Lite spår och ensamhetsträning

Igår var vi ute en sväng i skogen för att spåra lite och träna på att gå lös men under kontroll. Vi gick ut på ett ställe där vi vet att det brukar vara helt tomt på folk. Där gick jag och gömde mig bakom ett omkullfallet träd, och sen fick Vessla spåra upp mig. Det kändes inte som att hon riktigt förstod vad hon skulle göra, men vissa sträckor hade hon jobbat riktigt bra. Hon kom i alla fall fram till mig och där fick hon kamplek och godisbelöning. Efter en liten stund gick Husse och gömde sig, och nu markerade vi lite tydligare hur han hade gått, så att jag visste när Vessla gick rätt och fel. Den här gången fick Vessla fart i benen. Jag fick småspringa efter henne. Hon jobbade jättebra, och när Husse hade svängt, så saktade jag ner tempot lite. Vessla sprang först förbi med kanske 2 meter, innan hon insåg att hmmm... här luktade det inte Husse längre. Då vände hon tillbaka till där hon senast känt doften och så efter lite kort tvekan så valde hon rätt riktning och spårade sig lätt fram till Husse, där kamp och godisbelöning väntade. Efter de här två spåren fick hon gå lös en stund och hon skötte sig exemplariskt! Lyssnade och var väldigt följsam. Toksprang visserligen en liten sväng. Men lugnade ner sig.

Idag på dagen så skulle jag iväg en sväng, så Vessla fick vara ensam hemma i nästan två och en halv timme. Även om vi tränar på att hon ska klara sig kortare stunder på egen hand så är det ju inte så ofta som hon lämnas så lång tid än. Jag är ju liksom hemma hos henne, och det blir ju inte så naturligt att jag ska ge mig ut för att lämna henne ensam en lång stund. Så idag när jag skulle gå, så tog jag ju självklart ut henne på en kissrunda först, men hon vägrade ju att kissa. Nåja, jag var tvungen att fara i alla fall. Jag gav henne ett märgben, för att hon skulle få ha något att sysselsätta sig med, istället för en massa hyss. När jag kommer hem, så hör hon att jag kommer och då kommer hon från vardagsrummet. Där hade hon nog legat hela tiden och tuggat på sitt märgben, för jag kunde inte se något tecken på att hon hittat på något annat. Nu hoppas jag bara att hennes mage tålde märgbenet. Det var det allra första hon fick. Vi får väl se om det blir en massa springande senare. Det verkar i alla fall som om märgbenet tagit lite energi från henne, för hon verkar lite tröttig! Skönt för det är jag också, efter att ha cyklat för första gången på nästan ett år. Och så är det ju bara uppförsbacke och motvind i den här stan!