Under förmiddagen så tog Vessla och jag en prommenad. Hon fick gå i långsele och skuttade på så glatt så. Precis utanför på hemvägen så träffar vi på några av våra grannar som har en hund som heter Alfons. Han är en ganska liten hund, jag vet inte vilken ras, men han är i alla fall mindre än Vessla redan. Vi kopplade loss dem och så fick de leka en stund. Det syntes tydligt att Vessla är en hoffe. Hon leker ganska tufft redan, skuttar runt och buffar på Alfons. Han tog det ganska lugnt och gick omkring och markerade både här och där, medan Vessla ville leka och busa. De lekte i alla fall snällt med varandra. Ingen gruff eller nått. Efter några minuter så såg det ut som om Alfons började få nog av vild-hoffe, så då avbröt vi leken. Vessla fick sitta ner en stund och så gick Alfons med husse iväg.
På väg in, så tänkte jag, bäst att försöka få Vessla att kissa innan vi går in, så jag låter henne gå lite i trädgården. Då kommer närmste grannen ut och Vessla blir tokglad! Måste hälsa. Eftersom grannen hade rena byxor på sig och skulle iväg och jobba så fick Vessla sitta i min famn när hon skulle hälsa. Vilddjur! 10 kg monster som vrider och vänder sig i famnen, hal som en ål. Det är nog snart dags att lära in att man kan sitta när man hälsar och att man inte måste hoppa på folk om inte människan ifråga inbjuder till det.
Nu hade det blivit en ganska lång tur ute och snacka om att Vessla var trött när vi kom in. Hon la sig och sov i två timmar, sen väckte jag henne, för jag tyckte att hon borde äta lunch (en halvtimme sent). Ut en kort sväng på baksidan och sen när hon ätit så bar jag in henne till biabädden och där somnade hon igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar