Matte fick för sig att vi skulle gå på långpromenad idag. Även om jag vill benämna den som lååång promenad. Jag vet inte ens riktigt vart vi gick, för vi gick på områden som jag aldrig gått tidigare, och inte fick jag gå i lugnan ro och nosa överallt heller. Matte tyckte vi skulle promenera och inte stå still sa hon. Vi gick och gick och gick, nerför backar och uppför backar, längs med vägar och genom bostadsområden. Jag fick gå i koppel hela tiden. Mötte en del hundar också, men så snart jag fått syn på dem så kom det en godis framför nosen på mig och så snart jag ätit upp godisen så var den andra hunden borta. Jag var bara tvungen att stanna och titta bakåt, för annars får jag ju inte alls se vilken hund jag mött.
Efter vad som kändes som en evighet sa Matte att nu går vi hemåt. Och sen kom vi till världens uppförsbacke. Då tyckte Matte att jag kunde hjälpa till och dra henne uppför, inte då, tyckte jag. Men jag tror att hon lurade mig. Hon började kampa i kopplet och då lockades jag till att vara med och så var vi plötsligt uppe ovanför backen. Efter det så började Matte klaga på att jag gick bakom henne. Hon påstod att hon fick släpa hem mig, men efter att jag dragit henne uppför backen så tänkte jag bara att hon skulle få känna sig viktig ett tag och "hjälpa" mig. Verkade dock inte alls uppskattat. Hmm... konstig Matte. Nu, nu ska jag lägga mig och sova tills Husse kommer hem.
Trötta tassar till er alla
Vessla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar