Det slumrande vilddjuret har vaknat...

Idag tror jag Vessla vaknade på fel sida. Från strax innan klockan sex på morgonen så började buset och bråkandet. Hon lyckades rymma från den lilla hagen som vi har runt biabädden på natten. Den hade hon brytit sig ut från. För att hon slutligen skulle lugna sig så fick jag krypa ner hos henne i biabädden, som alltså fortfarande har kompostgaller runt sig. Det är tur att man är liten. Men sådär vansinnigt bekvämt är det ju inte.

Efter att ha försökt att plocka bort lite energi genom att träna lite olika lydnadsmoment samt gjort en sökövning inne, så inser jag att det går inte. Hon bara går som en duracellkanin! Slutligen efter att jag suttit hos henne och klappat lugnande så somnade hon en liten liten stund. Dags att ta igen lite sömn tänker jag. Men då ligger hon väldigt oroligt och rör på sig lite sådär var 5:e minut, lagom för att man inte ska kunna slappna av.

Sen var det några varv ute för att kissa. Då kommer ju katten och så blir det katt och råtta lek. Tjiho säger Vessla. Det är jätteroligt att jaga efter katten och katten springer bara fram och bjuder in till lek mest hela tiden. Där står Matte med en stretande hund i kopplet. :o(

Så fick hon lunch och efter det så tänkte jag. Vi går till skogen så får hon göra av med lite energi och så kan hon sova snällt och lugnt ett tag på eftermiddagen. Jo visst! Bär henne bort till skogskanten, och så släpper jag ner henne. Sätter henne på kommando och kopplar loss. Den första halvminuten går hon snällt snett bakom mig, sen bär det av. Full fart över stock och sten. Hon höll sig i alla fall i närheten och kom ibland när jag ropade på henne. Jag hade en kong med mig för att busa lite med henne när hon kom till mig. Vilddjuret vaknade fullständigt och det var grenar och svampar och mossa och gräs och allt möjligt roligt i skogen som man kunde tugga på och jaga efter och leka med. Tjihooooo! Säger Vessla. Matte säger, ojdå. Bäst att vi tar och samlar ihop oss och går hem igen, nu var dagens hundra meter avklarade på 1 minut. Hmm... det där med Hofferacemästare ser ut att ligga fröken i fatet. Så var det då dags att bära hem fröken. Men nu vill hon inte ens sitta stilla i famnen utan nu var hon så uppe i varv att hon bara ville gå på egen hand. Men det fick hon inte.

Hemma igen och nu tänkte jag, nu ska hon nog vara trött och somna snabbt och lätt. För jag ville baka lussekatter. HAHA, säger Vessla. Jag ger henne ett grisöra och tänker att det kan hon ju knapra lite på tills hon somnar. Tjena, roligt, leka, Matte ska du inte vara med? säger Vessla. Och står och studsar på bakbenen, skäller och piper. Hon lyckades även få grisörat att fastna i munnen så att Matte måste komma och ta loss det.

Nåja, slutligen så blev det lite lussekatter i alla fall. Men det dåliga saffranet som vi hade köpt i holland förra året, varken smakade eller gav bullarna någon färg. Så det blev konstigt formade bullar, med en väldigt svag antydan av att det skulle nog ha varit saffran i de här. Just det, glömde ju att berätta att först gick smörkniven sönder när jag skulle mäta upp margarin. Sen gick nästa kniv också sönder. Suck. Det här var ingen bra dag. Nu längtar Matte efter att Husse ska komma hem från jobbet.

Det är bra tur att Vessla är söt mellan varven och att hon tycker om att kela och gosa också och inte bara vara total vild. För när hon lugnar ner sig lite, så är hon helt underbar.