redan från att vi sätter oss och äter. Vilket fungerar förvånansvärt bra. Sen reser vi oss upp från bordet, hon ska ligga kvar. En av oss tar hennes matskål och fyller på med mat. Sen kanske vi skakar på matskålen, och hon ska ligga kvart, tills hon får antingen ett hit, eller ett varsågod. Då ska hon komma och sätta sig i utgångsposition, med kontakt. Här blir det även kel, ytterligare en Doggie-Zen. Innan hon slutligen får ett varsågod. Någon gång testar vi henne att hon lyssnar ordentligt, genom att säga till exempel Vasastan och då får hon ju inte ta maten ;o) Tufft kanske, men jag tror att det är väldigt nyttigt. Doggie-Zen träning blir det också innan utgång genom ytterdörren. Då ska hon sitta ner och ta ögonkontakt innan hon får ett varsågod, eller kom. Samma visa gäller vid utgång ur bilburen. Där ska hon också sitta ner och ta ögonkontakt inan hon får varsågod att hoppa ut.
Utöver det så blir det en del övningar när hon sitter ner, att kasta godis runt henne och hon ska sitta kvar. Ibland passar jag på att tjuvträna henne i samband med att hon leker med en annan hund. När de börjar lugna ner sig så brukar jag ge sittkommando, antingen till bägge hundarna eller bara till Vessla. Sen får de belöning och varsågod hopp och lek igen. Senast igår så satte jag Silver och Vessla jämte varandra och så fick de sitta kvar en liten stund, kanske 5 sekunder innan jag släppte iväg dem igen. Även om det är lekkompis i närheten så är det ju bra om åtminstone några kommandon fungerar.
Det här blev ett långt inlägg känner jag. Men det är skönt att kunna gå tillbaka och titta på längre fram i tiden. Vad man tränade på vid den och den tiden och hur man tänkte och gjorde. Det är roligt att se vilka framsteg som vi gör i träningen. Om man inte tittar tillbaka så känner man ibland att det står stilla, men tittar man verkligen efter så ser man att det går ju framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar