Den bästa belöningen...

Ok, det finns en princip som säger att man ska använda det hunden helst vill ha som belöning när man tränar. Testade den idag. Gick väl inte så där toppenbra dock. Jag hade tänkt mig lite lekträning på altanen och efter en promenad så började jag försöka få igång Vessla. Hon var lite svårstartad och ville inte riktigt leka. Efter en kort stund så börjar några hundar skälla nere på planen och Vessla blir väldigt intresserad av dem. Ok, tänkte jag. Då kan hon ju som belöning få kika ut över altanräcket, dvs spana efter hundarna. Hon var ju riktigt intresserad av att få spana efter dem, så det var lite svårt att kontrollera att hon inte självbelönade sig. Men åtminstone en gång gick det bra. Hon tog ögonkontakt och fick därefter titta en stund. Ner igen och så ser jag att det kommer en man med två hundar gående förbi utanför. Om Vessla tar kontakt ska hon få varsågod att titta igen. Vessla tog mycket riktigt kontakt och fick sitt varsågod, men istället för att ställa sig på bakbenen med framtassarna på räcket så flög hon mycket elegant över räcket, utan att ens ta stöd av det, rusar upp över berget och fram till staketet. Jag tänkte, nu flyger hon väl över det också i ett nafs, men tack och lov stannade hon där och ställde sig på bakbenen och tittade ut. Hmm... så var det ju inte riktigt tänkt att det skulle gå. Slut på träningspasset, kunde ju inte riskera att hon smet ut. ;o)